24 år gammal okysst oskuld

Men för i helvete, Markunator! Nu tar du och hänger av dig offerkoftan en gång för alla och slutar tycka så förbaskat synd om dig själv. Du är så fast i din självömkan att du inte inser att alla - och jag menar verkligen ALLA - har sin egen skit att kämpa med. Det är den krassa verkligheten. En del drabbas förvisso tidigare, hårdare eller i större utsträckning än andra, men ingen människa går fri från motgångar i livet. Alla får kämpa! Det finns ingen vuxen människa som inte går och bär på någon sorg över något. Vi blir också besvikna, uppgivna, ledsna, går runt med sviktande/dåligt självförtroende, blir lämnade/dumpade/dissade, oroar oss över både vardagen och framtiden, kämpar med ekonomin, har diagnoser/sjukdomar eller familjemedlemmar eller släktingar som har det, kämpar med studier, går till jobbet trots att vi inte alltid har lust eller ork, osv. Vi har jobbiga händelser i bagaget och fler kommer det bli. 



Ditt största problem är inte din diagnos, utan det är din egen inställning och att du är lat. Just det - LAT! Lat och fruktansvärt bekväm av dig. En stor jättebebis som använder sina föräldrar som personliga assistenter, eftersom det är bekvämare än att göra något själv. Och gör ingen annan uppgiften/aktiviteten åt dig så skiter du i 99 fall av 100 att göra det alls. 
Du uppvisar samma beteende på Flashback. Det är en sak - och en bra sådan - att be andra om rådgivning, tips och hjälp. Men det är en helt annan sak att förvänta sig att vi ska göra allt åt dig. Jag vet inte hur många gånger du frågat om något som tagit en sekund att googla fram. Det händer hela tiden med t ex ord/begrepp du inte förstår. Här tvekar jag inte en sekund att skälla på dig, eftersom jag vet att du kan. Du vill/orkar bara inte och förväntar dig att någon annan gör det åt dig. Det här går som en röd tråd genom ditt liv. Du är 25 år gammal och vill inte ens lära dig köpa kläder själv eftersom det är enklare att lilla mamma göra det åt dig.



Ett tips är att ha en anteckningsbok redo när du läser tråden. Du skriver upp stödord, tips/förslag vi ger dig och ord/begrepp du inte förstår, som du sen googlar. Klarar du inte ens av det här så kommer du inte klara av studier. Hårt, men sant. 

Här får du förresten en uppgift av mig: googla ”learned helplessness asperger’s syndrome”, eftersom det finns så lite fakta om det på svenska. Sen tar du till dig tipsen på hur man kommer ur beteendet.



Som representant för det kvinnliga könet - och jag lovar att jag talar för alla tjejer, inte bara mig - så kommer du förbli oskuld resten av livet om du fortsätter såhär. Vi vill inte dejta en kille som ringer mamma mitt i sexakten för att få instruktioner i hur man trär på kondomen.



Du MÅSTE arbeta på att klippa navelsträngen till dina föräldrar! Eftersom du ofta tolkar saker och ting bokstavligt så vill jag förtydliga att det inte på något sätt betyder att ni inte ska ha någon relation eller kontakt. Men du ska ha en vuxen relation till dom! Dessvärre så kommer det här bli svårt såvida du själv inte ligger i, eftersom dina föräldrar hittills inte visat att dom är kapabla att uppfostra ett barn med en neuropsykiatrisk diagnos till att bli en självständig vuxen man och ge dig verktygen du behöver för att klara vuxenlivet. Dom tror ju för helvete uppenbarligen inte ens att du klarar av att handla kläder själv (!) och insisterar på att göra det åt dig! 
En normal förälder till en funktionshindrad, hemmaboende 25-åring som hittills visat föga eller inget intresse att bli självständig skulle bli överlycklig om vederbörande helt plötsligt gjorde framsteget att själv leta fram en vinterjacka och kom och sa: ”mamma, jag har hittat en snygg rock jag ska köpa, hänger du med som sällskap?”. Även om det nu hade varit en helt olämplig rock, anpassad för sommarvärme så hade en förälder med sund inställning jublat och klappat händerna åt detta självständiga framsteg och uppmuntrat det. Nä, istället ska mamsen själv välja en ”täckjacka” (finns det något fulare plagg på en vuxen man? sorry) för att hon är så rädd över att släppa kontrollen. 



