24 år gammal okysst oskuld

Öppna filen i paint eller liknande och dra en svart fyrkant över ansiktet på dem. Klart. Handlar bara om att det är oschysst att lägga upp bilder på andra människor på internet.

Jag? Det är ju du som vill ha hjälp. Du måste komma på ett bättre förslag isf. Återigen, jag är inte din betjänt som ska lägga all energi på att komma på hur jag ska hjälpa dig på ett sätt som passar precis dig. Det får du komma på.

Var i mitt förslag ljuger du? Bilderna är ju verkliga. Bilderna ska få dem att tro saker men det är ju deras eget problem, du ska inte ljuga om saker. Min visningsbild är en bild från Dubrovnik, då kanske de tror att jag reser mycket. Det gör jag inte alls, jag reser typ aldrig och den där bilden var från en semesterresa som min gammelmoster betalade för släkten när hon fyllde 65, och är enda gången jag lämnat Sverige de senaste fem åren. So what? Jag har inte sagt att jag reser mycket, det är bara den tolkningen en del kanske gör av bilden.

Du ser bra ut på balkongbilderna och de är inte oanvändbara. Det är bara det att jag försöker maxa det bilderna ska säga. En uppenbar porträttbild på en balkong skriker ju om att du gått ut och bett någon fota dig, hemma. Jag försöker som sagt förtälja mer saker med bilderna. Jag vill ge en bild av en aktiv person med vänner som har humor och självdistans.

Jag var rädd för att flytta till Linköping. Jag kände inte någon där.
Vad är "allt annat"? Sätt ord på det. Vad är det som ska gå fel? Eller vänta, jag kan ställa ledande frågor så svarar du JA eller NEJ.
Är du rädd för att komma bort på tåget (typ åka fel, för långt eller liknande)?
Är du rädd för att inte kunna åka från tågstationen till där jag bor (att du ska komma bort)?
Är du rädd för att du ska bli rånad/misshandlad/våldtagen/mördad på vägen?
Är du rädd för att du ska bli rånad/misshandlad/våldtagen/mördad av någon på festen?
Är du rädd för att du ska ha tråkigt?
Är du rädd för att att folk ska vara elaka mot dig, t.ex. säga taskiga saker?

Oj! Jag tror inte jag orkar försöka definiera ett grundläggande begrepp. Det är som när någon ber en att förklara vad man gör på jobbet; det är ingen idé att försöka eftersom ingen någonsin förstår. Eller det kanske inte är en definition du är ute efter? Du är ute efter vad jag lägger in i begreppet? På vilket sätt kan det vara relevant? Nej du, jag står över. Det är för ointressant för att jag skall lägga tid på det.
Du har aldrig övervägt möjligheten att en del kvinnor faktiskt är omöjliga att ha en vettig relation med? Att den fördjupade relation de säger sig vara ute efter i själva verket är ouppnåeliga för dem? Att såna kvinnor som alltid skall ha rätt, alltid skall sno åt sig sista ordet, i varje ögonblick måste få alla sina behov tillfredsställda, ständigt få sin vilja igenom och samtidigt bli gränslöst bekräftade är jävligt jobbiga att leva med? Det är naturligtvis lockande att förklara de egna tillkortakommandena med ex-partnerns neuropsykiatriska tillstånd. Därefter transposition till varje annan situation. Gardera med stonewall. Attackera med deflektion. Och när loppet är kört, gränslöst vitglödgat hat. Såna kvinnor. Vem tror du chockas mest?

Det du skriver är djupt fördomsfullt och bär vittnesbörd om långtgående okunskap. Samtidigt är det banalt då det bottnar i din privata bitterhet. Har du själv någonsin försökt att göra något åt din situation? Har du någonsin funderat på att det privata är jävligt ointressant?

Du tycks uppenbarligen leva i tron att AS ett binärt och statiskt tillstånd. Du har aldrig funderat på varför man diskuterar tillståndet i termer av spektrum?
Jaså? Så du skulle ha gått mindre hårt ut i annat fall? Varför då? För att jag är ett missfoster som inte kan knyta an till Gertrud1? Jag är inte det minsta intresserad av någon form av kravanpassning. Jag är inte heller det minsta intresserad av att knyta an till personer som jag inte vill knyta an till. Friheten att fatta egna beslut, liksom. Jag befinner mig realiter inte i TS situation. Men det finns kanske inte på din karta att en aspie inte är tvungen att tacka och ta emot?

Dessutom vet du inte ifall jag bara trollar. Det kan du aldrig ta reda på. Du kan heller aldrig vara säker på på vilken nivå, i vilken aspekt och med avseende på vilken deklination jag bemöter dig.
Nu försöker du provocera. Det lyckas du inte med. Du vet ingenting om mig. Du vet ingenting om mina känslor och du vet ingenting om vad som är framställning, verklighet, provisorikt varande och eftersvall från varseblivandet. Posta några länkar så kanske jag kan lära mig något! Medveten om vad? Och trycker ned Markus - hur då? Exakt vad av det jag har skrivit här i tråden är nedtryckande? Du tror väl inte att du kan fånga mig i håven av dåligt samvete och den ständigt återkommande tesen om att det är upplevelsen av och inte avsikten med en handling som är det avgörande? Försök gärna igen. Retorik är min planhalva!

