Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Jag tänker här posta mitt svar på en hemtenta angående teodecéproblemet och däri ingår mina åsikter om att det är det största beviset på Gud inte existerar, iallafall inte i den meningen som judar, kristna och muslimer anser. Ni är väldigt välkomna att komma med motargument, det är faktiskt ett av syftena med den här posten. Så läs gärna igenom och kom med eran hårdaste kritik.



I urminnes tider har filosofer och teologer lagt argument för och emot Guds existens. Sällan har de lyckats övertyga de människorna som redan har sin bestämda åsikt. Eftersom Gud är trancendent, så helt annorlunda från oss, tycks det vara svårt med det mänskliga språket och med våran logik, att vederlägga eller bekräfta en högre makt. Ett argument som ändå har ganska bra slagkraftighet är det välkända teodicéproblemet, även kallad ateistens klippa. Kristendomen har haft väldiga problem att försvara sig mot denna angreppsvinkel och har än idag inte lyckats särskilt bra enligt mig.


Argumentet går ut på att man ifrågasätter hur det kan finnas så mycket ondska/lidande i världen om nu Gud är så allsmäktig, god och allvetande som den kristna traditionen ständigt hävdar. Att lidande existerar är för varje frisk människa en självklarhet. I afrika dör tusenstals människor om dagen av svält. Runt om i världen dör oskyldiga civila i onödiga maktkampskrig. Jordbävningar och flodvågor har dödat åtskildiga människor genom historien. Om nu är Gud är God och samtidigt Allsmäktig, hur kan han tillåta detta? Det finns två huvudpunkter att argumentera för detta; Det logiska problemet och evidensproblemet.


Det logiska argumentet försöker vederlägga Guds existens (eller åtminstone rubba på de utnämnda egenskaperna hos honom) genom att påvisa en logisk motsägelse i den kristna läran. Det onda lidandet i världen är inte förenligt med de kristnas anspråk på Guds allsmakt och godhet. Antingen förmår han inte skapa en bättre värld än denna – och då måste allsmakten begränsas, eller så bryr han sig inte om det onda – då kan inte vara så god som de kristna förespråkar. Det starkaste försvaret de kristna tycks ha är den fria viljans försvar. Gud har gett människan en fri vilja, och därmed frivilligt avsagt en del av sin allsmakt, för att det är det enda sättet som människan kan älska Gud på ett äkta sätt. Människan har fått förmågan att själv välja moraliskt och däri kommer ondskan in i världen eftersom människan inte är en fullkomlig varelse som alltid kan handla rätt i varje situation. Jag ställer mig tveksam till detta försvar då jag undrar om inte gud kunde skapa oss med en bättre moralisk utrustning så att vi åtminstone i flera situationer hade en böjelse för det goda, med tanke på det opropotionerliga lidandet som finns i världen. Detta brukar defineras som moralisk ondska. Det finns en annan sorts ondska också; Nämligen den naturliga ondskan, som de kristna får ännu mer problem att tampas med.


Ta exempel som flodvågor, jordbävningar och vulkanutbrott, sådant som vi människor inte alls kan rå för. Det har dödat miljontals människor i mänsklighetens historia. Kunde inte Gud ordnat världen på ett annat sätt där vulkanutbrott, flodvågor och jordbävningar inte ingick? En kristen skulle invända med att vi inte behöva bosätta oss nära vulkaner, vid vatten eller vid jordbävningsdrabbade områden. Men barncancer då? Frågar jag mig. Vi har inget botemedel för cancer och det tycks kunna drabba vem som helst, ond som god. Hur kan Gud tillåta att en sådan hemsk sjukdom kan få fotfäste bland mänskligheten? En sådan gud kan inte vara god. Augustinus gjorde en försök till denna lösning med sin privationsteori.


Den går ut på att alla skapade ting är goda, ty gud har skapat allt som finns och gud skapar endast goda ting. Det som vi upplever som ont är bara en avsaknad av det goda. Det onda finns egentligen inte, bara som relation till det goda. Utan det goda skulle inte det onda existera men det goda existerar utan det onda. Därför kan inte gud hållas ansvarig för att det onda finns i världen, eftersom han endast skapat det goda. Jag tycker även detta är ett svagt argument. Kunde inte Gud isåfall ha skapat mer av det goda, så att det inte fanns så mycket avsaknad av det goda som det verkar finnas idag. Om han är allsmäktig torde han väl kunna reglera mängden godhet i sin skapelse?