Du har alla möjligheter att leva ett självständigt liv utan dina föräldrar. Speciellt sen när du har ett eget boende. Tack vare din diagnos så är du t ex berättigad till LSS, så då kan du t ex ansöka om boendestöd för hjälp med det praktiska. Och redan nu så kan du ansöka om en kontaktperson, vilket jag tror hade varit till enorm hjälp för dig! Och har du problem att sköta ekonomi och räkningar redan i dagsläget (under förutsättning att du faktiskt redan försökt själv och inte överlåter det till andra av ren lathet) så ansök om god man. Osäker på vad dom gör, hur man ansöker eller vilken hjälp du kan få av respektive instans? GOOGLA!



Förlåt, men är du inte villig att göra något av det jag nämnt ovan så är den bistra sanningen att du totalsumpar alla möjligheter att få till det med en vuxen kvinna, eftersom ingen vuxen kvinna vill ha en relation med en söndercurlad 25-åring som fortfarande hänger sig fast vid sina föräldrar.

PS. Inget mer snack om självmord, okej? Du ska få några bra telefonnummer av mig dit du kan ringa nästa gång du mår så dåligt. Eller så kan du ringa dit bara för att prata av dig. Du är anonym.

Jourhavande medmänniska 08-702 16 80
Nationella hjälplinjen 020 - 22 00 60
Röda korsets telefonjour 0771-900 800

Är det riktigt akut så ringer du 112.

Lova nu detta och ta hand om dig!

Med andra ord så säger du att det hade varit fullt möjligt för dig att göra dom här sakerna redan nu, men att det inte är nödvändigt eftersom dina föräldrar och Daglig verksamhet redan gör dom åt dig. Det är här latmasken i dig tar över. Du känner själv att du kan, men vill inte eftersom det är bekvämare att överlåta det åt andra.

Hjälp oss förstå logiken i detta! Det är nog fler än jag som inte hänger med. Flyttar dom för att få loss pengar till en bostadsrätt åt dig? I så fall bör du vara medveten om att andra regler för bostadstillägg (för jag antar att det är aktivitetsersättning du har?) gäller än för hyresrätt. Och var ska dom bo i så fall? I en hyresrätt, som du själv hade kunnat börja söka för längesen? Innan vi får ett utförligare svar på detta så vill jag påpeka att det verkligen inte skadar att söka bostäder själv under tiden. Jag gjorde en snabb googling (något som verkar oöverstigligt för dig) och hittade följande sidor där du kan söka bostad i Uppsala. Kan du förresten tänka dig att bo i ett kollektiv? Då lär du känna nya polare, det blir fester hemma med gäster (inklusive tjejer!), du kommer ha folk omkring dig och kunna träna på det sociala och knyta kontakter. Fan, det här är ju en skitbra idé!


Det kanske inte kommer naturligt för alla, men hur tror du att resten av mänskligheten lärde sig? Jo, genom att testa sig fram! Redan i 2-årsåldern så börjar barn själva insistera på att välja vad dom vill ha på sig. "Kan själv!", trots att dom inte har en aning om hur man färmatchar kläder eller vad som är lämpligt att ta på sig vid olika tillfällen eller årstider. Vad är du rädd för? Och jag köper inte att du "inte vet ett piss om kläder". Du vet vad skor, kängor, strumpor, byxor, kalsonger, t-shirt, skjorta, pullover, kofta, stickad tröja, rock, jacka, kavaj, etc, är. Det har redan framkommit. Det är grunden. Smakråd kan du få i t ex butiken eller klädforumet här på Flashback. Det är svinbra. Många kunniga killar! Gå in i forumet för klassisk stil och du kan inspireras av bilder som läggs upp och fråga på. Om du ändå envisas med att ta med blodsband när du ska köpa kläder så be dina tjejkusiner nästa gång. Något säger mig att dom har betydligt mer koll på snygga kläder än vad din mamma har.

