Den stora tråden om Cs-läkemedel som Ritalina, Metamina, Concerta med flera.

Alltså jag drabbas av dysfori framemot eftermiddagen. Skulle närmast kunna förklara det med en kroppslig och mental dödsångest. Värre av attentin än av ritalin. Himla synd för jag känner mig rätt skärpt av pillrena på förmiddagen. På dig låter det ju inte som det är övergående. Är såna här besvär abstinensrelaterade? Eller har jag bara ett klent psyke? Vad finns det för alternativa piller att testa? Bättre vara läemedelsfri?

Du kommer få ha dessa symtom tills du slutar med dessa mediciner. Har man minsta tendens till ångest eller depression ska man inte gå nära dessa piller. Alla mina symtom biverkningar gick över då jag slutade med medicinen

Jag tar välan och svarar på enkäten jag med.

• Personlighetsförändring - Nej.
• Utvecklade panikångest - Ja.
• Gick in i depression - Nej. Jag var redan deprimerad.
• Blev känslokall - Nej. Lustigt nog känner jag mig lite känslokall av STRATTERA, vilket är en ICKE-stimulantmedicin.
• Pykiskt sammanbrott - Nej.
• Konstant ångest från middag kväll varje dag. - Ja och nej, konstant ångest på Ritalin, bara lite ångest vid utsättning från Elvanse.
• Permanenta tarmbesvär som kvarstår 5 år efter avslutad medicinering - Nej, mina försvann när jag drog ner dosen.
• Hypokondri - Nej.
• Paranoia - Nej. Paranoia fick jag dock av Bupropion, YTTERLIGARE en ICKE-stimulant.

Så behöver det inte nödvändigtvis vara, verkar vara lite 50/50 om sådana bieffekter går över eller ej.

Jag äter. Elvanse 30mg och har prövat dubbla. Men äter alltså en låg dos.Min koncentration är normalt värdelös men nu har den sprängts i bitar och jag fungerar som jag förr gjort under extrem stress. Jag har alltså inte minsta positivt resultat utan tvärtom så kan jag inte följa ett samtal ens om det är jag själv som talar. Det blir helt blankt i huvudet och jag vet inte vad jag pratade om innan. Det positiva är nog att jag varken vill handla eller äta något jag normalt alltid vill göra. Men jag har dåligt blodsocker och ont i magen misstänker jag (upplever det halvdant) av att jag inte har lust att äta.

Jag vet inte om det är ångest, vilket är sannolikt iom att jag drabbas av dödsskräck mellan varven, sedan flyter jag bort. Det är alltså saker jag tänker som börjar utlösa något. Det här har dock pågått innan men medicinen gör att det sker hela tiden under ett par timmar.Jag känner mig tung, ont i hjärtat, armen, magen, lite här och där i leder samtidigt som jag känner av alla möjliga kroppsförnimmelser, smärtor i huvudet för jag gjort illa mig för, kvävningskänslor till rena inbillningskänslor av känslan att någon skriker mot mina öron, att jag drunknar. Men allt är en sekund här, en sekund där. Det har jag haft förr under hög konsumtion kaffe i kombo med taskigt mående och kanske spökar det nu också. (Dricker mycket kaffe) Jag är gråtmild och kan snabbt känna mig ledsen men är trots det totalt känslomässigt avtrubbad. Jag vaknar och mår bra och är välmående innan sovdags. Så jag antar att det är medicin påverkan men tycker det är oerhört konstigt. Ingen som helst påverkan på koncentrationen som definitivt försämras.

Om de här obehagskänslorna kommer av medicin eller av psyket vet jag inte men kan tycka att koncentrationen ändå borde förbättras vilket som liksom jag inte kan vara den enda som äter sådana här preparat och som mått dåligt tidigare i sina liv och när det gäller andra centralstimulerande så lär det finnas en mängd människor med grava psykiska problem som ändå får en bättre fokus och inte gör som mig och istället seglar iväg helt i tankarna. Jag upplever mig själv mycket mer ointresserad av allt också och känner att jag inte riktigt berörs av något.

Jag är inne på sjätte dagen. Är det insättningssymptom eller psyket, eller dåligt med mat och sömn tror ni? (Upplever mig inte särskilt psykotisk eller euforisk/manisk och liknande) Det som gör mig något fundersam dock är att jag även får känslan av att min vänstra ansiktshalna är svullen eller avdomnad och jag kan få för mig att det sticker och domnas bort kring överläpp och partiet mot ögat. Jag har alltså fått några höger i mitt liv men inte så det stämmer med känslan av att jag nästan skulle haft en stroke.

Jag pratat med ett stort antal personer här på FB via PM. PM som började ramla in i och med att jag startade den här tråden.

Mina högst personliga slutsater efter att ha diskuterat dessa mediciner med ca 45-50 person är följande:

• Har man någon form av anlag för depression eller ångest (pågående eller vilande) så ska man aldrig börja med dessa mediciner då medicinen riskerar att förvärra dessa symtom
• En överhängande stor andel, kanske så stor som 35-40% av de jag pratat med har utvecklat panikångest i samband med intag av dessa mediciner. (Enligt mig allvarligt då panikångest är bland det värsta en människa kan uppleva)
• En stor del av de personer som börjar med dessa mediciner tycker att den hjälper de första 2-5 månaderna men att biverkningarna sedan tar över och att effekten klingar av.

