Sverige anskaffar Archer

http://defense-watch.com/2016/11/28/...l-south-korea/

För detta pris så lär det väl gälla nyanskaffning?

En av de intressanta och önskade funktionerna för Archer var MRSI. En hypotes är att den relativt lätta och rörliga dumpern inte riktigt tillåter en bra sådan funktion (troligen rör sig hela pjäs/fordon för mycket) och då är ju antagligen pansrat bandartilleri en stabilare plattform. (MRSI: Hela salvan skjuts i snabb följd, med olika uppsättning och laddning - alla granater kommer samtidigt i målet. Mycket önskvärt om man är artillerist, mindre mysigt för uppluckade eller avsuttna förband. Det är MRSI-förmågan som gör att Archer (i nuläget, inte) motsvarar 3-6 dragna pjäser.

Om man då tänker 15 cm artilleri på något som liknar ett extrastarkt lastväxlarflak finns nog risken att det blir samma problem (eller andra) och om pjäsen inte sitter på sitt fordon blir det litet trögare att omgruppera, det vill man inte.

Detta diskuterats massor i denna tråd, oavsett hur det fungerar eller inte fungerar idag så har jag svårt att se att en ev brist på stabilitet skulle göra att MRSI inte kommer att gå att implementera.

Nu när norrmännen är borta ur bilden så är motköpsaffären med Kongsberg bara en belastning, släng ut deras plattform och in med något från SAAB tex Trackfire, den är helt ny och kommer att kunna utvecklas enormt.

fö så är SAAB otroligt bra på stabiliserings system, Archers ev MRSI problem är inte unika!

Sensorer(MEMS) utvecklas enormt snabbt idag och det som fanns för 5 år sedan och kanske sitter i Archer är helt passe om inte idag så imorgon.

Sensorer berättar hur stort "felet" är, korrigeringen görs på annat sätt - mest troligt genom en omriktning av pjäsen. Hinner man detta inom omladdningscykeln är allt väl, men allt blir lättare med en stabil pjäs (såklart...). Men det jag snappat upp (sånt här snackar man kanske inte om hur öppet som helst) är att pjäsen rör sig för mycket och behöver tid för att "komma tillbaka".

Det kan säkert tänkas att systemet kan förbättras avsevärt. Men om man inte kan bevisa funktionen blir det förstås svårt att sälja pjäsen.

Man kan gärna komma ihåg den (på slutet) utmärkta Bkan, det fanns ingen, trots världsrekord i skjuthastighet) som egentligen var intresserad av den, som alternativ till Paladin (M109). Därför skall man nog värdera Archer efter vad den är värd för OSS, inget annat. (En ren sidokommentar).

Ser inte riktigt fördelen med lastväxlare för radar och för artilleripjäser. För lasten på flaket är ju väsentligt dyrare än lastbilen. Så då är det ju bättre att ha fast monterad utrustning. För ammunition och annat förbrukningsmaterial är det en helt annan historia såklart.

Kan bara MRSI lite grovt men tar man verkligen och riktar om pjäsen, byter man inte laddning bara?

Fö så oavsett så att rikta om pjäsen om det nu behövs kan inte att ha med ev gungingar att göra eller?

Jag är sätt säker på att sensorerna och de anslutna datasystemet är den allra viktigaste funktionen för att få det att fungera.

Om den gungar så borde den vid någon av dessa svängningar "peka rätt" igen, det är då ska man skjuta!

dvs tricket är att veta hur den gungar, förutom sensorna som ska vara snabba så är det nog inte värre en att skjuta från ett fartyg.

Knepet med MRSI är att lobba granaten på ett sådant sätt att den första löper längst tid, den sista kortast, och alla skall landa samtidigt och i målet. Därför ändrar man laddningen och uppsättningen (elevationen), i idealfallet med sidriktningen orörlig. Ruskar då rekylen på pjäsen måste man positionera den igen, och då måste man veta alla parametrar för riktningen.

Sedan skiljer sig direktriktad eld (från ett fartyg - radarn ser ju målet, även om ögat inte gör det) och radarn bärs av pjäsen (allt i ett).

Att man kan låna massor för lägesbestämningen, absolut. Att skjuta i "rätt gung" måste vara lösningen, men jag vet inte om man kan få data från sensorer och behandla dem snabbt nog. (Därav säkert din kommentar om Kongsberg vs Trackfire, "Moores lag" gäller för försvaret och vapenteknologi också).