Och jo! Visst bryr vi tjejer oss även om ytterkläder. Du skrev innan att det inte spelade någon roll vad du har för ytterplagg eftersom ni ändå kommer vara inomhus. Men du vet faktiskt inte var eller när du stöter på en söt tjej. Det kan vara ute på promenaden, i affären, utanför en lokal, på bussen, osv. Vi spanar in hela paketet! Ett säkert kort är en stilren rock, en snygg halsduk som accessoar till och ett par snygga kängor. Och bort, bort, bort med dom progressiva nördglasögonen du har som ändrar färg och blir till solglasögon när du är utomhus. Det är bara gamla kärringar som har det! Sjukt avtändande.


Vad har vi sagt om det här med att fråga googlebara saker? Googla "i affekt".


Här har jag tidigare föreslagit att ansöka om kontaktperson eftersom du inte har några vänner i nuläget. Eftersom vi jobbar vidare på projektet att lära dig googla fram info själv (googla på "kontaktperson Uppsala", för att ta reda på hur du ansöker) så kommer här en länk med info från en annan kommun:

http://www.umea.se/umeakommun/omsorg...4b8000457.html


Det absolut billigaste är att gå till biblioteket och låna dom. Finns dom inte i sortimentet så kan biblioteket hjälpa dig fjärrlåna eller köpa in. Annars är Adlibris och Bokus två svenska, billiga alternativ med gratis och snabb frakt jämfört med Amazon där du kommer få betala mer.

Skit i det, du försöker inte direkt vara anonym. Lyssna istället.

De två första sakerna du behöver lära dig är att kunna hålla en konversation på ett normalt sätt och att bli mer självständig.

Allt det andra som jag skrivit stämmer också och är lika sant, men det här är det första du måste göra.

Självständig blir du genom att t.ex. handla kläder själv, betala räkningar, handla och laga mat etc. Be din mamma om hjälp på traven men låt henne inte göra sakerna åt dig. Hon kan inte knyta dina skor längre, men hon kan lära dig knyta dina skor själv. Och innan du säger att du kan knyta skorna själv så säger jag att det inte är poängen. Kan du inte handla kläder själv? Låt din mamma visa dig hur man gör och gör det sedan själv, men låt henne inte handla (eller välja) kläder åt dig.

Be om hjälp för att träna på hur man pratar med andra. Hur mycket ögonkontakt man har (du har för lite), röstläge (du pratar pipigt), samtalsflöder, informella samtalsregler etc. Jag fattar inte varför ni inte tränat på sånt.

Som hjälp tycker jag du ska köpa och läsa de böckerna jag länkat. EddieCabots böcker vet jag inte vilka de är, men du kan ju se över dem med. De böckerna jag länkat till dig bör du hinna läsa på en vecka om du ligger i, vilket du bör göra.



Nu ansluter även jag mig till skaran. Jag orkar inte i långa inlägg på detaljnivå förklara för dig att du måste börja försöka handla kläder själv även om du är ointresserad av det. Jag har försökt, jag har sagt allt jag har att säga i den frågan. Nu återstår bara att du börjar göra. Jag, EddieCabot, knightofsweden med flera har lagt ned åtskilliga timmar på att berätta för dig vad du behöver göra, men om du inte gör dem finns det ingen anledning för oss att fortsätta.

Jag kommer tillbaka till tråden när du antingen läst följande böcker:
http://www.adlibris.com/se/bok/been-...-9781849059640
http://www.adlibris.com/se/bok/impro...-9781517309329

Eller gått ned själv (utan mamma, pappa eller någon kusin, helt själv) och köpt ett plagg du själv valt (din mamma får inte ens ha en åsikt) på valfri klädbutik. Jag hade valt HM. Det kan vara en halsduk (om du inte vet vad det är, googla), ett par vantar/handskar (om du inte vet vad det är, googla), en t-shirt (om du inte vet vad det är, googla) eller något annat. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att du gör det själv och väljer själv. Förslagsvis kollar du på internet vad du vill ha, sedan åker du dit och köper det. Det minskar risken att du får svårt att välja i affären och drabbas av panik. Var medveten om att de kanske inte har just den halsduken du hade tänkt köpa inne, då får du ta en annan halsduk.

