24 år gammal okysst oskuld

Vilket hopplöst fall TS är. TS, du vill inte förändra din situation. Visst, ytligt du kanske kan säga att du "vill", men hade du verkligen velat så hade du gjort bra mycket mer än att bara gnälla på hur hopplöst allt är. Jag vill ge cred till alla som försökt hjälpa honom och haft tålamod såpass länge. Men han är ett förlorat fall.

Okej, jag ska jobba på det.



Jag tycker att ögonkontakt är pinsam och obehaglig om det blir för mycket av den. Hur pratar jag pipigt? Det är min röst, jag kan inte prata på nåt annat sätt! De andra problemet förstod jag inte ens!

Varför skulle mina föräldrar har tränat mig i något av det här? Jag har inga problem med att prata med folk. Vilka har du hört det här ifrån, förresten? Hur känner de mig? Var har de träffat mig?


Jag läser jävligt långsamt, jag kan inte koncentrera mig och jag har ytterst svårt för att få saker gjorda. Det finns inte en chans i hela världen att jag kommer att läsa ens en enda bok på bara en vecka, bara så du vet.


Kanske. Jag vet inte om jag ens vill läsa de där böckerna. Hur fan kan de lösa mina problem?


Det gör jag nästa månad. Måste bara gå ner lite mer i vikt först.



Jag får både aktivitetsersättning och bostadstillägg i nuläget.


Nej, jag är väl ingen "shopaholic", men jag gör faktiskt av med en hel del pengar på nöjen under ett år...



Den kommer in på mitt personkonto, men över hälften av pengarna förs över till min pappa, som lägger in dem på ett sånt där sparkonto där man får betalt av banken för att de får ha ens pengar (jag vet inte vad ett sånt sparkonto heter).



Jo, jag kan handla, och gör det ganska ofta. Laga mat? Eeehhh...inte precis. Jag tillreder inte många måltider, för jag kan bara göra några få väldigt enkla rätter. Jag ska lära mig att göra fler.

Det är möjligt att jag överväger en matlagningskurs nästa år, ja.



Min mamma har alldeles nyligen gått i pension och min pappa går snart i pension, han också. Dock så vill jag säga att han inte bor i lägenheten de dagar han arbetar, utan i vår gamla villa.



Det är inte så det funkar. Hon städar hela lägenheten varannan helg (inklusive mitt rum), jag städar hela lägenheten varannan helg (inklusive mitt rum). De helger som hon städar dammar jag dessutom av i mitt rum.



Det är inte så vi sköter tvättet här i lägenheten. Mina kläder tvättas tillsammans med mina föräldrars. Jag byter dessutom bara sängkläder var tredje vecka.

Jag tänker nonschalera resten av dina tips angående städning.



Jag kan städa själv, men jag tänker inte städa så där mycket eller ofta, i alla fall inte så länge jag bor i den här lägenheten!


Jo, det känner jag att jag har, men jag kan väl lägga av med det...fast jag förstår inte riktigt vad du menar här, menar du att jag aldrig ska berätta var jag är? Nånsin?


Jo, precis så känns det.



Tack, jag hoppas att du har rätt.



Tack, jag skulle verkligen uppskatta att du hjälpte mig.

Jag tror inte riktigt att jag fattar vad du vill veta, men just nu så vill jag hitta ett jobb, flytta hemifrån (det kommer redan att hända i februari eller i mars, troligtvis!) och hitta en tjej att bli ihop med. Jag skulle vilja plugga (i höst) till typ litteratur eller nåt. Det som Imiron länkade till verkar som att det skulle kunna vara något. Frågan är bara vilka andra och hur många program jag ska söka till?


TACK! Wow, vad jag önskar att jag hade stött på den sajten tidigare!

Det är jag inte alls. Jag tänker ändra på mig. Så dra åt helvete.

Ja, det är exakt vad du ska göra! Radera alla konton där du använder samma användarnamn som på Flashback. Annars kan du lika gärna outa dig själv direkt med namn, bild, address, födelsedatum, telefonnummer, etc. Google på "Markunator" och se vad som kommer upp. Är det verkligen något som du vill att en potentiell dejt ska se?

Det här kommer att låta hårt, men du är redan en sk. "laughing stock" på en del engelska satirsajter.

http://img.ifcdn.com/images/8d3d1e10...b59f5864_1.jpg

LOL, tror du att jag bryr mig ett skit om att de där jävla "alt-right"-idioterna inte gillar mig? Bah! Fuck 'em. Jag var faktiskt ändå redan fullt medveten om detta, tro mig.

Men visst, jag ska radera mina profiler på alla olika dejtingsajter. Skapa nya i vår, antar jag, när nya saker har hänt i mitt liv.

Det handlar inte om vad du bryr dig om, utan hur en tjej (eller varför inte en potentiell arbetsgivare??) skulle reagera om de googlade dig. Förstår du? Kan du sätta dig in i hur du uppfattas överhuvudtaget, eller är det en total "blind spot" för dig?

EDIT: Tro mig, jag är kvinna, och du gör inte reklam för dig själv genom att direkt framhäva att du är en hemmaboende aspie utan jobb med gaming som största intresse. Även om du lyckades få ihop ett intressant första brev till mig på en dejtingsajt så skulle mitt intresse dö direkt när jag såg det där. Radera profilerna nu och skapa nya med ett nytt användarnamn och en ny presentationstext som inte går att kopplas samman med ditt Markunator-alias. NU. Helst igår. Det tar väl ungefär 10 minuter att göra om du ligger i. Vad har du att förlora? Varför stretar du emot så in i helvete så fort du får ett användbart tips av någon?

