Den STORA tråden om att göra Mensas IQ-test

Jag har ingen källa, men det känns som att om alla svar gav samma poäng oavsett, så känns det väldigt konstigt att en psykolog ska behöva rätta provet, och att det tar så pass lång tid att få resultatet.

Jag gjorde provet för några år sedan, lade upp det helt fel då jag fastnade på en fråga någonstans mitt i, jag kunde bara inte se lösningen, tyckte jag hade gott om tid, slösade bort den länge på detta för jag ville lösa den men blev fascinerad av att jag inte kunde se mönstret. Frågorna som kom direkt efter var plättlätta märkte jag när jag till slut valde att fortsätta ändå men jag hann inte klart på grund av tidsslöseriet i mitten, tiden rinner iväg snabbt.

Min minnesbild är att frågorna är indelade i typgrupper/kategorier som inom en grupp/kategori blir svårare och svårare, sedan byter provet frågegrupp/kategori och nästa grupp där temat är något annorlunda blir successivt svårare osv. Frågorna ser snarlika ut hela vägen men kontinuerligt nya element och problemställningar gör att komplexiteten ökar för varje grupp/kategori och som sagt även inom frågegruppen fråga för fråga.

Antingen kan man eller inte, det märker man snabbt. Skulle jag göra om det så skulle jag genast släppa taget om sådana frågor där man inte ser mönstret redan på någon/några sekunder och gå vidare till nästa. Sedan återvända till de som hoppats över och ta itu med dem. Man kan anta att det då handlar om den/de sista frågorna i en grupp/kategori.

Jag tyckte jag var strukturerad som annars försökte hålla rekommenderad "medelhastighet" genom provet, jag har för mig att provledaren nämnde något om ett antal sekunder per fråga och jag kände att jag låg bra till som hela tiden låg under den tidsåtgången på varje fråga men slutade räkna tiden när jag körde fast. Gör inte det om provresultatet betyder något för er :-)

Tja!

Gjorde Mensa IQ test igår och fick detta resultat:

Din IQ beräknas vara: 126, eller mer.

Grattis! Det här är det högsta resultat som går att uppnå på provtestet.

Endast 4% av befolkningen har en IQ på 126 eller mer.

För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, Vilket uppnås av 2% av befolkningen.

Du har goda chanser att kvalificera dig för medlemskap i Mensa. Anmäl dig gärna till vårt antagningstest så får du veta säkert!

Har alltid uppfattat mig själv som rätt korkad , Skolan har jag fixat men med nöd o näppe och mycket hjälp.
Mensa testet förvånar mig extremt mycket, Blev glad förstås.

Kan man ha ADHD och ändå prestera så här?

Kanske är så att min Elvanse medicinering fungerar bättre än vad jag själv känner ..

Någon annan med ADHD eller ADD som gjort detta test? Eller till o med Asperger?
(asperger har jag dock inte)

Exakt samma för mig.
Gjorde illustrerad vetenskaps test (det testar lite bredare än mensas) efter jag börjat med concerta. Tappade hakan när resultatet dök upp, 138!
Efter det har jag gjort alla Mensa-länders online test jag hittat. Alla med högsta möjliga resultat. Under min utredning så gjorde jag ett större test av samma typ som illvets och presterade genomsnittligt rakt över med undantag för de tidsbegränsade uppgifterna där jag presterade långt under medel. Dessa förbättringar är ju inget man känner av direkt bara för att man pulat i sig lite CS. Så för mig var det otroligt häftigt att se vilken jävla skillnad det gjorde.

Står för övrigt också på elvanse nu men vet inte vilken jag tycker är bäst. Elvanse är ju så jämn och märks knappt av att man tar. Samtidigt så har jag svårt att aktivera mig, där hjälpte skjutsen concerta ger mycket bättre.

Kul att det gick lika för dig 😃 hade du svårt i skolan som jag hade?

Sen en till intressant sak..

Jag gjorde ett annat test som handlar om Koncentration och Minne och så var det något mer som jag har glömt haha!

På det testet så hamna jag på plats 8 av ett snitt på 10 personer, alltså att plats nr 1 är bästa möjliga resultat, jag låg en bra bit under medel.

Fattar inte att jag klarade Mensa men det här gick åt skogen?

Jag gjorde illustrerad vetenskaps test på 45minuter. fick 128 iq, och då var jag 12 år gammal.
Sedan dess har jag aldrig gjort fler tester, jag lär mig ändå bara det jag vill lära mig, något som frustrerar "den grå massan"...
De har försökt pilla i mig diagnoser nu hela året, ADHD/ADD/AS, men de vill att jag slutar med droger helt innan jag kan få en diagnos
(är motståndare, men förstår att det ligger i mitt intresse att införskaffa mig en sådan).

Jag ger alltid upp med de där, fattar ingenting med mönstren och kan inte ens slutföra en fjärdedel.