När du gjort detta och rapporterat det i tråden återkommer jag. Kämpa på och lycka till!

Har inte orkat läsa igenom hela tråden, men ett tips är att starta ett rockband, finns få säkra sätt att få ligga som är så säkra som det. Detta fungerar även idag 2016, och jag talar av egen erfarenhet här!


Kan du inte spela?
Lär dig 2-3 ackord på gitarren bara så är det lugnt, bekymra dig inte om att lära dig fler föräns du fått ligga, eller om du verkligen får ett intresse för musiken. Mitt tips är ackorden A-G-D

Problem med att sjunga?
Äh, Finns tusen rocksångare som "inte kan sjunga" egenteligen. Bara göra nått orginellt av det med en särskilt ton. Eller varför inte bara skriksjunga? Möjligheterna är oändliga.


Jobbigt att hitta folk till ett band?
Spela solo, gå runt med gitarr på random platser, påstå att du är medlem i band trots att du inte är det, osv osv.

Saker du kan totalt skita i när man gör detta som säkert andra tipsat om:
Du behöver inte klä dig moderiktigt, utan kan se ut hur fan du vill. Du e ju en rocker liksom.
Du behöver inte träna för att få en vältränad kropp, sånt spelar ingen roll när man e rocker
Du kan med fördel vara allmänt "konstig" eller excentrisk av dig i olika situationer, att du spelar musik väger upp det.
Du behöver inte aktivt försöka "ragga". Folk(kvinnor) kommer vara intresserade av dig och ta första steget i många många fler fall än om du bara skulle vara en vanlig snubbe.
Du behöver inte alls ha mycket pengar
Du behöver inte vara berömd

Lycka till.
Är ej ironisk, detta fungerar!

Som Imiron påpekar så är anonymitet på nätet inte direkt din starka sida och det här är ett problem ur flera aspekter. Jag vill först och främst påpeka att det här inte är ditt eget fel med tanke på alla dina svårigheter, utan det är något som dina närstående borde ha insett att du inte är förmögen att själv räkna ut och därmed borde ha pratat med dig om långt innan du blev myndig. Eller någon annan vuxen i din närhet. Det kan ju i och för sig hända att ett sådant samtal faktiskt ägt rum, men att du misstolkat eller inte klarat av att sortera informationen. Men lugn i båten; det här går att ordna upp!

Viktigast av allt är att man inte använder samma användarnamn överallt på nätet. Dels av säkerhetsskäl, men framförallt för att helga sitt privatliv och skilja på personligt och privat på olika sidor, beroende på syftet för respektive sida. Det gör man INTE genom att använda samma alias på precis alla sidor/forum på nätet, där en snabb googling avslöjade personens för- och efternamn om det är utskrivet på en av sidorna, vilket i sin tur gör det lätt för folk att ta reda på personens adress, telefonnummer och personuppgifter. Om någon t ex vill dela med sig av väldigt personliga och privata på Flashback så är det viktigt att du inte använder det användarnamnet någon annanstans. I alla fall om man inte vill att vem som helst ska kunna hitta tråden.

Säg t ex att man har en profil på en dejtingsida med ett användarnamn som man sen återanvänder på Flashback, i en tråd där man pratar om sina misslyckanden med tjejer. Inte bra! Om en tjej blir intresserad av en kille på en nätdejtingsida så lovar jag att majoriteten drabbas av nyfikenhet och googlar användarnamnet i hopp om att personen varit slarvig nog och använt samma användarnamn på andra ställen, så att man kan snoka och luska ut mer om personen. Om det då kommer upp sidor där för- och efternamn skrivits ut så är det öppet mål. Då kan man snoka på Facebook, googla fram personens adress och personuppgifter på nätet, osv. Med samma användarnamn så kommer det dessutom upp gamla sidor som man kanske inte riktigt känner att man står för längre, samt äldre osmickrande bilder.

