Catrins sista "inlägg": postar för framtiden och den kommande FUPen
Farväl
Posted on 11 oktober, 2016 by catrinhedlund
Okey, var ska jag börja?
Som ni vet så har jag bloggat ett tag och jag har fått både negativa och extremt mycket positiva upplevelser under dessa år, och det har verkligen gett mig så himla mycket! Jag är evigt tacksam för alla samarbeten och chanser jag fått, men just nu, så ger faktiskt bloggen mig ingenting mer än börda.
Jag blev dömd i april i år för bedrägerier (2012) mot oskyldiga människor, som inte ville annat än att gå på festival/konserter. Helt oskyldiga människor som jag hustlade helt medvetet – för vadå, varför?
Jo, för att jag just då såg ett sätt att tjäna snabba pengar på och utnyttjade situationen.
Jag är inte stolt över detta för 5öre, men jag står för det till 100%, och det var därför jag erkände i rätten. För att dels, för de oskyldiga små människorna visa att jag faktiskt har känslor, men också för att rentvå mig själv och för att vara ärlig emot mig själv! Och återigen, till er som blivit utsatta; jag skäms massor även om fasaden varit stark länge nog utåt.
Det har varit en jävla bergochdalbana rent ut sagt efter det, och allt hat från både haters (som jag kallar det) och all negativ publicitet i media, har sakta men säkert sågat mig, samtidigt som jag har vänt och tagit mig upp igen. Det jag har gått igenom på 1.5år, har nog inte många gjort på hela sin livstid ens. Mitt hårdaste straff rent psykiskt är allt hat och negativ publicitet, utan tvekan!
När jag dessutom nu för bara någon månad sen blev anhållen, så rann det över..
Arresten är/var det värsta jag varit med om och vill aldrig mer hamna där! Att jag nu är misstänkt igen, för nya bedrägerier är absurt och jag kommer neka livet ut. Det är jävligt lätt att skylla på någon som redan ligger ner, för att sedan starta en cirkus igen, och sen är det extra roligt för människor att gotta sig i allt – tills något händer de själva..
Det finns ett x antal bloggar/tidningar som skriver om just mitt fall, pga nyhetstorkan som finns. Det kan omöjligt vara en stor nyhet att någon begår bedrägeri, då tingsrätten har ett x antal såna förhandlingar i veckan..! Men av okänd anledning så väljer man att skriva om just Catrin Hedlund!
Men hur började allt?
Det är väldigt svårt att säga när och hur, men jag har alltid haft ett stort drag, omedvetet, till kriminella människor. När biljettförsäljningen började för några år sedan så började det med 500kr kanske och sen ökade det väldigt fort. Jag visste att om jag köpte tex ett par skor för 1000kr, så sved det inte i plånboken för jag kunde lätt ”hustla” någon inom ett par timmar och sen ha minst lika mycket i plånboken igen.. Så började allt.. Jag brukar jämföra det med en alkoholist som vill ha flaskan varje dag, det blir ett beroende. Exakt så var det för mig med biljettbedrägerierna. Jag märkte hur lätt det var att tjäna pengarna, tänkte inte alls på de runtomkring eller de drabbade, utan tänkte mer ”om inte jag hustlar kommer någon annan göra det”, och sen blev det en livsstil. Sjukt va?
Livet efter rättegången
Vardagen strax efter rättegången var rätt lugn, fram tills jag började gå hos övervakaren, min psykolog och tills soc blev i kopplad. Media gjorde inte saken bättre och jag började må mer och mer dåligt över vad jag gjort, och jag blev hatisk mot de (de få personer inser jag idag) som ville mig illa. Det kändes som hela världen var emot mig ett tag, och jag tänkte att det här måste få ett slut. Så jag började ett vanligt jobb hos en vän, det höll ett tag för sen började folk få nys om var jag jobbade, de berättade för arbetsgivaren vad som hänt – som iof ej var en nyhet för honom – och sen var cirkusen igång. Hans och min fråga är till er som hade en tanke med att förstöra för mig och mitt arbete är; hur tänker/tänkte ni? Ni vill att jag ska börja jobba men vill samtidigt förstöra för mig iom att ni kontaktade arbetsgivaren, i vilket syfte? Få mig sparkad så jag inte kan tjäna pengar? Pengar som jag kunde betala tillbaka till brottsoffer?
Jag och många andra kommer aldrig förstå syftet med att vilja förstöra arbete för mig, när ni sekunden efter sitter och skriver ”varför skaffar du inte dig ett jobb?”