Jag var en pajas i skolan. Men jag klarade mig på att endast vara närvarande. Jag var extremt snabblärd vad gäller sådant jag hörde, dvs det räckte att läraren pratade och på något sätt fastnade det mesta. Gjorde i stort sett inga uppgifter och i stort inte en enda läxa. I högstadiet blev det värre för där började jag hänga med busar så skolket sabbade en del. Klarade mig ändå med genomsnittliga betyg. Gymnasiet var ett skämt för mig så det blev komvux lite senare.
Har aldrig läst böcker men av någon anledning så har språk fallit sig naturligt, både svenska och engelska. Gjorde högskoleprovet en gång, var inte förberedd och hade inte sovit på nästan två dygn. Somnade ett par gånger men lyckades ändå få 1.3. Alla fel på matten har jag för mig, och full pott på övrigt.
Så tur i oturen att man förvisso fått en adhd-hjärna men att den ändå är så pass kapabel att jag tagit mig långt ändå. Tyvärr har även detta medfört att jag gått över 20 år inom psyk med fel diagnoser, övermedicinerad och fastnat i diverse missbruk. Återigen bara ren tur att man lever och nu efter adhd-diagnosen och CS-medicin så börjar det se ut som om att det kan bli folk av även mig .
Jag är strax över 40 och fick diagnos för runt ett år sedan. Hur gammal är du och hur var din resa?

Intressant läsning!

Jag var som barn en riktig Emil i Lönneberga! Hittade på hyss efter hyss och var full av energi.

Skolan klarade jag tack vare alla hjälp jag fick , behövde väldigt mycket hjälp och stöd för när läraren pratade var det som att jag hörde vad hon sa , men det stannade inte och jag hade skapligt stora problem med att lista ut logiken i vad saker och ting gick ut på , hade liksom svårt med hur man skulle tänka i Matte och svenska mm. Det fick jag hjälp med , ämnen jag var intresserad av var tvärt om, då lärde jag mig snabbare än andra.

Hela min uppväxt så har jag blivit kallad för korkad och segtänkt av både vänner och även min far..
Uppväxten bestod av mobbning och utfrysning för dom andra tyckte väl att jag var konstig.
Upplevde även det som att mina vänner mobbade mig och särbehandlade mig , dom kunde t.ex fråga varann vad vi skulle göra , alla sa sin åsikt och när jag sa vad jag ville så sa dom åt mig att hålla käften , även i vuxen ålder så t.ex när vi grillade så fick jag inte tända elden , heller inte grilla för jag var ju för dum för det. Sen spelade det ingen roll vilken annan som gjorde det , bara det inte var jag.

Övre halvan av tonåren och vuxen ålder har bestått av magproblem, kroniskt trötthet syndrom, depression och ångest.

Har fått allt från misstankar på bipolär sjukdom till Gad och melankoli eller svår depression som diagnos.

Bipolär sjukdom misstänkte dom för att jag hade ju ADD först , det visade sig i efterhand att min ADHD såg ut som en ADD när jag hade depression, och efter 5 utredningar om bipolär som samtliga visade att jag inte hade det så förstod en smart psykiatriker att jag hade ADHD , hyperaktiviteten såg ut som ett maniskt skov när jag mådde bra.

Har nu behandling med Elvanse som hjälper mig i vardagen och lamotrigin som skyddar mig lite från att åka in i depression, lamotrigin är för bipolär och den är jag tvingad att äta för att få fortsätta med Elvanse, läkemedlen är ett stöd och resten får jag jobba med själv.

ADD fick jag som diagnos i 25 årsåldern, ändrades till ADHD nyligen.
Kände extrem lättnad att först varför jag haft det svårt och även kunna få rätt hjälp istället för att behandla en depression med antidepressiva läkemedel som var helt fel.

Har nu behandling med Elvanse som hjälper mig i vardagen och lamo

I dagens läge har jag fortfarande problem med arbetsliv och privatliv , har en fast anställning och har lyckats bra , har svårt för att lita på folk och är ständigt rädd för att bli utfryst, för inte så längesen så var mitt självförtroende så lågt så om någon drog ett bögskämt som inte alls var menat att jag var det så tolkade jag det som att jag är nog bög eller ser ut och beter mig så , började överanalysera allt som t.ex hur min röst lät när jag pratade.

Har även svårt med relationer och få en flickvän som stannar kvar , har alltid fått nya tillfälliga förhållanden som hållt max 6 månader , att jag ser bra ut har nog hjälpt mig att få tjejer men mitt sätt att vara på har avslutat det.
Frågade en tjej jag haft förhållande med var problemet satt , enligt henne var jag en 10a utseendemässigt medans en 1a som person.

Nu när jag sitter och skriver det här så undrar jag hur fan jag lyckats få ett jobb och ändå fått någorlunda rätsida på livet.. mysterium.
Sen att jag inte tagit självmord är ju konstigt det med , tror många i min sits hade gjort det.

Har varit sjukskriven 5 år dom senaste 6 åren , i omgångar med lite jobb emellan, varje gång har försäkringskassan motsatt sig min sjukskrivning och dragit in ersättningen och tvingat mig i arbete , det har hållit ett tag och så har jag blivit sjukskriven igen.

