Citat:
Ursprungligen postat av
BushwickBill
Jo, åklagaren ska visst fortsätta driva fallet. Gärningsmannen i det här fallet är en dömd mördare och det ska vara prioriterat, om man ger någon en chans efter att ha mördat ska minsta lilla varningsklocka från omgivningen rendera i kraftfulla åtgärder. Du måste skilja på sådana här fall, och särskilt gärningsmän, och andra. Samhället har svikit ännu en gång, den som påstår att brottsoffret har något som helst ansvar är en moralisk dyslexiker. Människor har rätt att vara defekta utan att utsättas för brott. En modern rättstat måste bygga på att vi ska värna även de svaga och de som gör misstag.
Självfallet, jag uppfattar dock att introverto avser varför inget gjordes innan det gick så här långt. Nu finns ju bevis i form av hennes döda kropp och nedbäddad lägenhet där man fann en tillika nedbäddad Martin och medvetslös Lotta när man svarade och åkte ut på larmet. Dessförinnan är det svårt att driva ett mål för en åklagare om förmodat BO drar tillbaka anmälan och tydlig bevisning saknas. Även om BO åker in med skador på sjukhus så kan de ju teoretiskt kanske orsakats av olycka eller liknande om hon uppger så, och det inte går att påvisa kausalitet mellan skada och handling från GM. Har inte åklagare tillräckligt för att på goda grunder anta fällande dom så är det tjänstefel att driva åtal.
På vilket sätt är man moralisk dyslektiker om man har uppfattningen att man i vår del av världen, just för att vi har möjlighet och reell fysisk förmåga, har ett relativt stort ansvar för att styra och ta ansvar för sitt liv? Vi föredrar ju förstås olika saker så preferenser kan nog variera så väl mellan människor som till vad samma människa kan anse värt något i olika tidpunkter (det som är viktigt i tonår är kanske inte lika viktigt när man är kring 30). Det betyder givetvis inte att det är "rätt" att puckla på någon som gör miserabla val, eller inte väljer överhuvudtaget (att aktivt välja ett status quo är dock ett val), utan handlar väl mer om att inse ett riskbeteende och att just denna typ av riskbeteende är svårt för "samhället" att göra något åt om inte "patienten" medverkar. Ska Dan Eliasson skapa en stab med folk som sitter och certifierar vilka som är godkända att ha förhållanden med vem för vuxna människor som objektivt sett vanligtvis ligger mellan 90 och 110 i Bellkurvan på vanliga IQ test och således får anses normalbegåvade?
Jag påstår inte att jag har någon lösning på problemet, för ett problem är det ju, men jag tror inte den skallade rättsstaten har lösning på alla problem. Vad gäller just personliga förhållanden har ju problemet växt för stort den dag rättsväsendet måste blandas in hursomhelst. Så en lösning bör väl till bästa nytta riktas in på långt tidigare stadie än man ens tänker sig att det ska behöva bli rättssak.