Ja jag far efter vad du lägger in i begreppet, det kan vara bra för en diskussion att checka av att båda menar samma sak. Se bara på empatidiskussionen där alla använde sin egen definition, hur hätsk den blev.
Jo
Och därför har jag fått öknamnet den galopperande pittriddaren bla.

Två fel gör inte ett rätt

Skitsnack och ett försök att skifta fokus.


Jag diskuterar det som fenomen, och utgår för kriterierna för diagnos. Givetvis har människor olika grad av AS. Just för den här tråden så måste vi utgå från TS

Jag hade haft mer överseende.
Jag ser inte människor med AS som missfoster, jag gillar Baron-Cohens fokus på att det är ett annorlunda sätt att fungera. De med AS jag valt att ha i mitt liv har varit en tillgång på många sätt, dock inte på alla.

Jag har ingen önska att du skall knyta an till mig.

Jag hoppar affekten då det ine har med ämnet att göra

Om man är riktigt bra på theory of mind, kan man göra en väl avvägd bedömning

Varför skulle jag provocera?
Jag tycker snarare du uppvisar en svårighet jag känner igen, dvs att tolka avsikter.


Du har en nedlåtande attityd och menar att du minnsan klarar sånt som inte TS gör.
Jag ifrågasättar om du gör det, eftersom jag har mycket bra minne.



Igen theory of mind, och avsikter.
Jag skiter i ditt samvete, jag är uppriktigt nyfiken på hur du resonerar. Hur du fungerar. Hur AS fungerar. Hur det är att ha AS. Hur världen ser ut då.
Sedan så kritiserar jag dig, för jag förstår inte med vilken måttstock du är bättre än TS

Jag försvarar honom lite, för jag är mer empatisk än jag ser ut.

Jag är intresserad av att ta reda på om det går att bygga en bro mellan NT världen och AS världen.

Jag liksom andra är uppriktigt intresserad av att hjälpa, bara det att jag tar in fakta innan jag bestämmer strategi. Lite som Klaus Stein är jag också intresserad av motivationen först.
You can't change what you don't acknowledge.

Angående det sista tycker jag Markunator är ljusår före. Han är medveten om sitt funktionshinder och dess konsekvenser. Han har inte en massa aggressiva försvar för att han inte orkar sin diagnos.

Man skall aldrig säga aldrig om någonting!

Det jag menar är att det är meningslöst och orättvist att skälla på dig och vara otrevlig för att du har svårigheter pga av din AS.

Som jag ser det så är det bättre att försöka ta reda på hur dina svårigheter ser ut, och försöka hjälpa dig därifrån istället för att gå på dig och skälla och håna för att saker är svårt för dig. Du kan inte rå för att det är svårt. Och ja du försöker om du bara förstår hur och varför. Det måste man respektera
(tycker jag)

Jag hör vad du säger och det finns risk att det finns en sådan komponent med TS. Dock kan jag inte bedöma det då jag dels inte är kvalificerad att bedömma grad av AS och heller inte pratat med hans föräldrar

Som jag tolkar det du skriver så var du mer självständig än vad dina föräldrar tillät dig.

Vad det gäller att lära sig nya färdigheter så kan man rent psykoligiskt dela in lärositationen i tre fasser
Comfortzon - du lär ingenting
Stretchzone - det är svårt men du lär
Panikzone - det är för svårt, och ingen inlärning sker annat än att det är för svårt, och man vill inte prova igen.

De råd som ges vid AS är undvik stress. Jag tolkar det som att stretchzone är mycket snävare än för oss andra. Dvs att man måste arbeta mycket närmre comfortzone.



Bold 1 är vad som krävs för att någon med AS - skall må bra
Bold 2 är samma sak.
Båda förklara varför Markunator inte säger Jippie av Imirions erbjudande.

Det är inte i hans stretchzone utan i hans panikzone

Jag tror att om man har fullt sjå att få vardagen att fungera så är det där överkurs.

Prio ett är att Markunator mår bra.
Vilka är vi att säga vad som är en självständig människa eller hur man skall leva för att duga.

Som jag uppfattar samtliga aspiesar som jag kommit i kontakt med här och IRL så är det ett djävla tryck på att vara 'normal'.
Normal för vem och med vilken måttstock?

Den jag känner som bor hemma, har ett beutiful mind inte långt ifrån Johnny Nash i filmen med samma namn. Det här intellektet är en tillgång för inte bara Sverige utan för hela världen.
Måste vederbörande passa in i vår mall över hur människor skall vara och fungera? Nash gjorde inte det och hans psyke pallade inte det yttre trycket.

Våra hjärnor är olika och har olika profiler, vi är begåvade på vissa områden och mindre på andra.
Utvecklingsstörde tex blir kanske inte Einstein men är en tillgång i sin kärleksfulla syn på omvärlden.
Markunator kommer kanske hitta sin nisch där han är en tillgång liksom jag och andra hittat sin nisch.