En annan grej som man måste tänka på är att det är vanligt att arbetsgivare googlar på personer dom funderar på att anställa. Jag skulle inte tro att det är speciellt vanligt med vad just du benämner som "skitjobb", som t ex lagerarbetare eller lokalvårdare. Men man vet aldrig. Då är en över 40 sidor lång tråd på Flashback om ens sociala och kognitiva svårigheter inte det ultimata fyndet.

Mitt tips till en sån person är att ta en kväll och rensa på nätet. Stänga ner sidor där man kan koppla ihop användarnamnet till persnuppgifter. Det här är t ex extremt viktigt på nätdejtingsidor. Jag skulle tipsa personen om att använda ett speciellt alias just på nätdejtingsidor som man inte använder någon annanstans. Man raderar sinna nuvarande nätdejtingprofiler och skapa nya med ett nytt användarnamn som inte går att spåra till övriga aktiviteter på nätet. T ex en Flashbacktråd. För sånt kommer upp när man googlar.

PS. Jag vill lägga till en bok i din läslista. Tipsen du fått hittills bör visserligen prioriteras framför denna, men det här är å andra sidan inte en bok man läser från pärm-till-pärm, utan det finns ett index för olika situationer. Den är väldigt utförlig och handlar om allt från kommunikation, till hur man beter sig under en arbetsintervju och på en arbetsplats, till rätt kläder för rätt tillfällen, osv. Helt enkelt grundläggande kunskap för att fixa social interaktion vid alla tillfällen i livet.

http://www.adlibris.com/se/bok/ribbi...-9789137145006

OBS! Du behöver inte köpa den, utan den finns att låna gratis på alla bibliotek.

Så vad menar du att jag ska göra, då? Bara ge upp?



Återigen: vad menar du att jag ska göra?


Jag klarar inte av såna saker. Det finns sånt jag kan klara och sånt jag inte kan klara.



En boendeassistent, faktiskt.


Men jag vet ju ingenting! Jag är helt vilse om jag inte har hjälp med allt!


Hur ska jag göra för att sluta tänka på det sättet, då?


Det kändes inte särskilt mycket alls. Möjligtvis en smula hoppfullt, i en liten stund i alla fall.


Jo, jag planerar med min mammas hjälp, och med hjälp av LifeSum. Vi försöker båda gå ner i vikt.



Ja, för det är ju precis allt som krävs, eller hur?


Men om jag inte vet vilka delmål som måste uppnås, då?


Okej...jag vete fan om det ens kommer att vara möjligt att sluta på Daglig Verksamhet för Samhall. Det kanske inte är en så bra idé.


Det verkar inte som att jag kommer att ha en ordentlig karriär förrän jag är typ 35, i den här takten. Och jag skulle aldrig nånsin kunna läsa ut en hel bok om dan (eller vad det nu var det stod där). Inte en chans.



Jag ser den som det värsta med mig. Jag skulle hellre ha cancer än Asperger.



Förlåt, jag menade må bättre. Jag har nämligen aldrig mått sämre, psykiskt sett, än jag har de senaste två åren.


Okej, jag ska prova. Behöver jag ett CV också?

Om det känns okej att svara på så har jag några frågor för att utröna exakt hur självständig du är i nuläget. Det är inget tvång att svara, men det kan vara hjälpsamt för oss att veta för att förstå exakt hur stora svårigheter du har inom olika områden. Okej? Och oroa dig inte; samtliga punkter är sånt som du kan lära dig med lite träning, eller få hjälp av med boendestöd eller god man (vilket inte bör vara någon av dina föräldrar eftersom du måste frigöra dig från dom) när du flyttar hemifrån.

