Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Nu har jag varit nykter snart 9 månader utan ett enda återfall.

Sommaren har varit jävligt jobbig från och till med en hel del ångest.
Lyckades få lättare benso utskrivet från beroendemottagningen(sug på den) så har lyckats hålla ångesten i schack.

Har varit jävligt försiktigt med användandet dock. Har gått åt 10st ca på hela sommaren.

De senaste veckorna har varit mycket bättre och är i stort sett fri från ångest just nu.

Jag tror att åren av missbruk samt det faktumet att min familj aldrig vetat hur illa det varit med kokain bla skapat en del ångest nu när jag nyktrat till.
Jag har ju lurat de jag älskar mest i flera år.
Bara vetskapen om vad det är som får mig att må dåligt lugnar mig iaf.

En dag ska ja berätta hela min historia för familjen men jag har inte kraften än.

Satt igång igen 6de dagen jag dricker efter att varit lugn i stort sett hela sommaren bortsett från enstaka fest då jag varit plakat. Jag vet vart detta mitt lugna vardags drickande leder till. Ångest missär och massa skit det börjar alltid lugnt ett par bäss på pizzan varje dag sen går allt utåt been there Done that nu i snart 10 år provat aa innan men känner att det hjälper för stunden måste ha något annat jobb intresse vad som för att bli nykter

Starkt jobbat. Ångesten var något som höll på att knäcka mig speciellt de första åren men det blir bättre. Om inte så sök hjälp för den, medicinering tar bara bort symptomen inte orsaken. Stå på dig, det är du värd.


Om du vet vad det leder till och ändå kör på? Håll på tills du tröttnar då... En man sade till mig rätt tidigt på min resa in i nykterheten att, -Detta program har egentligen ingenting att göra med att få oss att sluta supa och knarka, det ska få oss att börja leva. De orden tog jag tillvara på och levde efter. Då och fortfarande idag, det är snart 6 år sedan.

För min del hade det inte fungerat enbart med att "bara" vara nykter, inte så bara jag vet men ni förstår nog, utan jag har alltid nykterheten som prioritet. Alltid. Sedan har jag mål och planer som jag förverkligar oavsett om det tar veckor eller i vissa fall flera år, jag ger aldrig upp.

Dessa upplevelser och milstolpar i mitt liv påminner mig om varför jag faktiskt är nykter och om att jag fortfarande drack aldrig hade nått dit jag är idag, jag hade med största sannolikhet varit död. Det är endast du själv som sätter gränserna i ditt liv och varje lång resa börjar faktiskt med ett enda steg. Ta det idag.

Ska fan i mig bli nykter nu. Jag hade en period för några år sedan då jag drack
väldigt mycket flera gånger i veckan. Sedan hade jag en helt nykter period på
2 år. Men nu senaste året har jag druckit flera gånger i veckan, och nu under
sommaren varje dag. Jag mår dåligt och börjar ha sömn problem. Även om
jag ofta tycker livet är bra då jag dricker. Så vill jag sluta med alkoholen.
Jag tror nog att jag är alkoholist, kan inte sluta då jag väl börjat dricka

Kan du inte sluta dricka när du väl har börjat så har du alkoholproblem, och där vill jag nästan säga punkt slut. Sömnproblem är ett direkt resultat utav alkoholen också, googla t.ex på alkohol + glutamat.

Jag är av åsikten, även om jag själv är "nybörjare" inom den nyktra banan, att utan viljan så blir det oftast oerhört svårt att sluta. Men det finns hjälp att tillstå, beroendemottagningar, läkare, AA, NA, terapeuter och psykologer runt om i landets rike. Hjälp finns och du är inte ensam. Läs här i tråden och du kommer säkert känna igen dig.

Ta hand om dig.

Intresset och drivet bakom att socialisera bortom alkoholen är inte speciellt stort.

Samtalsämnen som under fyllor ter sig intressanta är helt enkelt inte det längre som nykter.

Helgerna är rätt givande för min egen del.

För det är då kontrasten mellan att vara nykter och full är som tydligast.

Att på Söndag morgon vakna upp och få uppleva att man verkligen fått vila ut är skönt.

Ute rätt mycket i naturen under helgerna.

I nuläget så känner jag inte krav efter något mer heller.

Hej! är det någon som hör mig så tar jag emot allt stöd jag kan. Jag behöver hålla mig över ytan.

Har du viljan så går det ju.

Är du inte hundra procent där så blir det svårt tror jag.

Att be om att få styrkan eller verktygen kanske kan fungera för dig.

Men kan inte påstå att jag har så mycket att komma med tyvärr.

För vad andra hade att säga till mig vägde inte speciellt tungt eller långsiktigt.

Jag känner mig väldigt ensam. Mina vänner umgås ofta genom fest och alkohol, och det är sällan jag blir inbjuden. Ingen vill festa med en alkoholist.. Behöver träffa nya vänner i nya sammanhang, tror jag.

På helgerna försöker jag så gott jag kan att sysselsätta mig, om jag inte jobbar. Går ut och äter eller på bio med sambon, pysslar, går ut på långa promenader.. Försöker slå ihjäl timmarna helt enkelt. Kämpar på genom ångesten och depressionen, tror jag kommer kunna finna mening och nöje i nyktra aktiviteter allt mer med tiden.

Vi verkar sitta i samma båt. Jag klär upp mig varje helg för att åka in till stan och träffa någon av mina få vänninor. Förhoppningsvis så träffar jag någon av alla mina män som kan bjuda för kvällen, jag får självklart ställa upp. Vad har jag att förlora? Jag har ingenting.

Tänkte trappa ner nu under en månad, sedan försöka bli vit. Det har fan gått för långt. Börjar supa så snart jag lämnat barnen på dagis, sedan dricker jag fram till två, avslutar med spyor, och hämtar barnen igen. Sedan så fort de somnat hugger jag in på vinet. Vaknade inatt av att jag spydde på kudden. Skäms över mig själv något så djävulskt.

Edit: Tycker ni är så jävla starka som talar om er kamp, oavsett om ni lyckas eller åker på bakslag. Den här tråden är underbar.

Edit2: har supit mer eller mindre varje dag i tjugo års tid.

Hur har det gått sedan inläggen?