Religion - en mentalsjukdom

Det mentalt dysfunktionella är i såna fall om denna personliga tröst ledar till att ALLA måsta tro på det (~d.v.s.till pådyvlande teism) ... för annars hotas detta hopp.

Precis, håller med dig.

Ja, då blir det dyfunktionellt, det är rätt.

Min poäng är att icke-pådyvlande teism inte är mentalt dysfunktionell.

Om nu nån skulle ha missat detta.

Då har vi kommit fram till samma slutsats.
Väl tänkt.

Mentalsjuka är sällan religiösa.

Och ? Vad spelar det för roll? Du lever därför kommer du dö. Så vad spelar det för roll om du har cancer eller inte igentligen?

Ja, religion är en bra sköld mot det mesta.

En ytlig defekt är oftast direkt skadlig.
Du måste sjunka djupare in i tron innan den blir till gagn för ditt egna liv.

Jag förstår att du inte har en susning om psykologi/psykiatri.

Till gagn eller till last...


Here we go again


Så klart att din egen genetiska disposition för obalans spelar roll liksom din biologiska sårbarhet eller annan svaghet som gör dig mottagligare för passivt mottagande av imaginativa begrepp.

Men att religion/religiösa föreställningar och psykisk ohälsa el. psykisk sjukdom inte står beröring ned vartannat är att sakna kunskap om detta el helt enkelt spela arrogant.

............................................

Knutbypastorn (finns otroligt många fler men tar denne som exemplet) "lydde bara guds röst" , alltså hörde han gud, förde dialog med gud och levde-med-gud , tills hans person skadades, frågan är om han skulle uppnå den psykotiska graden om han aldrig från början umgåtts med bibeln/gud.

Men det är ondvikligt ; en stark tro kan visst det , båe förstärka och framkalla psykiatriskt sett sjukliga upplevelser som är starkt avvikande en sund förhållning, eftersom man vet att stark tro kan försätta individen i både melankoli och depressivt tillstånd , men också i helt sanslöst euforiskt irrelevant tklstånd, dvs verklighetsfrånvänfande/orealistiskt, och därför farligt....

Det är alltså RELIGIONEN eller TRON som utgår ur religionen, som blivit en trigger.

Trigger för våldshandling, för verklighetsfrämmande glorifierig, för infantil hållning gentemot nödvändig försvarsposition i annan intellektuell funktionalitet, trigger för onödigt aggressiva tankar vilka an projiceras så klart utåt och träffa oskyldiga, skadebeteende mot sig själv och mot andra, mot saker och skeenden son ej motsvarar SJUK ÖVERDRIVEN BILD OM VAD TRON ÄR OCH SKA VARA I VARDAGEN, den sjuke ser att omgivningen inte alls är "lydig" och triggas av det... m.m

.................................................. ........


Självmordstankar samt självkadebeteende, värdelöshetskänsla.. inget oobvanligt alls är sjukdmstiklståndet är klart religionsrelaterat!!

Åka upp och ner mellan extrem euforisk tro (distinktiv egofixering/solipsistiskt anstruket av att vara ett biologiskt unikum, sitta inne med helt unik gudsinsikt och vilja driva kunskaps-mission av det) och känslan av älskvärdhet och allt badar-i-ljus, rakt ner i nattsvart demonisk ödesdalens hopplöshet i helvetes mörker : tyldig koppling till religiös mission.

Personen umgås överdrivet med gud och säger sig ha "fått ingivelse" kan till slut fatta beslut rakt ut i det blå och kan stå på gränsen till galenskap. Den är klassisk genom alla tider.

Sedan handlar dessa lycko- och helvetsrus också om insikt ; sjukdomsinsikt. Temporära, utlösta avb kanske andra livsfaktorer eller exklusivt via alstrandet av mentalt förvridna tankar vilka börjar inbkorporeras i känslovärlden för att återkopplas till medveytandesfären och börja konsolideras till veritabelt SJUKT TILLSTÅND med allt svårare förmåga att interagera bb.a socialt (med t.ex så kallade icke-troende, osv.) Behöver "dra sig undan" sov, osv


.................................................. .........................

Handlar ju om objektet gud , kontra "mig sälv"

Jag här, gud där - som kan bli att jaget identifierar sig med gud, och därmed är gränsöverrskridningen fulllbordad.