1. Vad är det för form av ersättning du får i nuläget? Jag gissar på aktivitetsersättning och då är du berättigad till bostadstillägg när du flyttar hemifrån. Den totala summan kommer göra dig helt självständig utan att behöva ekonomisk hjälp av dina föräldrar. Summan kommer visserligen inte vara speciellt saftig, men tillräcklig för att betala hyra, el, hemförsäkring, bredband, mobilkostnader (du letar upp billigast möjliga abonnemang), mat, kläder och nöjen. Det kommer krävas prioriteringar inom vissa områden. I synnerhet dom tre sistnämnda. Men du verkar inte direkt vara någon shopoholic eller lägga större summor på nöjen, så det här kommer inte bli något problem. Budget kan du få hjälp av boendestödet att lägga upp!

2. Kommer din ersättning in på ett konto du själv hanterar i nuläget, eller ett konto som dina föräldrar förfogar över? Om fallet är det sistnämnda så tar du genast upp med dina föräldrar att du vill ha in pengarna på ett eget konto som du sköter själv. Be dom lära dig hur det fungerar. Vet du hur man använder en bankdosa? Har du en egen i nuläget? Om inte, så är det här något som du måste lära dig hur man använder sig av. Det är inget svårt, men kommer kanske kräva lite träning. När du flyttat hemifrån så lägger du alla rullande räkningar på autogiro (googla), så behöver du inte ens komma ihåg att betala dom eftersom dom dras automatiskt.

3. Klarar du av att handla och laga mat själv i nuläget? Ungefär hur många måltider i veckan tillreder du åt dig själv eller hela familjen? Det spelar ingen roll om din repertoar är max fem rätter. Så ser det ut för dom flesta ungkarlar och det överlever man gott på. Men i framtiden kanske en matlagningskurs kan vara något? Då träffar du dessutom nya människor, inklusive tjejer! Och vi tjejer uppskattar när vi blir bjudna på gott käk

4. Jag har förstått att ni har ett städschema hemma. Scheman och struktur är en skitbra grej om man har Aspergers syndrom, men här tycker jag allt att du kan lägga manken till och ta över majoriteten av städningen/tvättandet. Dina föräldrar är gamla och jobbar dagtid om jag förstått saken rätt? Medan du går hyfsat sysslolös hemma. Då kan du som 25-årig hemmaboende gott dra ett större strå till stacken än så för att avlasta dom. Dels så bevisar du både för dig själv och för dom att du kan mer än vad ni tror och dels så övar du på att bli självständig. Dessutom så är det jättebra träning där du bränner kalorier!

Städar du ditt rum själv helt och hållet? Om inte; DIN MAMMA SKA INTE STÄDA DITT RUM EN ENDASTE GÅNG TILL! Förstått? Du sköter även din egen tvätt helt och hållet. Sängkläder, din handduk, kalsonger och strumpor tvättar du en gång i veckan i 60 grader. Övriga kläder efter behov i 40 grader, undantaget stickade kläder som du tvättar i 30 grader. Om dina föräldrar anser att det är slöseri med vatten och el att du kör egna maskiner så lägger du på en femtiolapp i hyra. För jag förutsätter att du betalar hyra hemma? Om inte så är det sannerligen dags, även om det så bara är en symbolisk summa!

Du städar ditt rum en gång i veckan. Det inkluderar dammsugning, våttorkning av golvet och att du bäddar rent med nya sängkläder. Om du inte har lärt dig hittills hur man gör så kräver du omedelbart av dina föräldrar att dom lär dig.

Du skiter i städschemat och dammsuger lägenheten två gånger i veckan och våttorkar alla golv en gång i veckan. Badrummet lämnar du alltid prydligt efter användning (inkluderar att göra rent holken från bromsspår om du skitit). Det ligger inga handdukar slängda på golvet, skägg i handfatet efter rakning och att spola rent badkaret/duschkabinen. En gång i veckan så kör du en riktig storstädning där inne där du skrubbar rent handfatet, toalettstolen och badkaret/duschkabinen, samt våttorkar golvet. Du putsar även spegeln ovanför handfatet med fönsterputs. Om något av det här känns obekant så har dina föräldrar misslyckats kapitalt med att lära dig helt jävla grundläggande saker som någon bemästrar redan i högstadiet. I regel tidigare än så. Kan du inte, så ber du dom dig visa hur man gör!

