Citat:
Ursprungligen postat av
CrazyPriest
1 kor 5:11-13
2 joh 9-11
Matt 18:15-17
är verser som används som grund för uteslutning. Så visst finns det biblisk grund att utesluta syndare och att inte vara i sällskap med de.
Ingen här har väl påstått att det inte skulle finnas någon biblisk grund för uteslutning?
Men frågan som har varit uppe är JVs sätt att hantera uteslutningar. Är det sättet verkligen i enlighet med Bibeln?
I Kor har vi ett bra exempel, i kap 5 i 1 Kor talas det om en uteslutning, av en man som lever med sin faders hustru. Svår otuktssynd alltså! Han blir utesluten! Men vad händer sedan?
I 2 Kor 2 skriver Paulus till församlingen angående detta, inte så länge efteråt:
"Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder." 2 Kor 2:6.
1917.
Hoppsan;
"näpst från de flesta" i församlingen. Inte från alla.

Och ändå går inte Paulus tillrätta med de församlingsmedlemmar som inte visade mannen någon näpst..
Så går det inte till i JV idag, utan man kan tom bli utesluten om man umgås med en utesluten. Se fallet Ray Franz.
Men det är inte nog, Paulus fortsätter i vers 7 " I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse.
Därför uppmanar jag eder att fatta ett gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek."
Så går det knappast till bland JV, eller hur. Snabb återupptagning efter svår omoraliskhet, och ingenting om att han skulle gå till mötena under en period utan att någon pratade med honom.
Så var finns grunden för att straffa de som fortsätter att umgås med en utesluten, tex en nära släkting?
Och var finns grunden för att de som vill komma tillbaka ska gå på mötena under en längre tid, sitta längs bak, och inte prata med någon?