Kan vara änglarm demoner andar, eller andra bibliska(dvs litterära!) rollfigrer som den sjuke "umgåtts med" så starkt, att h*n ju från första början blivit sjuk, ofta smygande.

Att rollspela sig in till att känna gud så väl, att veta ans vilja, är att på många sätt börja dentifiera sig som gud (guds-*kännare) skuldbegär ochg straffbegär kan gå aggressivt utåt mot ommgivning, och i bl.a sekteristiska miljöer är det inget konstigt alls att ha en förvriden anklagande ton mot allmänna omgivningen, ja redan fundamentalistisk trosmiljö, kan inte längre acceptera bla individets fria tankar och social mångfald - varför det är eg. rätt lätt att härleda en psykiskt sjuk människas grogrund (då menas den som blivit sjuk av stark tro.., och ålagt sig en särskild s.k hängivenhet)

Den vet inte längre skillnad mellan gudsvilja och egen vilja, utan har blivit ett söndertrasat redskap i händerna på "andra religiösa krafters mission"



Och självklart kan en mnkt emotionellt laddad individ med "gudsbegär" rent generellt utan att per se behöva anses som sjuk, skilja mellan fakta och upplevelse utifrån att den känner sig "gudsuppfylld" (den termen uppfylld, har en mekaniskt intellektuellt enormt viktig signalering, om att ge sig lov att förflyktiga och luckra upp logisk sammansättning, men som jag ser som självförvållad mental disturbance) (att rättfärdiga sig i blindo, men komma genom hur sjukt /förvrängt man än beter sig eller de attityder framförallt vill etablera att ses som att behöva immunitet omkring)

För att religionslagstiftningen är ålderdomlig och sällan setts över. Den är m.a.o efterbliven och ger lov till vardagsretarderad hållning och ohörsamhet vid tilllstånd där individer är oacceptabelt religiöst militanta. Ngt som är aktuellt när man ej reagerar på unga med religiösa fantasier och blir militanta. Man "vill inte se och definiera" mentalt rubbade idéer med aggressiva tankar o känslor mot andra el handlingar mot andra, att vara öht relaterat till religion, och detta fast bl.a islam och islamister (vresiga, för att vara utsatta för islamofobi?) utmärkt sig att därför kunnat operera så ogenerande fritt antastande, liksom det "är normalt" att anklaga logisk tankeföring...

Låt mig fortsätta

Godtrogenhet som har samband med klart övertygande om att, gud agerar... vill skapa tolerans kring detta, varpå så allvarliga missbedömningar sker att det, de facto också kan skada en hel samhällskropp, vi ser dessa fenomen där man alltigenom vägrat att rucka på
-religiös fundanentalistisk lagskrivning- där det klart och tydlig kan identifieras mycket tydlig repressiv och nedtystad psykisk ohälsa, med oförmåga att agera frisk, med den skadade hot-och-fly-instinktiva psykologiska mekanismen. Då har tron/religionen/mentala förställningen genomsyrat all medvetandegrad, sådana samhällen mår inte bra. Individer som lever i sådana samhällen mår inte bra, de är på många sätt BESTULNA rätten till den fria tanken det fria ordet och den konsekvent rättsskipande handlingen, det sker en mer genomgripande *förlamning..

Detta, för att ta plats, för att skapa plats åt en ofta rigid gudsförklaring, en deklaration som sätter nivån, på var mentala ribban ska vara.

Så... vad som ses som mentalt rubbat i värdsligt flöde... är i kontexten sekteristskt kollektiv redan *normaliserat.

Det är därför så många fundamentalister får så svårt med sjukdomsbegreppen, många är infödda i repressiv anda och har noll referenser ang. kriterier, t.ex "höra röster" "se syner" , då det kan uppmuntras av auktoriteter.. som i sig, kan vara t.o.m svårt sjuka, men upphöjda i samhället.

När t.ex Hitler var som sjukast (iof var han ju kroniskt dement) och hade sin peak, där var folket som lydigast, utan sjukdomsinsikt någonstans utan istället "uppfyllande" för missionens räkning, men nånga blev på kuppen sådana visionärer att de aldrig någonsin ifrågasatte roten till sina visioner, det funkar på exakt samma sätt när religiös mission går hämningslöst fritt och förhandlar sig totalt insiktslöst (avsaknad av sjukdomsinsikt, så fanatiker kan frodas!) fram till gräddfiler (t.ex sharia som bit för bit tillskansar sig nån slags undantags-klausuler)