Sverige anskaffar Archer

Yes. Tror också att det handlar om att få pjäsdatorn att förstå hur pjäsen betér sig och rör sig vid olika skjutvinklar och elevering av eldröret och sedan kompensera för detta.

Sensorer bör kunna adderas till pjäsen som berättar för pjäsdatorn hur pjäsen rört sig sedan det sist avfyrade skottet; liksom om den fortfarande gungar av rekylen.

Och troligen behöver man skjuta en jävla massa för att få underlag för att skriva koden som hanterar alltsammans.

FMV konstaterar själva i ett datablad att det är work in progress:

”MRSI förmåga: Ja, i de flesta fall 4-6 granater
Antalet samtidiga skott i målet är starkt beroende av skjutavståndet samt åtskilliga andra parametrar. Inget exakt antal kan därför nämnas utan genomförd ballistikberäkning av det enskilda skjutfallet. Metoder för MRSI skjutning är under utveckling och kommer att ingå i ARCHER.”

Gissar att svängningen kan begränsa skjutavståndet för MRSI, liksom antal granater i målet samtidigt - men att man kan förfina pjäsdatorns precision med tiden.

Varför skulle fartyget vara annorlunda, det gungar och tom vrider sig och allt detta kompenserar man för.

Siktet behöver inte sitta på kanonen utan det lever ett eget liv på samma sätt som kanonen och skrovet.

Mores lag, nja militära system är inte så jättebra på att dra nytta av den lagen om vi uttrycker det milt.
Det som man konstruerar tar kanske 5-10 år att produktifiera, då byter man inte gärna så mycket saker mitt i den processen.

Men jag kan inget egentligen men ändå kan jag försöka.

Man startar systemet, kallibrerar sedan skjuter man ett skott, allt gungar till då måste man ha sensorer som mäter tex acceleration(kallas MEMS sensorer).
"siktet" skall sedan hålla kolla på när den gungar förbi nästa position och ge signal för att skjuta igen.

Vrider man på kanonen dvs ej eleverar så tillkommer en ny typ acceleration(vrid) med komplikationen att gungningen kan ske i fel riktning(det gamla skottets) riktning men det borde också gå att följa för att göra klart för att skjuta nästa salva.

Detta är säkert svårt men tex SAAB är som sagt en av de bättre på sikten och det är i grunden samma teknik egentligen som jag ser det.

Man kan tänka sig att dumperns chassie är beräknat för krafter längs lodlinjen. Men med en haubits därbak så flexar nog chassiet på ett sätt som volvoingenjörerna nog inte räknade så speciellt mycket på.

https://i.ytimg.com/vi/Si7UVBdpc0g/hqdefault.jpg

Fartyg med pjäser på 15-15,5cm kaliber har dock av hävd vägt 10'000 till 20'000 ton,
vilket har en radikalt annorlunda förmåga att absorbera rekyl än ett fordon på 40 ton.

Sjögången är också en mycket långsammare svängning
än den svängnng som en självgående pjäs utsätts för vid eldgivning.

Kan någon förklara för en oinvigd hur archer ska kunna träffa ett rörligt mål på flera mils avstånd?
Jag förstår att det står en gubbe vid frontlinjen och ger koordinater men på ett rörligt mål blir ju koordinaterna ogiltiga i samma ögonblick som spaningsgubben försöker meddela dom?

Såg själv en bil köra förbi mitt fönster nu och undrade hur det skulle gått till om jag skulle ringa och ge måldata för den bilen till någon i luleå. "Jo nu är audin här utanför fönstret, skjut! - nej förresten nu försvann den i horisonten :-(" Det är ju helt omöjligt. Hur är det tänkt egentligen??

Eller är det bara till för stillastående mål? Känns ju som begränsad nytta i ett krig isf..


Fråga 2. Vad är nyttan med att kunna få många granater i målet samtidigt? Vore det inte bättre att sprida ut granaterna och få yttäckning?

Om första granaten spränger ryssens lastbil så ser jag ingen större mening med att det ska dimpa ner ytterligare 8 granater på samma söndersprängda lastbil. Man kan ju inte bli mer än död. onödigt att bli död-död, eller död-död-död-död-död.

fördelen skulle kunna vara stabilare plattform billigare om man ställer ned flaket (men fortfarande påkrokat) för bruk och sedan hastigt och lustigt drar upp flaket och åker. Då behöver inte bilen tåla påfrestningar från vapnets rekyl t.ex. Och rekylen ger inte bilgungning som påverkar precisionen i följande skott.

1) artilleri är yttäckande. Man siktar på ytan där bilen framförs eller ska framföras. Ett antal granater slår sedan ner på ytan och bilen (samt det omkring) är historia.

2) granaterna sprider ut sig kring målet pga små variationer i pjäsens skjutställning, granaterna etc. Pjäsgruppen skjuter inte ett skott utan flera för att täcka en yta.

