Citat:
Ursprungligen postat av
Discgear
Jag vill komplettera mitt långa inlägg med några ord om varför jag tycker det som kommit fram runt det norska skidlandslagets är långt värre än de flesta andra dopningsfall.
Norge har en ledande ställning inom längdskidåkning och antidopningsarbete på alla nivåer. Metoder och praxis får stort genomslag.
De allra flesta förstår att alla gränser är passerade när du injicerar anabola steroider eller EPO, eller för den delen manipulerar med testresultat. Den vida syn norrmännen gett uttryck för på vad som är tillåtet kring medicinering, ”inte prestationshöjande” osv. är betydligt svårare att greppa utifrån ett etiskt och juridiskt perspektiv.
Om du som åkare redan under juniortiden fått dig tillsagt att medicinering med olika preparat är okej, så länge det handlar om att endast möjliggöra för dig att tävla på ”normal” nivå, det vill säga utan några som helst ansträngningar i luftrör oavsett klimat, höjd, frekvent tävlande etc. så är ju risken stor att denna syn på ”normal” nivå, börjar inkludera fler omständigheter likt de jag skissade på i det förra inlägget.
Risken blir stor att enskilda åkare eller läkare vidgar ”normal nivå” begreppet och vad som är okej medicinering till att inkludera mer metoder än överdriven astmamedicinering.
Jag stör mig också enormt på hur de pratar om "normalnivåer". Vem bestämmer vad detta är? Vet någon om deras resonemang går att läsa någonstans?
Är vad de menar med "normalnivå" som man tolkar det i media, hur idrottaren hade reagerat vid plusgrader under perfekt luftfuktighet eller? I så fall, är det mig det är fel på som tycker att det självfallet är en helt vansinnig ståndpunkt och solklar doping om man på medicinsk väg kan uppnå den "normalnivån" i 10 minus?
Det är ju sjukt, varför blir det inte en större skandal. Sen att man medicinerar friska åkare i förebyggande syfte. Det är alltså för att de anstränger sig så hårt i hård kyla så att de spränger sig och får dåliga luftrör. Är inte en stor del i själva idrotten att känna sin kropp och ha förmågan att avgöra vilken nivå man lägger sig på utifrån förutsättningarna för att inte bli sjuk.
Om detta hade varit självklart hade elitidrottarna säkert varit friskare än idag. Men nu ska de som några slags maskiner prestera på topp vartenda lopp år efter år. Kroppen ses som en maskin som ska smörjas med mediciner för att uppnå "normalnivån". Jag skulle vilja säga att det som man menar med "normalnivå" hellre är att beteckna som "maxnivå".
Man medicinerar alltså med preparat för sjuka för att hela tiden uppnå maxnivå oavsett förutsättningarna. Naturligtvis är detta doping.
Säkert är det så extra mycket i Norge att det finns en sådan press på utövarna att aldrig vara svaga eller göra dåliga resultat. Då blir det skitkastning i media och hela nationen flyger på dem och undrar vad som är fel. T Johaug har ju till och med sagt detta i en intervju, att det är jobbigt med den pressen och att det bara är guld som gäller. "I Sverige kan de glädjas över ett brons" om jag inte minns fel.
Den kulturen är nog vad som har lett till detta fuskande i gråzonen. Man behöver tagga ner och ändra sitt synsätt på elitidrott och skidåkning.
För övrigt, Har man på riktigt astma sedan födseln är inte en konditionsidrott något man ska syssla med på elitnivå. Dels är det skadligt, dels är det orättvist mot andra då medicinerna ger dem flera olika fördelar.