Nu till evidensproblemet med det onda. Den försöker inte vederlägga guds existens utifrån en logisk motsägelse utan pekar på det faktiskta lidandet som finns i världen och ställer det i relation till Guds existens hurvida det är rimligt eller troligt att han existerar, och kommer då till slutsatsen att det inte är särskilt är rimligt att han existerar. Som försvar mot detta angrepp brukar sägas att lidande i slutändan leder till något bra. En svår traumatisk upplevelse kan stärka ens personlighet, insikt och moral, och därför i slutändan bli till något bra. Vi människor ser bara lidande ur vårt mänskliga perspektiv och kan inte förstå dess fulla slutgiltiga effekt. En invändning som kan riktas mot detta är allt meningslöst lidande som drabbar djur. Djur har inte den förmåga till insikt och moraliskt utveckling som vi människor har så det verkar meningslöst att de ska drabbas av lidande överhuvudtaget.


John Hick är en teolog och filosof som företräder denna ståndpunkt och menar att darwinismen är en bekräftelse av detta. Hicks ser världen som ett nödvändigt skede där människan ska mogna till moraliska varelser i världen. För att kunna få äkta förståelse och insikt krävs det att människan skapas som en ofullständig moralisk varelse så att hon kan lära sig till slut. Och när det mänskliga släktet blivit fullkomliga som moraliska varelser kommer frälsningen. Darwinismen är bevis för detta eftersom det är upphovet till våran moraliska utveckling, enligt Hicks. Detta synsätt får många problem. Synen på Gud blir att han är en elak utilitarist som offrar oskyldiga människor för sina egna ändamål. Han använder människan som medel och inte mål. Det skulle jag säga är en destruktiv syn av Gud. Dessutom hade han väl inte behövt haft så Mycket lidande och ondska i världen som idag existerar för att vi ska kunna utvecklas till fullkomliga moraliska agenter?


Denna argumentation kan inte vederlägga Guds existens, det finns det inga rationella argumentationsmetoder för, men den kan åtminstone påvisa en bristfällighet hos Guds egenskaper Allsmäktighet och Godhet. Något av de måste degraderas för att det ska korrespondera mot vad som faktiskt händer i världen.

Fort! Rätta teodecé till teodicé så att du inte får U.

Jag har personligen ingen vidare "ursäkt" ur det här dilemmat, men jag hänvisar den nyfikne till t.ex. Owe Wikströms bok Aljosjas Leende, där den blide munken Aljosja i Dostojevskijs Bröderna Karamazov får illustrera en sorts "helig approach" till denna tillvarons gordiska knut. Wikström tycks mena att Aljosja inte kan förklara hur det går ihop, men att det trots allt i människan finns en potential till godhet som överskrider tillvarons vidrigheter, och att det är den man får lita till som Guds hand i världen.

Det kan ju också tänkas vara så att vidrigheterna är priset man betalar för att framfödas till själva existensen, att valet stod mellan ingenting alls och den här världen, på sätt vi inte kan förstå. I kärlek till "livet" i bemärkelsen ren mänsklig existens (det här är mina egna idéer) låter Gud oss framfödas, med en potential till helighet och salighet som vi själva sedan ansvarar för.

Men "allmakt" känns kanske också helt enkelt som ett olycklig ordval från en tid före den exakta logikens intåg. Man förstod troligen inte vilka anspråk det ordet egentligen har om det ska betraktas som sant.

Haha ja det var ju lite pinsamt.


Ja okej jag ska kolla upp den boken, Owe wikström är ju proffesor på min instutition. Bröderna karamazov ligger här framför mig och skall läsas så fort tid ges.



Ja argumentationen bygger ju också mycket på vad man lägger in i begreppet allsmakt. Allsmakt för oss behöver inte alls vara samma allsmakt i guds förståelse. Andra teologer hävdar att Gud arbetetar genom kärleken som är oövervinnerlig och det är det som skall förstås med allsmakt.

Åh, så roligt. Han är en av mina idoler, får väl erkännas.

Läs boken om du verkligen är nyfiken på hur man kan utveckla problemet. Brodern Ivan företräder just den anklagande sidan hos teodicéproblemet som många troligen känner igen sig i, och nöjer sig inte heller med de svar han får. Jag vill minnas att jag kände en stor frändskap med Aljosjas mer naiva, aktiva tro i världen - en sorts svar i handling mer än ord eller tanke.

Samtidigt kan man ju med rätta anklaga den sortens kryphål för intellektuell ohederlighet och vulgärmysticism, på samma sätt som med den för mig ganska attraktiva tanken att tron inte klarar sig utan paradoxer och självöverlappanden för att bibehålla en ständigt gnagande, desorienterande oro i sinnet hos den troende. På samma sätt som det orimliga i Guds människoblivande ständigt kan attackeras från olika perspektiv utan att kunna uttömmas helt, kan det tänkas vara samma sak med den här till synes olösbara paradoxen om Guds godhet och världens till synes konstanta vidrighet.

