Samtycke, hur ser det ut....

Nu har ju jag tyvärr redan gjort en abort. Fast det var egentligen enbart p.g.a. att jag vet att de flesta svenska män är opålitliga svikare som inte vill ha barn. Jag kände mig helt enkelt inte redo för att kunna bli en bra singelförälder.

Men hade jag vetat då att min kille inte är en total svikare som skulle varit där och ställt upp så hade jag kanske handlat annorlunda.

Vad håller du inte med om? Att statenidittliv skall få avgöra utan försöka förutse vad ungarna tycker om att födas?

Nej det är klart du inte gör... du är ju ingen hycklare och är för jämställdhet mellan könen.

Jag är av en helt annan åsikt - barn skaffar man när man vet att man själv kan ta hand om dem oavsett om den andra är där eller inte.
Barnets liv och framtid skall inte vara beroende av att någon annan "ställer upp" - ansvaret som staten ålägger dem skall man däremot inte vända sig emot, för man äger ingen som helst rätt att förneka barnet det.

De kan omöjligen kallas svikare om de inte från första början gjort det klart att de ville ha barn med dig, men om så är fallet så är de svikare och jag skulle personligen inte ha något emot att män som under falska påståenden om att vilja bli fäder har sex med en kvinna i just det syftet kan bli bestraffade för det.
Det är lika illa, om inte värre än en kvinna som lurar en man till faderskap eftersom att kvinnan måste ta konsekvenserna för graviditeten vare sig det är en abort vilket kan vara traumatiskt eller en födsel.

Den dagen du skapat ett barn så handlar det inte längre om "ditt eget liv".

Nej det vet jag mycket väl. Så jag försöker att bli en så bra förebild för mina framtida barn som jag kan bli innan de föds, det är därför jag använder preventivmedel...

Det är riktigt, och eventuella negativa förhållanden som då föreligger barnet efter att en kvinna fött ett barn utan att den biologiska fadern vill bli far är då en direkt konsekvens av att kvinnan fött ett barn utan en villig far. Hennes beslut.

Vill man att barnet ska ha en far får man skaffa det med en man som vill ha barnet.

Du måste vara det mest naiva som går i ett par skor. Hur tror du de flesta barn blir till -- genom vackra överenskommelser och planeringar eller för att mannen befruktar kvinnan och sen går man vidare på det..?

Jag har själv fem barn - två är vad jag skulle säga "planerade" - de andra kom när de kom utan att vi suttit vid skrivbordet innan och kalkylerat och dragit upp kontrakt -- och såvitt jag vet blir de flesta barn till under de omständigheterna, kvinnan befruktas utan lång planering och kalkyler innan.

Det är inte så att du hade en aning om att mannen du skaffade dessa barn med ville bli far eller inte?
Om inte så är du själviskt. (fast inte bortskämd?)

Det är därför en del feminister förespråkar om lov till abort fram tills barnets födelsedatum.
De vet att en mans ord aldrig går att lita på.

Nej, far blir du när du befruktat en kvinna som sen föder ditt barn - det är inget val du gör i efterhand.

Så nej.

Du kan anse att män inte behöver ta ansvar för sina barn -- men deras barn är det likafullt och det som då får bära deras ansvarslöshet är barnen, inte kvinnan. Ekonomiskt ställer samhället upp också för faderlösa barn.