Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Han skulle också kunna bevisa vad han vill, om han nu vill något öht.

Om han skapade oss så är vi ju en del av han, så det jag bevisar är kanske Guds handling.

Det tror jag med, att det vi kallar "gud" finns överallt. Gud är tomrummet, en konstant som alltid kommer finnas och som alltid har funnits. Jag tänker mig att det är helt omöjligt att plocka bort eller ta bort ett tomrum. Det finns alltid där.

Angående Teodicéproblemet så är jag inspirerad av Jung, även om det är svårt att begripa och sätta ord på arketyperna, vad de är och vad de gör så tror jag det i grunden handlar om någpn form av "allvetande intelligens". Jung talar om den gudomliga arketypen i människan, gudabarnet och dess symboler. Där skulle jag kunna tänka mig att denna arketypen inte nödvändigtvis alltid behöver vara god, utan kanske även skulle kunna vara delvis, permanent eller temporärt ond utifrån hur människan väljer att lära känna den.

Varför är vi en del av han?

För det är det mest logiska? Om han skapade oss så borde vi vara en del av han, ungefär som en mamma & en pappa skaffar ett barn.

Fast det vet vi ju att Gud & logik knappast går hand i hand.

Eller så är det bara vi människor som ser allt gott & ont & måste definiera det så. Jag tror att det onda måste finnas för att det goda kan existera & viceverca.

Nej det här med Gud är så komplext att våra hjärnor som dom är utvecklade nu knappast kan eller skall förstå det & kanske aldrig kommer göra.

Skulle en allsmäktig Gud finnas som kan ingripa i mänskliga lidande, men tydligen sitter och bajsar på toaletten i flera tusen år istället, så måste han visa sin existens på annat sätt än i sagoböcker som bibeln och koranen.

Jag kan ju också skriva en barnbok om hur jag knullade 72 oskulder efter mitt självmordsattentat i Guds ära (förnedring menar jag egentligen).

Jag ligger tyvärr efter med att fixa 72 oskulder, men jag närmar mig det för varje gång jag kan fly från detta helvete som heter Sverige.

Begrepp som bildats från olika begreppsvärldar kan givetvis inte vare sig bevisas eller falsifieras utanför den egna verkligheten. Humanvetenskapen måste istället tillämpa en form av indiciebevisning. Denna innebär i praktiken en kombination av bästa möjliga fysiska, biologiska, mentala och metafysiska begrepp där sedan kvalificerad majoritetsuppfattning i demokratisk ordning kan anta något som bevis.
Vad olika individer tänker innerst inne visar sig med demokratiska metoder med tiden utan att vare sig tvång tortyr eller utrotning av oliktänkande behöver tillämpas.
Av trakasserierna mot enskilda också i denna tråd att döma finns en kollektiv sammanhållning mot vad akademiska experter på ömse håll antas ha kunnat påverka. Enskildas faktiska erfarenhet och innersta tankar är tydligen inget man hos anonyma majoritetsmakten får ta på allvar.
Gud som allsmäktig och genomgod är det sedan gammalt bara misslyckade teologer och ateister som velat tro och kunnat föra evig strid om. I verkligheten är det andra problem som gäller.

Ok, så om ateisterna vore i majoritet, då skulle det vara ett bevis enligt "kvalificerad majoritetsuppfattning" att gud inte finns.

Nej, dessa metoder behöver inte visa vad olika individer tänker "innerst inne".
Hur hade du tänkt att skilja vad folk tänker innerst inne från vad folk påstår att de tänker innerst inne?

Vilka trakasserier?
Se ovan angående vad folk (påstår att de) tänker innerst inne.

Vad är det som gud inte kan göra, om nu gud inte är allsmäktig?
Utför gud onda handlingar, om nu gud inte är allgod?
Vilka är de andra problemen?

Ja den kvalificerade majoritet dvs över 75% som vid upprepade tillfällen velat anse att ingen gud finns måste i demokratisk ordning vara normgivande.
Jo det är just vad all socialpsykologisk, idéhistorisk och humanvetenskaplig forskning kunnat komma fram till utan de tvångsmetoder som annars tillämpas.
Vad normalt folk innerst inne tänker och tror visar sig med tiden för den som vågar tro något gott om mänskligheten.
Trakasserierna mot enskilda som öppet och ärligt velat förklara sin tro i detta forum följer ett typiskt mönster.
Se samma svar igen om hur tillräckliga besked om innersta tankar statistiskt och empiriskt kan säkerställas.
Gud anses inte ha anledning att visa sig allsmäktig för någon. Det är som sagt bara misslyckade teologer och ateister som velat se Gud som sådan.
Det är hur människan själv velat uppfatta det som händer som avgör ond eller god erfarenhet för hennes framtida liv. I det eviga perspektivet kan allt anses kunna bli gott som varje människa i sin bästa tro också velat skapa.
Påstridiga ateister och teologer gissar jag har samma problem med sig själva innerst inne.

Det är en åsikt, inte ett bevis.

Att åsikter inte är bevis?

Så om det inte visar sig för mig, då beror det på att jag inte vågar tro på något gott om mänskligheten. Hur skiljer du någon som vågar tro på något gott om mänskligheten från någon som påstår det?

Det är möjligt, men vad består trakasserierna av, att folk ber om belägg för påståenden?

Ändrades målstolpara till "tillräckliga besked" nu? Vem avgör det?
Du har fortfarande inte förklarat hur man skiljer innersta tankar från påstådda innersta tankar.

Är det "inte visa sig allsmäktig" som gäller nu? Sa du inte tidigare att gud inte är allsmäktig, och därmed ogiltigförklara teodicéproblemet?
Vad är det gud inte kan göra, om nu gud inte är allsmäktig?

På det sätt du tjatar kan ingenting bevisas ö h t. Vet du själv om du är människa eller android konstprodukt exv?
Utan minsta gemensamma begrepp av något slag är det som sagt omöjligt att ens föra en dialog.
Jag tror på den demokrati och människovärde jag själv och närstående upplevt liksom också för andra bevisligen har fungerat i andra tider och sammanhang. För dig eller ledande för denna tråd kan bara ingen levande företeelse ens som demokrati bevisas.
Om du inte kan känna igen något i mina förklarade upplevelser så är det inte mitt bekymmer men när du aktivt hindrar andra till att nå samförstånd eller som nu avleder från ämnet med att märka ord och upprepa ännu konstigare frågor är det bevisligen Guds motsatta intressen som fått framträda. Detta kallas för prövningar och är enbart stärkande för också min tro då det så lätt kunnat genomskådas.
Teodicéproblemet är som sagt inget problem för folk med ärlig tro. På samma sätt vågar vi lita på varandra oavsett gudsbild och kan avgöra vilka innersta avsikter som gäller.
Eftersom människans fria vilja står över allt annat i skapelsen på jorden så kan det inte vara Guds mening att blanda sig i problem som människan gör för sig själv.