Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Utmärkt! Frågan är om någon modern människa innerst inne någonsin kan föreställa sig Gud på så vis. Jag har då aldrig träffat någon så jag gissar det bara är fråga om retorik eller sätt att visa sig duktigare än vad man är särskilt bland akademiker som då sällan vill erkänna hur man egentligen tror.

Ta du din egen bevisbörda, så tar jag min.

*

Lär dig elementär logik.

Vad människor föreställer sig "innerst inne" är inte falsifierbart.

Om någon föreställer sig gud som allsmäktig, allvetande och allgod, kan du alltid hävda "nej, det gör du inte innerst inne".

Vad är det gud inte kan, om gud inte är allsmäktig?

Gud kan inte göra någonting! Det är bevisat. Det finns ingen gud, fatta det!

Hur kan man bevisa något ofalsifierbart?

Gud kanske inte kan göra nått, men kanske gjorde nått när han skapade världen exempelvis?

Ja, så kan det vara. Det kan vara på tusentals sätt.

Om Gud nu, mot förmodan, skapat värden, så tycker jag det är mer än nog, Gud behöver inte bevisa mycket mera, kanske bara just den detaljen att Gud skapat världen då i & för sig.

En sak jag har lagt märke till är att fokus ofta ligger på andras olycka, inte ens egen. Det lidande man själv upplever är oftast inte en invändning mot Gud. Lidandet kan bestå i att ens enhörig dött i en bilolycka, eller att det finns svält i Afrika. Det är att ta på sig andras kors. Men många gånger då man själv lider behålls ofta tron eller kanske förstärks. Allt detta tyder på att det är ens egna förhållande till Gud som är den springande punkten. De som har ett hat mot Gud kan ofta vara lidande by proxy. Det är lika bra att erkänna att du är arg på Gud, men du saknar ett produktivt förhållande till Honom. Kanske är ilskan just att du saknar förhållande till Gud, och använder andras olycka som svepskäl för att hålla den underutvecklad.

Så även om du har svårt att tro på Gud för att det finns så mycket ondska och lidande i världen, kanske andra som upplevt sådant lidande ändå förstärks i sin Gudstro.

Edit: Jag kom på det när jag såg att Stephen Fry tog upp en parasit som borrar sig in i ögonen på folk och till sist gör dem blinda. "Realy God, realy!", sa han, och det blev uppenbart att han hatar Gud. Likaså har jag sett människor med dödliga och hemska sjukdomar som ändå behållt sin tro som kännt sig tacksamma för att få leva den tid de har.

Jag kan gå till mig själv som vara ateist tidigare, och hade en religiös upplevelse. Jag fick tro, och trots att jag lidit flera gånger sedan dess har jag behållt min tro. Hade jag fokuserat på alla andras lidande hade det varit annorlunda, men nu vet jag att många som lider behåller och förstärker sin tro, och varför ska jag ta just de som är tacksamma som anledning på ont som motsäger Gud. Kan de tro som har det svårt förstår jag inte varför de som har haft turen med sig inte också skulle kunna tro.

Gud behöver bara bevisa sin existens.... och det kan han inte eftersom ingen Gud finns och om en Gud skulle finnas så gör hen ett fullständigt inkompetent jobb och har väl redan blivit sparkad av Satan.

Fatta att det inte finns någon gud som gör något för dig. Det leder bara till fanatiska självmordsbombare som tror på 70 oskulder om de dör för sin religion.

Älska din nästa såsom dig själv... Vem fan gör det idag? Bara jag?

Jag ångrar detta inlägg. Det är nog inte rättvist.

Nej för en Gud behöver också ha skapats av "något", så antingen uppstod allt ur ingenting eller också så har allting alltid funnits om & om igen..

Fast alla kan definiera Gud så som dom vill, eller finns det regler?