Jag har ytterligare en AS bekant som har hela världens tryck på sig att vara normal. Han har därför ett vanligt jobb, men det räcker inte att han klarar det med bravur, han måste också bete sig som han är normal eftersom det inte finns någon tolerans för att ha AS. Detta innebär att all hans ledig tid går åt till att ladda för att klara av att socialisera på jobbet.
Ja han har vunnit första pris, han bor själv, han jobbar och tjänar pengar - men för vems skull?
Inte fan mår han bra.


http://www.praktiskmedicin.se/sjukdo...tismspektrums/



Vilket är exakt det som aspiesar har svårt för med tanke på sitt funktionshinder.

Min tanke är - går det att hjälpa honom vidare längst den skalan - och i så fall hur?

Idag kan man inte hjälpa aspiesar särskilt mycket, därför får vi nog bara acceptera att människor är olika och ta dem för dem de är.

Jag tror att det är en förutsättning för att aspiesar själva skall trivas och må bra. Alla behöver faktiskt inte vara likadana. Jag inbillar mig att det som Markunator och andra mår sämst av - är att vara den fyrkantiga klossen som bara skall bankas in i det runda hålet.

Jag är säker på att du vill ändra dig för att få ett bättre liv. Däremot verkar du inte vara villig att göra någonting för att ändra dig. Att du t.ex. är rädd för att besöka Imiron - en hur lätt grej som helst. Vad är det värsta som kan hända?


Varsågod .


Att du ska flytta ut ur boet är bra! Ett heltidsjobb på det så kan du importera en thailändska att mysa med .


Ja! Det är uppenbart att den enda anledningen du pratar med henne är för att du hoppas att hon en dag skall säga "Markus, jag vill att du stoppar din snopp i min snippa" om du investerar (slösar) tillräckligt mycket tid på att fjäska för henne.

Du vet att det är sant, så ljug inte för dig själv och säg att du vill att ni bara ska vara vänner. Det är bara patetiskt, och det beteendet är du inte ensam om, om det får dig att må bättre, utan det är vanligt bland normala killar.

Varför är det så svårt att förstå att det som är lätt för dig inte är lätt för andra?

en seriös fråga

Jag kände på mig att "attityden" skulle dyka upp. För vet du vad? Attityden kan man aldrig citera. Din upplevelse usw

Vet du, det gör inte jag heller. För jag har inget minne av att framställt mig som bättre än TS. Och tyvärr kan du inte tillhandahålla några citat som belägger detta. Vi aspiesar är jävligt jobbiga, för vi tycker att argument bör underbyggas.

Ja, det är säkert svårare för honom, men att tycka synd om och dalta med honom kommer inte att hjälpa utan snarare stjälpa för honom då det gör honom mer benägen att tro att vi som låter kritiska vill vara elaka mot honom. Det är jobbigt att vara oskuld som kille, och det skulle göra mig glad att höra att han har fått till det med en tjej.

Men om han inte vågar åka till Stockholm, skulle han inte ens kunna hantera en tjej som hoppar på honom och försöker slita byxorna av honom.

Gertrud1s lösning på dina problem tycks vara att verkligheten ska anpassa sig åt dig. Jag misstänker att detta inte kommer hända. Om ditt slutmål är att få ligga så är det bättre att spela "normal". Däremot kan jag inte alls lova dig att det kommer vara värt det. Du kan leva precis som du vill, men du måste förstå konsekvenserna av det. Du kan aspa dig, gå på daglig verksamhet och försöka undvika jobbiga saker. Då minskar dina liggchanser, men det är mycket möjligt att du ändå skulle må bättre av det än att ständigt gå runt och spela NT.

Du kommer med stor sannolikhet inte kunna både ha kakan och äta den. Att leva ett tillbakalutat liv där du slipper göra saker som skrämmer dig kommer troligen inte resultera i ligg. På samma sätt så kan du äta godis och dricka läsk varje dag om det får dig att må bra, men du kan troligen inte göra det och vara smal samtidigt.

Jag vet att du inte äter godis varje dag, det är bara ett exempel på att man inte både kan ha kakan och äta den. Dvs man kan inte bara få ut de positiva effekterna av något, utan det negativa ingår med.

En kille i min klass har jättelätt för matte. Han förstår inte hur jag kunde ha svårt med linjär algebra. Vi behövde fortfarande klara samma prov, så jag fick plugga utav bara helvete. Provet försvann inte för att jag tyckte det var svårt.

Alltså, Markus behöver så klart inte åka till Linköping, det har inget egenvärde för mig. Det diskussionen handlar om är att han på ett för honom ganska extremt sätt måste börja utmana sig själv ordentligt, och göra saker som han tycker verkar skrämmande och svåra, och detta för att eventuellt nå det mål han själv satt upp; ligg.

+1
This!
Så mitt i prick!
Damned it you do, damned if you don't!
Shit asså...