Landartilleri har flera osäkerheter, där läget för pjäsen bara är ett, läget för målet den andra, pjäsens inriktning den tredje. Dessutom är traditionell eldledning (skjut, observera, korrigera VERKANSELD!) helt ute idag, det skall bli rätt i första salvan, för sedan måste man dra direkt.

Det finns ju bra förklaringar till att artilleri har autonoma granater (Bonus, Excalibur, och Bofors har ju varit bra framme där.

Enligt vad jag hört om Archer så funkar MRSI så länge du skjuter rakt fram. Det är vid sidoskott som stabiliteten krånglar.

En hypotes är ju att dumperns chassie hade oväntat dålig styvhet för denna typ av påkänningar. Och då hjälper ju inga stödben alls, om den centrala balken hos dumpern bildar en pendel tillsammans med pjäsens eldrör. Som lök på laxen är säkerligen vridstyvheten helt olika för olika skjutvinklar också.

Nu låter jag säkert litet mer tekniskt kunnig än jag är, men det kan nog tänkas att pjäs och chassie kan kalibreras för alla rimliga lastfall (den lär ju hålla för dem, dvs den deformeras inte vid skjutning) och pjäsens egna eldledningsdel kan kompensera för de dynamiska effekterna, men det BORDE vara enklare att klara av sådana problem med en tyngre, grövre bandpjäs. Men det krävs ju då att pjäsen "gör fel" (fjädrar internt) på ett förutbestämt sätt.

Stämmer det att Archer skjuter vackrare "rakt fram" kan man nog hitta en lösning på det temat, men så är det här med tidsfaktorn och egensvängningar och sådan skit. Måste man vänta för länge (laddcykeln begränsar) går det inte.

Tror jag...

Jag ser inte heller någon nämnvärd fördel med lastväxlare för just dessa roller*.
Däremot så ser jag en fördel om man vid transport inte kan se skillnad
mellan en terränglastbil med spaningsradar,en terränglastbil med raketartilleripjäs,
en terränglastbil som är en rörlig eldenhet för långdistans pvrobot,
en terränglastbil med lastväxlarflak med bränsle,
eller en terränglastbil med lastvälarflak med jaktrobotar.

Således i största möjliga mån samma grundchassin för alla roller,
lastväxlarflak där så är praktiskt, fastbultat modul där så är nödvändigt,
om möjligt alltid en lådformad modul där bak, med samma grundmått
och så alltid lasten täckt med presenning och cameoflagenät,
vare sig denna last är en lastväxlarcontainer med skitiga kalsonger,
eller en fast monterad radarenhet.

Exempel på snarlik lösning med raketartilleri som vid transport sg ut som vanliga lastbilar,
hade man under det kalla kriget i Jugoslavien och Sydafrika.

https://upload.wikimedia.org/wikiped...-77_Oganj.JPEG
https://upload.wikimedia.org/wikiped...77_Oganj_1.jpg

Min tanke är alltså att samma lösning med ett teleskopiskt bågpaket,
som drar ut presenning+cameuflagenät skulle användas på alla terränglastbilar,
oavsett last och att man på alla fordon i första hand ska använda lastväxlarsystem,
i andra hand ett halvpermanent med ändå demonterbart system
(t.ex. bultat i varje hörn mot bilen)
och bara i nödfall ta till dedikerade fordon, med verkligt permanent last.
I det sistnämnda fallet, så ter sig haubits som det enda självklara systemet p.g.a. rekylen.


(*) Det är dock bra om t.ex. en radarmodul kan flyttas från ett fordon till ett annat,
om t.ex. lastbilen skulle drabbas av ett axelbrott vid terrängkörning.


En fördel med band vs. hjul, är att fordonet blir stumt om man låser pendelarmarna.
Med hjul, så kan däcken alltid fortsätta att fjädra, även om hjulupphängningen är låst.
Därtill så är Archer relativt smal och rekyllinjen är hög.

Jag är nog hyfsat tekniskt kunnig både vad gäller artilleri och mekanik. (Men mina kanoner var förankrade i urberget). Vid "sned" skjutning med Archer borde eldrörets mynning röra sig i en ellipsoid kring riktpunkten ett tag efter framföringen. Eftersom inget dämpar ut denna rörelse så kan den nog hålla på ett tag. En lösning kunde vara stötdämpare mellan överlavettaget och stödbenen.

Flottan löser detta med gyron och precist riktmaskineri men Archers ruskningar har nog alldeles för hög vinkelhastighet.