Kan du putsa fönster? Om inte; be dom lära dig. Skit samma om det blir lite ränder i början. Huvudsaken är att du försöker!

Det är MYCKET viktigt att dina föräldrar samarbetar med dig här och inte stretar emot eller säger att du inte kan eller att det inte är någon idé att du inte lär dig. Om så är fallet så kör du mantrat i huvudet "jag kommer aldrig få ligga, jag kommer aldrig få ligga, jag kommer aldrig få ligga, om jag inte lär mig det här" och står på dig, eftersom det är sant. Du kommer verkligen aldrig få en tjej om du inte kan städa själv.

5. Anser du att du har rapporteringsplikt till dina föräldrar? Att du t ex behöver säga till när du ska ut och var du har varit någonstans? För det som dom skita fullständigt i. Du är 25 år gammal! Du behöver inte berätta ett skit om dina förehavanden utanför hemmet. Du kommer och går som du vill, så länge du följer dina åtaganden hemma och passar tider om ni t ex bestämt innan att ni ska äta middag ihop klockan 18. I övrigt så har du all rätt att vara ute hur sent du vill. Det har inte dom med att göra! Det är dock inte dumt att skicka ett sms i stil med "jag vet inte riktigt när jag är hemma, men vi syns senare ikväll eller när ni har vaknat imorgon".

Kommentarer i stil med "jag kan inte och kommer aldrig klara av att lära mig hur man gör", "det är ingen idé, för jag kan inte ändå", "jag vet inte hur man gör och är för fucked up för att någonsin klara vuxenlivet", osv, är helt förbjudna. Det enda godkända svaret är "jag vet inte hur man gör, men jag ska öva/träna tills jag kan".

Så du föredrar alltså att ligga med blöja och skita och pissa ner dig, samt få hjälp med all personlig hygien? Du vill uppleva fysiska smärtor som är helt obeskrivliga för den som aldrig upplevt dom och som får cancerpatienter att skrika rakt ut och be om nåd och hjälp att dö? Du vill magra ner till ett skelett? Tappa allt ditt hår? Ligga och skrika rakt ut av dödsångest? Förlora en kroppsdel och kroppsfunktioner?

Grattis; har du tur - eller vad vi andra anser som otur - så växer det en tumör i din kropp i detta nu som sprider sig och så dör du som oskuld inom ett år, nerbajsad, nerspydd och skrikandes av smärtor.

TS, när du som en liten knatte skulle lära dig att cykla, hoppade du bara på cykeln och allt gick bra, eller tog det tid att lära sig balans, rytm, etc? Jag gissar på det senare. Dessutom gissar jag på att du ramlade och slog dig några gånger.

Så funkar livet. Man provar på saker, man ramlar och slår sig, man tar sig upp och lär sig förhoppningsvis något på vägen. Man kan aldrig veta hur man ska bära sig åt om man inte provar. Sluta säg jag kan inte göra det och det när du aldrig ens provat.

Hej Markus!

Jag har läst hela tråden och även tänkt på dig och din situation ett tag. Jag förstår att du tycker att allt känns meningslöst och utan hopp just nu, särskilt när alla som skriver i den här tråden verkar vara lika frustrerade som du är. Tyvärr kommer inga ändringar ge stora resultat direkt. Ha tålamod

Jag tycker att det verkar som att du har kommit väldigt långt i din resa mot att bli en person du kan vara nöjd med själv. I slutändan hittar du förhoppningsvis en tjej (eller flera) som också kan vara nöjd(a) med dig. Du är extra deprimerad nu för att du vet att det kommer krävas sån stor ansträngning för att komma dit du vill vilket känns oöverkomligt. Känns det som att du aldrig kommer att kunna klara en så stor ändring av hela dig och din personlighet?
Tänk på att alla förändringar sker i små steg. Varje liten förändring du gör i ditt liv är ett steg framåt: för att bli mer självständig, bättre på att prata med människor, starkare, smalare eller vad du nu vill bli. Glöm inte det! Det är jobbigare för dig än för de flesta människor att göra de här förändringarna, men du är villig att göra förändringar oavsett. Det gör dig till en stark människa. Fortsätt kämpa så kommer det att bli bättre. Du kommer att lära dig att förändringar inte är så jobbigt som du tycker nu, och du kommer att se resultat.