Inom de abrahamitiska religionerna anser man att människan har fri vilja och kan göra ont när hon så önskar.

"Det starkaste försvaret de kristna tycks ha är den fria viljans försvar. Gud har gett människan en fri vilja, och därmed frivilligt avsagt en del av sin allsmakt, för att det är det enda sättet som människan kan älska Gud på ett äkta sätt. Människan har fått förmågan att själv välja moraliskt och däri kommer ondskan in i världen eftersom människan inte är en fullkomlig varelse som alltid kan handla rätt i varje situation. Jag ställer mig tveksam till detta försvar då jag undrar om inte gud kunde skapa oss med en bättre moralisk utrustning så att vi åtminstone i flera situationer hade en böjelse för det goda, med tanke på det opropotionerliga lidandet som finns i världen"

Javisst, Gud kan skapa oss med en absolut moral (där endast det goda är ett alternativ), men inte utan att inkräkta på den fria viljan.

Den fria viljan är ju helt och hållet relativ. (om vi ens har någon sådan) Gud har skapat oss till den fysiologiska varelsen vi är med dess begränsningar och har redan där isåfall inskränkt på vår "fria vilja" till vad vi faktiskt är kapabla till. Det jag menar är att Gud kunde gett oss liiiiite mer moralisk vägledning än den vi har för det existerar alldeles för mycket lidande här i världen som verkar vara onödigt mycket.

Dessutom besvarar det inte varför det finns så mycket naturlig ondska som i form av HIV och barncancer.

Det borde han väl kunna. Guds allsmäktighet innebär att han kan göra allt som är logiskt möjligt. En varelse som av fri vilja alltid väljer det goda är ingen logisk omöjlighet alltså kan gud, per definiton av allsmäktig, skapa en sådan.

'

mm sant. Men då skulle vissa hävda att Gud bara kan utföra det logiskt möjliga och att vi tänker i fel termer när vi påstår att allsmäktighet innebär att även kunna bryta mot logikens lagar. Kan Gud skapa en fyrkantig cirkel? Nej, istället kan man hävda att frågan är felställd.

Dönke.

Risken för att jag kommer skriva osammanhängande är stor, eftersom det är en hel del som jag vill skriva om. Hoppas du inte har allt för mycket emot det.

Vad man först måste förstå är att Nya Testamentet (som kristna följer) vilar på det Gamla.

I Gamla Testamentet beskrivs det att de första människorna, Eva och Adam fick paradiset till hem. Och där skulle de befinna sig tillsammans med Gud i evighet utan att dö. Men vad som också är intressant är att Gud även gav dessa två en fri vilja precis som du nämner det. Detta är något som många har åsikter om. Vissa tycker det inte var någon vidare bra idé medans andra tycker det motsatta.

De första människorna blev tillsagda att de fick äta av alla träd utom ett. Trädet som ger kunskap på gott och ont. Om de åt av det så skulle de dö. Syndens lön är döden.

Den frågan som jag kan hakar upp mig lite på är varför Gud skapade det förbjudna trädet. Kunde vi inte alla fått ta del av paradiset? Dock måste jag säga att det känns som att en stor kärlek ligger bakom beslutet om den fria viljan.

Låt oss säga att jag har en fågel som jag håller inburad. Skulle det då inte kännas bättre för mitt samvete att lyfta på locket och låta fågeln själv bestäma om den vill vara kvar eller inte? Gud ville inte att människan skulle känna sig som slavar och underhållare i paradiset. Av kärlek till oss fick vi en fri vilja. Men den fria viljan har ett pris.

Det som håller min tro vid liv, är att trots synden kan vi ändå stå värdiga inför Gud. Faktan som lyder är att Gud inte givit upp hoppet om oss människor. Genom sin sons död på korset blev vi värdiga igen. Förutsatt att vi vänder bort från synden och följer Jesus och Herrens ord.

Herrens ord bygger på Kärlek till sin nästa. Och kärleken till Gud.

Ja...

...hur som helst, vissa kallar detta en dålig saga medans andra ser det på annat vis.

Jaja. Jag börjar så. Det tog bara stopp nu. Hoppas det kanske har varit till någon nytta Dönke.

Mvh

Är det verkligen så? Ibland undrar man ju inte om Herran har en större förkärlek till ologiska handlingar än logiska... Jungfrufödsel, Jesu mirakel, Jesu uppståndelse - alla centrala handlingar i Guds historia är ju trots allt rent ologiska. Allmakt tycks förbli ett dunkelt begrepp.