Besöken hos soc och övervakaren var egentligen inte speciellt jobbiga, då jag på båda ställena hade och har, jättebra personer / handläggare! De är förstås insatta i allt och jag känner stort förtroende för dem! Däremot att behöva åka dit med jämna mellanrum och blotta hela sitt liv från början – det var inte lätt!
Vänner och familj
Jag har en sån sjukt jävla bra familj! En bättre familj hade jag aldrig önskat mig, det går lixom inte att få! De har stöttat mig som bara den, och gör det än idag. De personer i min familj jag skäms mest inför är min mamma, och min ena moster. Lätt! (Barnen är fortf ovetande och så pass små.). En del har frågat; ”men vad ska du säga till dina barn den dagen de frågar?”.. Mitt svar är;
Sanningen.
I slutändan så vet jag att mina barn, när de blir äldre, kommer att förstå mig pga vissa anledningar. Jag förstår att folk utanför dessa kriminella banor och liv, inte förstår hur man ens kan börja hustla. Man ska arbeta och tjäna lagliga pengar, helt klart! Men när du är i detta beroende och gör en månadslön på 1v ibland, då är det svårt att sluta.
Detta har givetvis gett mig mycket både bra/dålig erfarenhet, blivit en bättre människokännare, och man ser idag vilka som ÄR mina vänner. Många försvann även fast jag försörjt dem och deras barn mer eller mindre, för just bedrägeripengarna, men det har man helt plötsligt glömt bort? Och vet ni att majoriteten av de få som skriver en sjukt massa skit och sprider rykten om mig, de är inga brottsoffer, sjukt!? De är bara små hatiska jävlar som hatat mig i många år (självklart fr Södertälje), vissa har flytt landet pga av egna problem, man byter t.o.m namn osv. Många av er har barn vars pappor sitter/suttit inne för olika typer av brott!? Även ni har ett jäkla dåligt rykte, men det glömmer man bort när man klankar ned på andra. Alla som vet hur ni sprider och håller på, speciellt från Södertälje, skrattar mer åt er än åt mig, men det inser inte ni. Ni kartlägger mer eller mindre mitt liv, att t.o.m polisen ifrågasätter detta och skakar på huvudet!
Men vet ni, jag tänker såhär; ALLA kan göra misstag, stå för det, även om det tog tid, ÅR, för mig att göra det! Men jag mår så mycket bättre idag än tidigare, och det som får mig att må riktigt dåligt emellanåt, det är ni som hatar så extremt mycket, ni som följer minsta lilla steg jag tar. För ni kan inte må bra, rannsaka er själva innan ni ger er på någon annan.
Ni har sparkat på mig medans jag låg, och det svider för mig att erkänna detta, men ni lyckades nästan knäcka mig totalt. Hur känns det för er? Mår ni bra efter er brutala mobbning som ni fortfarande sysslar med? Är det så ni vill att folk ska göra mot era barn? Självklart vill jag inte att någon ska hustla mina barn, och det var så jävla dumt av mig att lura oskyldiga människor, men jag står för det, inför hela svenska folket – IOM att jag erkände i rättegången i april. MEN, det är större risk att man råkar ut för mobbning än att bli hustlad, speciellt i skolan! (Speciellt med det som ni föräldrar sysslar med!)
Nog om det!
Som jag nämnde ovan så har bloggen blivit mer en börda än vad det ger något positivt tillbaka. Så ska det ju inte vara. Så detta blir mitt sista inlägg på ett bra tag. När jag är på benen igen, och har en massa roligheter att dela med mig av istället för en massa tråkigheter, DÅ är jag tillbaka starkare än någonsin!
Och vet ni? Det är mycket tack vare all negativ uppmärksamhet, som har fått mig att inse vilken bättre människa jag har börjat bli, vilken vilja och drivkraft jag får när sådant här uppstår! Så egentligen borde jag delvis tacka er, mina haters, för att ni lyfter mig till skyarna och får mig att fortsätta kriga!
Så med detta vill jag ändå säga att jag slutade på topp, för det är så jag känner i mitt hjärta. Jag började blogga när jag var en ”hustler” och slutade blogga när jag är på topp! För mig handlar det inte om hur många samarbeten jag fått genom åren, eller hur mycket event vi varit inbjudna på osv.. Det handlar om att jag genom alla dessa år, trots alla motgångar, vuxit som bara den som person, och fått mig att se saker/värdera saker helt utifrån ett annat perspektiv!
Tack!
Och Tack alla ni som har följt mig dessa år, både på gott och ont! Utan er hade jag inte hållt blogg-lågan uppe!
Men jag försvinner inte helt, utan sålänge får ni fortsätta att följa mig på IG (catdelux86) och snapchat (Catrinhedlund)!
Stor Kram
Catrin Hedlund
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