Jag erbjuder min hjälp till att skriva detaljerade och logiska delmål till den sak du själv önskar. Eftersom du är deprimerad just nu kan det vara svårt att tänka vad du helst skulle vilja göra nu. Vad tror du att du hade tänkt om du inte var deprimerad? Vad är viktigast? Jag tänker mig att jag hjälpa dig att hitta en kurs eller ett program du kan studera i din egen takt? Detta kommer kanske inte ge dig ett jobb precis efteråt, men du får testa och blir mer förberedd för HUR man pluggar när du har kommit på din "riktiga" utbildning. Eller hur man flyttar hemifrån? Hur man hittar nytt umgänge eller lär sig nya intressen? Hur du ska hitta ett jobb som passar dig? Välj själv, annars väljer jag! Vi gör det stegvis och i detalj, och du får ställa hur många frågor du vill





En liten sidnot är att jag tänkte tipsa dig om sammanhang i Uppsala där man kan träffa andra människor och umgås, och samtidigt lära sig något om det man är intresserad av. Detta kanske gör att du blir lite gladare och samtidigt tränar din sociala kompetens.

Första länken går till ett language meetup i Uppsala. Du måste signa upp dig på sidan först. Många människor i Uppsala vill lära sig svenska, och vill gärna prata med olika typer av människor. Tror du att det kan vara roligt för dig? I länken kan du trycka på deras kalender och se när de träffas.
https://www.meetup.com/intercambio2/


Länk nummer två går till ett board game meetup i Uppsala. Jag vet inte om du gillar brädspel, men det brukar oftast locka många människor (aspies också) och de tar gärna emot nybörjare. Vad tror du om det? I länken kan du trycka på deras kalender och se när de träffas. Samma här, att du måste signa upp på sidan.
https://www.meetup.com/Uppsala-Board-Gamers/

En av anledningarna till att jag tänker på det här sättet är nog att jag inte känner så många människor och därför inte vet vad de har för problem.



Visst vill jag det. Det är bara det att jag aldrig har lärt mig.



Det kommer jag för helvete inte att göra!



Nej, det är de nog inte helt kapabla till - men de har ändå gjort så gott de kunnat. Tror jag, i alla fall. Det är nog jag som är felet.



Ja, jag vet ju inte vad jag ska köpa. Jag har inget som helst modesinne, ens.



Det ska jag.



Jag har redan en kontaktperson: en av mina kusiner.


Jag har aldrig betalat en enda räkning. Så det behöver jag nog lära mig...



Så hur lång tid tar det om jag ska klara av allt det där, då? Jag vet inte ens om jag uppfattade hela listan.


Jag kan lova att om jag verkligen vill dö - och då menar jag verkligen vill dö - så kommer jag inte att ringa till en käft.



Jag förstår inte vad det är som förvirrar dig. De kommer att bo i villan som vi fortfarande har i Östhammar, och lägenheten som vi har just nu ska säljas; den är för stor för att bara jag ska bo i den. Ja, jag kan tänka mig att bo i ett kollektiv, men det är nog inte förstahandsvalet.

Vadå för jävla sidor är det du pratar om, förresten?


Så vad i helvete ska jag ha i stället, menar du? Du kan inte bara nöja dig med att säga vad jag inte ska ha, du måste även säga vad jag ska ha i stället!


Okej, detta är det tyvärr helt åt helvete försent för!



Herregud, så jag ska alltså radera precis varenda en av mina dejtingprofiler? Skämtar du med mig? Ska jag ens bry mig om att gå på dejtingsajter? Jag kommer ju ändå aldrig att träffa en enda tjej där som vill ta i mig med tång; inte ens tjejer med Asperger är intresserade av mig för fan!


Jag kanske kollar in den, då - men jag tror faktiskt inte att böcker kan hjälpa mig.