Citat:
Tycker att det är ett väldigt drastiskt förslag. Vet inte om hur mycket Björn har tänkt igenom det för att ha nått den slutsatsen (garanterar mer än jag) eller om han tar den sidan för att skapa debatt.
Min utgångspunkt är att alla (konsensus) är att man vill att astmatiker och andra som har kroniska sjukdomar som kräver medicinering ändå ska kunna vara med att tävla. Det är således ett mål att sträva mot. Att utifrån detta säga att all medicinering bör förbjudas är då att säga att vi inte har, och inte kommer att kunna utveckla möjligheten, att undersöka och fastställa att den medicin som används enbart ger en utövare möjligheten att tävla på lika villkor.
Att komma till den slutsatsen kräver mycket kunskap då det är ett drastiskt beslut att ta. I slutändan är det att säga att "vi ger upp", och man tvingar också unga som utvecklar eller har dessa sjukdomar från att fortsätta sitt idrottande, eller ta sin medicin. Såna beslut är i alla fall jag inte så snabb att vilja ta.
Min utgångspunkt är att alla (konsensus) är att man vill att astmatiker och andra som har kroniska sjukdomar som kräver medicinering ändå ska kunna vara med att tävla. Det är således ett mål att sträva mot. Att utifrån detta säga att all medicinering bör förbjudas är då att säga att vi inte har, och inte kommer att kunna utveckla möjligheten, att undersöka och fastställa att den medicin som används enbart ger en utövare möjligheten att tävla på lika villkor.
Att komma till den slutsatsen kräver mycket kunskap då det är ett drastiskt beslut att ta. I slutändan är det att säga att "vi ger upp", och man tvingar också unga som utvecklar eller har dessa sjukdomar från att fortsätta sitt idrottande, eller ta sin medicin. Såna beslut är i alla fall jag inte så snabb att vilja ta.
Gillar iofs din eftertänksamhet. Även jag har funderat en hel del på denna fråga.
Fast denna konsensus är i praktiken ett väldigt naivt tänk om (som vi om inte annat har sett i Norge) tagit vida konsekvenser för resultat av vad som är rimligt eller inte. Visst provocerar Ferry och det finns en provokation i det jag skriver med. Fast jag hör hur folk resonerar i det verkliga livet om detta dilemma som längdskidsporten brottas med och (för min egen del) så finns det tankar vad som är idealet i gränssättningarna. Jag tycker gränslandet har vandrat (milt uttryckt) alldeles för mycket åt medicinväskans innehåll än åt det mera renare sportsliga innehåll. Inser såklart att det finns olikheter bland utövare och att vissa uttövare har tillkortakommande som hämmar resultaten för den orsaken. Fast att då ta steget att "till varje pris" försöka utjämna dessa skillnader är på ett sätt hedersvärt fast i praktiken omöjligt utan att vissa tittar lite för djupt i medicinväskan...
Vi hörde Ferry uttala sig idag om han tycker att hans son ska utöva elitidrott? Svaret var att han var väldigt tveksam och inte ville se han med medicinlådan vid frukostbordet likt en 90-åring...
Så grundfrågan att ta ställning till är:
Vilket är värt mest? Ett utjämnande för individer (som enligt mig har alldeles ett för högt pris) eller att med sundhet låta varje individ vara den som just den är. För mig är valet givet.
Lätt att glömma för de som i ivern vurmar för astmatiker är att förtroende och trovärdighet är det som inte får undergrävas ...
Citat:
Ja, det är ju fråga 2. Det går alltid att lösa sådana detaljer. Det är det lilla problemet. Säg, division 2 i fotboll för att ta ett exempel.
__________________
Senast redigerad av rainbowia 2016-12-17 kl. 16:36.
Senast redigerad av rainbowia 2016-12-17 kl. 16:36.