Så här:

1. Om rörliga mål:
Allt man vill skjuta mot i krig är ju inte i rörelse.
Vet vi att собственные маленькие мальчики Путина tänkte ta sig i land vid Apotekskajen i Slite, så är det ju väldigt lämpligt att ha kajens koordinater inmatade i pjäsdatorn. Liksom Fälten vid Fole som säkert redan är rekade för luftlandsättning. Och så vidare.
Vi kan lägga en eldledare i närheten som signalerar en hälsning till pjäsen att 'skummisarna passerar om X sekunder'.
Och vill vi vara riktigt jävliga så minerar vi en plats i förväg. Inget man gärna rullar igenom med full fart = ett bra tillfälle att ge dem lite bekymmer i hårbotten när de stannar för att röja.

So far gäller detta vanlig, korkad ammunition.
Rörliga mål kan vi skicka en BONUS-granat över. Eller en Excalibur. Båda typerna av ammunition kan ha fiendens fordon inprogrammerade i sin databas. Granatens sensorer scannar ett område i slutfasen och om det finns ett mål där som matchar, styrs granaten till att anfalla just detta.

Hur länge en artillerigranat är i luften varierar förstås med skjutavståndet. En Excalibur-granat har en bantid på uppåt tre minuter vid max skjutavstånd (50-60 km). Och den går högt, uppemot 15 000 meter. Kortare skjutavstånd ger förstås kortare bantider, men vi pratar ofta om minuter här. Vilket gör eldledarens roll helt central.

2. Om många granater i målet:
Håller Ivan på att dricka varm saft, samla ihop sina fallskärmar eller röja minor, så kan eldledaren be batterichefen att panga på i mängd. Och det är vid exakt sådana tillfällen som vi vill ha många granater i målet samtidigt.
När vi skjuter med ostyrd ammunition, så landar ju inte granaterna på en och samma fläck. De kommer att spridas något. En gammal sanning bland artillerister är att all eld måste finnas i målet inom 10 sekunder från första brisad. Tar det längre tid, så kan man räkna med att effektiviteten av eldgivningen gått ner 30 %.
För om det börjar braka ner granater så kan man räkna med att folk som befinner sig på platsen antingen tar skydd eller rör sig därifrån jävligt fort.

- - - -

En parentes apropå styrda, smarta granater:
Vi kommer inte att gödsla med Excalibur och liknande. En korkad granat kan kosta så lite som 15 000 SEK + tändrör (de tabeller jag sett brukar ge ett styckepris på runt 40 000 SEK per granat).
En Excalibur kostar i runda slängar 800 000 SEK (eller strax därunder). Å andra sidan räknade något ut, att det skulle gå åt 147 korkade granater för att nedkämpa vad 3 Excalibur kan fixa.
En bonuseffekt av Excalibur, är att risken för att slå ut egna förband med friendly fire minskar radikalt, liksom risken för civila offer.

Says Wikipedia: Då USA testade Excalibur så träffade man i snitt 1,6 meter från målet på skjutavstånd mellan 7 och 38 km.

Så långt är jag självklart med, men problematiken är densamma eller hur, du måste skjuta i rätt ögonblick.

Frekvensen på ev svängningar handlar iallafall som jag ser det om att ha rätt sensorer och självfallet rätt sikte som registerar svängningen.

Alla sikten är inte lika bra, samma sak här. Hur mycket kan Kongsberg om avancerade sikten jämför med tex SAAB?

Dom vart med all säkerhet inkvoterade i denna affär eftersom resten av Archer var svensk och något jobb ville dom få dvs en ren motköpts affär, du tänker jag inte påstå att jag vet att deras sikte är dåligt men ändå inte adekvat för uppgiften eller hur.

Lite rörigt med sikte och eldledningsdator i mitt resonemang kanske sorry.

Med sikte menar jag alla sensorer som används för att veta vart kanonen pekar, dvs ej peka mot målet med siktet.
Med eldledningsdator menar jag den enhet som vet vart målet är, mottager information om vart kanonen pekar vid varje bestämt tidsögonblick samt sköter laddning, avfyring.

Jag tror i stort sett på samma sätt som du, även om jag inte tror att man kan övervaka egenrörelsen dynamiskt särskilt enkelt. Kvarstående egenrörelser inom ramen för projektilens löptid i röret blir särskilt knepigt.

Lösningen är sannolikt helt efter din tanke, frågan är bara om tillgänglig teknologi klarar uppgiften.

När det gäller rörliga mål är det extra svårt, men med rätt ammunition går det. Läs på om Bonus så förstår du.

Annars är din tanke helt korrekt, man strävar efter att a) träffa en begränsad yta, till exempel vägkorsningen där idioterna stannat för att orientera sig (nidbild, men tänk "sprängd bro" eller "tillfällig trafikstockning") och sedan vill man dumpa 6-7 granater i stort sett samtidigt, för att öka effekten. Kommer det en enda granat först kommer den angripne att stänga in sig i vagnarna, kasta sig i diket och platta till sig efter förmåga, och då blir effekten inte så bra som om man får allt på en gång, utan förvarning. (Elakhet och ondska, javisst).

Då funkar inte MRSI för lastbilsmonterade pjäser heller uppenbarligen.

Tveksam till att MRSI inte skulle funka, alla band/hjulgående artilleripjäser gungar mer eller mindre kraftigt.