Liknande påståenden har jag sett om mer eller mindre alla centralstimulerande preparat.

Har ätit Concerta 2 månader.

Personlighetsförändring
Inte vad jag vet.

Utvecklade panikångest
Nej.

Gick in i depression
Ja, men jag hade slutat med Voxra (NDRI) några veckor innan så det kan bero på det.

Blev känslokall
Nej.

Pykiskt sammanbrott, jag låg bara och stirrade i taket och grät
Nej.

Konstant ångest från middag kväll varje dag.
Inte mer än vanligt.

Permanenta tarmbesvär som kvarstår 5 år efter avslutad medicinering
Jag har blivit märkbart bättre i magen de senaste månaderna.

Hypokondri
Nej.

Paranoia
Nej.

Uppdatering/fråga!

Efter några dagar på 54 mg Metylfenidat Actavis känner jag att medicinen påverkar mig så pass mycket att jag inte vågar köra bil. Det känns som att min kropp är ute och går och pratar medan jag själv ligger och sover. Känner mig riktigt trög och korkad. Som vid mina värsta manier (eller fyllor) när de gått alldeles för långt, bortsett från bristen på omdöme och aktivitetsnivån. När medicinen går ur är jag tillbaka igen, och sen sover jag riktigt djupt minst 8 h.

Är det så man känner vid för hög dos?

Jag känner mig lite avdomnad (både intellektuellt och emotionellt) på 36 mg med men inte så jag inte fungerar, jag blir ju piggare och det i sig gör en del med uppmärksamheten, men i ordentligt utvilat tillstånd känner jag mig som mest skärpt när jag är omedicinerad. Jag tänker mycket snabbare och allting känns mer verkligt, men jag är mer lättdistraherad och rastlös. Sover ytligare på natten, är inte lika tålmodig med barnen och mycket mycket känsligare för ljud. Mitt arbetsminne är sämre utan men reaktionstiden är bättre.

Låter inte rätt, prata med din läkare om det.

Så känner man inte bara för att dosen är för hög... din reaktion är väldigt ovanlig - det du beskriver är snarare en MIXAD EPISOD, med rent av lätta dissociativa symptom. (en sorts overklighetskänslor)

Har man mixad episod så har man en blandning av maniska och depressiva symptom samtidigt - särskilt att du känner att din kropp gör saker medans du själv är någon annanstans är ganska allvarligt - det kan sluta illa.

Har du övervägt att prova Modafinil eller Reboxetin istället? Skulle kunna hjälpa med sådana symtom utan att du får dissociation i vart fall.

Har inte jag för mig att vi diskuterat innan om du inte kan ha Schizoaffektiv störning? En blandning av både bipolära eller schizoida symtom, som inte nödvändigtvis alltid är lika starka, dragen kan förändras mycket igenom livet.

Sänk Metylfenidatet i alla fall ett tag - gå ner till kanske 36 mg i några dagar och se vad som händer.


Om du vill jämföra med någon som har uppmärksamhetsstörning utan affektiv störning, så kan du ta mig som exempel:
provat 68 mg Metylfenidat (låg på ca 30 mg annars), kände inte sådana bieffekter - snarare bara rejält med ångest och perifera symtom (dunkande hjärta, pulsrubbningar, svettning, spänningar, extrema aptitrubbningar - gjorde ONT att äta). Det är mer dom klassiska symtomen på för hög dos, man märker att effekterna utanför hjärnan känns väldigt jobbiga helt plötsligt.



Läs mer här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Mixed_affective_state

Och här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociation_(psykologi)

Dissociation! Där. Derealisation närmare bestämt. Det är bara det jag upplevde, ingen mixad, depressiv eller manisk episod. Det kändes (på 54, har 36 idag) som att min kropp och min mun gick och pratade av sig självt men inte mot min vilja. Synen blev sämre med, och ljuden blev svagare. Rent emotionellt var jag (utöver ångesten för tillståndet) lugn och tålmodig, så som jag antar att effekten av Concerta ska vara. Pulsen kändes inte snabbare än normalt. Aptiten var inte där men jag åt ändå.

Jo, vi har varit inne på schizoaffektivt några gånger och jag vill ju mycket ogärna ha den skiten så jag famlar ju desperat efter allt annat. Själv tänker jag att jag reagerar på ångest genom att bli dissociativ och att Concerta kan öka ångest så som det gjorde för dig, vilket då mest bara blir dissociation för mig. Men det kanske är typiskt Schizoaffektivt?

Har aldrig hört talas om Modafinil eller Reboxetin, men ska söka lite på det. I vilket fall som helst ska jag ringa läkaren på måndag, och definitivt stanna hemma ikväll.

Tack för svar! Tur att internet finns

Modafinil skall vara jäkligt svårt att få utskrivet om man inte har narkolepsi har jag hört.