Mina föräldrar har aldrig sett mig , dom har varit för upptagna med min lillebror som har aspergers syndrom.
Jag upplevdes ju som väldigt normal i jämförelse.
Min mor skrek ofta åt mig att jag skulle bli vuxen någon gång!! Så höll hon på när jag bara var 10 år , det var även alltid mitt fel när lillebrorsan råkade illa ut och jag fick skäll eller att pappa vred om min handled så jag skulle lära mig.

Mina föräldrar ser mig inte även idag , dom är upptagen med min lillebror som har stora problem så jag får lösa mina själv.

Jag har även blivit utsatt på arbetsplatser för mobbning och har bytt jobb pga det.

Jag har aldrig missbrukat vare sig droger eller alkohol och det är jag stolt över.

Jag hade tur att jag haft min storasyster att gråta ut hos som förstod mig.

Det där är min livshistoria..

Gjorde testet i December och fick 135 eller högre...

Det har ju gått bra för mig i grundskolan och på gymnasiet, och nu pluggar jag till civilingenjör på universitet. Men IQ och Mensa är ett enda jävla circle-jerk ska ni veta, slår vad om att Mensa endast består av arroganta, kuksugande tomtar som tycker att hela världen är korkad medan de själva är så jävla utomstående. Fuck that, skulle aldrig gå med i en så pass pretentiös "förening". Jag är ganska socialt inkompetent och det är väl det jag har att leva med, om vissa aspekter av ens personlighet/förmågor är förstärkta eller överlägsna andra människor så kommer ju andra aspekter ta efter fast till det sämre. Däremot känner jag mig inte alls överlägsen andra människor på något plan egentligen, hade väl hyfsat lätt för matematik på gymnasiet (läste natur) men på högskolan är matten en helt annan sak, och vet inte om det beror på att jag är för korkad eller att tempot är för högt och att jag hellre latar mig än sitter och pluggar fyra timmar om dagen. Jag skulle gissa på det senare, men även det är sannolikt en aspekt av mig som "dras ned" i och med att jag har andra förmågor som övriga människor kanske inte besitter. Det tänker jag dock inte på, känner mig inte alls märkvärdig för att jag har IQ 135+ och tycker ingen ska tycka att deras IQ är för låg om de har minst 95. Det betyder ju att hjärnan i alla fall fungerar och att man med hårt arbete i princip kan göra vadsomhelst i livet, fastän det kanske tar lite längre tid än för en person med IQ 110 eller 135.

Lär dig själv och dina barn disciplin, gott omdöme, sunt förnuft (man tror att sunt förnuft är något som alla människor besitter men så är inte fallet) och jobba hårt så tar du dig förbi alla möjliga hinder i livet.

Jag är inte så socialt störd som det kanske framstår av mitt inlägg men har ibland svårt att se människor i ögonen när jag pratar med de osv, och att sitta och försöka lyssna samt förstå en föreläsning är helt omöjligt. Så att ha en medelmåttig IQ men vara väldigt socialt kapabel är viktigare skulle jag vilja påstå.

För de första tycker att de verkar va en samling losers i mensa som har hög IQ men inga verklig prestationer i livet vilket leder till ett behov av att poängtera hur hög IQ man har (men jag kan ha fel).

Till att börja med tror jag verkligen inte snittet i en population är 100. Detta resultat får man om man sätter ett IQ test framför någon som aldrig gjort ett innan. om man gör flera test däremot så ser man ett mönster vissa principer återkommer: överlappning, addering, rotering ect. (de finns till och med en sida för folk som vill va med i mensa som listar all principer) i olika kombinationer och komplexitet. Vem som helst kan dra nytta av detta och förbättra sej säker 10-15 enheter (faktiskt tycker jag synd om folk som gör ett test och tror att dom fått kvittot på sin intelligens).

Sen finns de en annan faktor och de är att de går mycket snabbare när man är van. Man lär sej också vissa heuristiker som gör att man kan fokusera på de som är viktigt och utesluta vissa alternativ med en gång och ibland lösa uppgiften genom att bra kolla en grej (vilket är typiskt för uppgifter med överlappande element). Vilket sparar energi och tid! vissa uppgifter är även snarlika mellan olika test osv.

Visst jag medger att de finns en gräns då man helt enkelt inte kan greppa problemet men jag vidhåller att i princip alla kan uppnå mycket hög intelligens om man över på principerna och lär sej att arbeta snabbare.

Man kan dock resonera för att iq test inte ska användas på de sättet utan att de är resultatet man får första gången man gör ett test (då lösningen kommer till en mer som en insikt än bygger på hypotes prövning) som gäller och därmed att de verkliga genomsnittet för en population är just 100. Men de mindre relevant i sammanhanget eftersom man får anta att de flesta som är med i mensa just övat på liknade exempel innan (jag vet att man bara får göra testet 2 gånger) de ganska uppenbarat att man gör de om man är motiverad att vara med.

Så hur stor del av befolkning kan verkligen nå upp till 130+ efter att övat? Är de snarare 10% än 2%? Vilket i såna fall skulle göra mensa medlemmar till ganska mediokra att vara i bland de 10% som är mest intelligenta kan väl inte kännas överdrivet upplyftande?

Vad tror ni hur stor andel kan kvalificera sej?