I tråden skriver ju du och många att du borde göra en massa olika saker för att du ska komma vidare med dina förändringar. Dessa var bland annat att börja studera, flytta hemifrån, lära dig hur man klär sig snyggt, bli bättre på sociala interaktioner, börja träna, läsa olika böcker och flera andra saker. Jag menade att du skulle välja en av alla dessa saker och så hjälper jag dig att genomföra den. Slutmålet med allt är såklart att du ska få en tjej, men också att du ska vara nöjd och glad med dig själv.

Ja, men vi kan ju börja med vad du ska söka för program till hösten då! Detta kommer ju inte automatiskt ge dig en tjej som andra redan har sagt, men ju mer du gillar dig själv och är nöjd med ditt liv, desto lättare kommer det vara att skaffa tjej. Dessutom kommer du få träna social interaktion och göra nått med ditt liv. Jag tror dessutom att du kommer bli mindre och mindre deprimerad om du börjar bli mer en människa som gör något med sitt liv! Hoppas du håller med Att börja plugga kommer att vara utmanande och svårt ibland, men det kommer också vara roligt och utveckla dig till en mer "normal" person.

För att veta ungefär vad jag ska ge dig för tips behöver jag nog först veta:

• Hur många timmar om dagen kan du tvinga dig själv till att plugga tror du?

Tänk på att det inte bara är
att läsa böcker, utan skriva, lösa problem och söka information. Det går såklart bra att ta pauser så du behöver inte vara koncentrerad alla timmar.

• Kan du tänka dig att pendla till Stockholm?

• Kan du tänka dig att studera något inom data? Till exempel programmering, som du kan använda inom spelutveckling.

Anledningen till att jag först och främst föreslår programmering är för att det är följande

• Lätt att få jobb sen inom ämnet

• Relativt bra betalt (mycket bättre än jobb som ICA, lager och liknande)

• Inte stressigt

• Väldigt logiskt och lätt att förstå för en aspie

• Vanligt aspie-yrke, ingen kommer att tycka att du är konstig som valt yrket och chefer kommer att ha förståelse för dina behov

• Aspie-egenskaper som att sätta sig in i grejer på djupet är bara en fördel

• Att vara bra på engelska är en stor fördel

Det du ska plugga måste inte vara ditt stora intresse. Jag tror att dina intressen, som film och litteratur, passar bättre som fritidsintressen. De är såna intressen som många människor har, och vill jobba med. Alltså är det väldigt hög konkurrens, och personer som lyckas har oftast stor tur, mycket talang eller kontakter inom yrket sedan innan. Väldigt få människor får arbeta med sina intressen, men det betyder inte att de hatar sina jobb. När man blir duktig på något, blir det automatiskt ett nytt intresse. Jag jobbar till exempel som programmerare och älskar mitt jobb, men innan jag började plugga visste jag knappt vad programmering var.

Även om du arbetar kan du fortfarande ägna dig åt dina intressen. Många författare skrev sina första böcker vid sidan om sina vanliga jobb, och slutade på dem först när det började gå väldigt bra. Varför inte försöka med det?


Om du inte håller med alls om detta börjar jag om med något annat yrke Om du håller med tar jag fram några förslag på kurser och utbildningar. Tänk dessutom på att du alltid kan testa några veckor och sedan sluta om du inte gillar det, utan att förlora ersättningsstöd. När du börjar plugga ska du dessutom kontakta skolan för att kolla vilken hjälp de har för personer med Aspbergers. Universitet har alltid sånt, som ofta är mycket bättre än kommunens.

Kom gärna med feedback på hur jag skriver, om jag ska skriva mer konkret eller på något annat sätt.

Fast vad försöker du säga, att tjejer skulle få en negativ uppfattning av honom för att ett gäng nynazister hånar honom på nätet?

Nynazister? Om du påstår det så vet du mer om "meme-skaparen" än jag. Men ja, det säger jag. Inte p.g.a. meme-skaparens åsikter, utan för att det med en snabb googling går att få reda på att TS är en introvert hemmaboende nörd med Aspergers utan några som helst framtidsplaner. Inte bra reklam, om man säger så. Skulle han ta mitt råd till sig och skapa nya dejting-profiler som inte kan kopplas vare sig till pinsamma uttalanden eller den här tråden(!), så kan han ju ändå inte misslyckas mer katastrofalt än han gjort hittills.

Om "nynazister" är en proper benämning på "meme-skaparen" kanske inte riktigt är kärnan i vad jag försöker säga.

Ja, att TS livsstil knappast står att betrakta som attraktiv tror jag att vi har förklarat - Frågan är om det duger så mycket till att försöka släta över det, eller om det enda som egentligen hjälper är att faktiskt förändra den.

Hur som helst, vad jag reagerade på var mest att du verkade dra upp högerextremisternas hån som något som skulle göra honom oattraktiv, när det här - att han klarar av att stå upp för sina värderingar - faktiskt är en av få saker han gör rätt.

Då har vi olika åsikter i den här frågan. Jag står bakom vad jag sagt, dock. TS vill ligga, och hans karriär som "keyboard warrior" har inte hjälpt honom att få en tjej i säng och kommer med största sannolikhet inte göra det heller. Nånsin. Jag tror personligen att han inte bör ta upp sin diagnos eller sin livssituation med en gång, vare sig om han söker arbete, förhållande, eller bara vill knyta nya kontakter. Sen finns ju risken att det märks att han är autistisk så fort han öppnar munnen, men då finns det inte mycket att göra.

Som sagt, det här är min åsikt, och jag känner att vi håller på att glida off topic, så jag föreslår att vi avslutar den här diskussionen nu.

Köp trikå, stretch eller spandex.