Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

1/ Dels hör din apologetik inte hemma här.

2/ Och dels jonglerar du med bevisbördan.

Håller inte med om att ateism inte är en religiös tro men ändå en tro, låter inte relevant.

Ateism relaterar endast till gudsidén, det är den idén som ateism ignorerar.. dvs man kan tro på eister för det, de är människor och relationer uppstår mellan all sorts människor , medan teister skapar agendor av religiös karaktär, som ateister INTE TROR PÅ, t.ex att mässa gud oh gud.. aatt skapa seanser sitta i ring och mantra oh guuud gemig det, och det .. oh gud mer , mer.. jagvillmer, det är teister som TROR de NÅR kontakt med GUD, och detta tror inte ateister på, men kan för den skull självklart delta, jag deltar i teistiska aktiviteter, men jag tror inte på gud eller gudinnor eller att andar banar väg för mig eller placerar sig omkring mig elelr i mig under sömnen eller antagoniserar, att jag skulle ha en själ som vandrar ut och in, femton änglar som interfererar med andra mäniskors sj'lar och trippar runt, helgon osv, men kan för den skull se den mänskliga kvaliteten hos teister, men det betyder inte att man därmed TROR på gud och det skvaller och krimskrams de hittar på för att ha någon slags inkomstkälla och för att ibland t.o. fördriva individer, i vilja att styra dem , som ateist ser jag inte värdet i det, men kan se värdet att äta tillsammans, och må bra tillsammans där människor möts, utan baktankarna. Men det är ett slags högre mänskligttillstånd, som alla inte tycker sig ha råd med, att mystifiera och omgärda mäniskor med osanningar, är ju vidskepliga teisters specialitet, hindra och försöka intala.. något om dem själva, som du vet betydligt bättre själv, eller borde veta. Men vidskepelse är hård kommers i bl.a Asien.. och Asien är som du vet mer populärt än någonsin förr,men makt hade de förr liksom u och en uppsjö illvilja också med helt fantastiska ursäkter eller ett slags försvars-drilleri.

Dalai Lama kan ju knappt hålla sig för skratt alltid.. en asiatisk synvinkel på väst, är asiatisk.. med de mystifierade sagorna som kringliga mentala omvägar, men så är det med religion : ett enda pseudo. Placebo kan fungera men placebo är ju redan inne i den empiriska seden liksom, och inte illvillig, men innan det kommer dithän kan det ju vara vansinnigt långsökt och svårt att köpa.

Problemet här är att de använder två olika definitioner av tro när de beskriver ateism.
I den första delen så säger de att ateism är en tro på samma sätt som man kan tro att det inte ska regna imorgon, men i den senare delen så talar de om att ateism inte är en tro i ordets religiösa betydelse.
På samma sätt skulle någon kunna säga "Jag tror att Gud finns men jag tror inte" i betydelsen att personen för det första anser det troligt att gud finns men att personen ändå inte är troende i religiös mening.
Det första handlar om en personlig åsikt, medan det andra handlar om ett fastställt och organiserat sätt att se på världen i religiös mening.
Att blanda dessa båda definitioner i samma uttalande är inte särskilt lyckat.

Tro och religion hör ihop,dvs tron att "gud finns" , det är det som var och fortf. guds-tesen, dvs tron behandlas och bemöts som en tes, med TROVÄRDIGHET.

En enskild som tror på gud, kan fortfarande typ "operera" självständigt och agera som om gud finns, du har bl.a antroposofiska månglare som säger att gud är "arketyper i det, medvetna", en sådan troende betraktar då psyket som en form med innehåll, som alla har.. och beter sig då stereotypt utifrån att hantera sin tro,(men inte religiöst dvvs inte i gemenskap och samförstånd) med en freestyle-metodik, så som det passar och sällar sig mycket riktigt också mer än gärna och väl , med andra som däremot ger sig in i gemenskap/i grupp.. troende tillsammans där man inbördes bekräftar gud, ju... det är samma påstående att man tror på gud,men man vill mest behålla sin individualistiska hantering av gudstron. Freud är en sådan bland flera hundra till , olika kända och jobbar olika fördolt med sina värderingar där gudsfantasin och människosyne och tillhörande påståenden om hjärnan som är psyket, och hur man dåkopplar ihop blodomloppet till det och hur det blev.. av icke-troende-profeter genom tiderna.

Det blev ju fiasko om något. Men otroligt gångbar slags kod, jag-tror-aatt-gud-finns.. och därmed ges man elelr tar sig, en upphöjd position.

Ateism eller ateister, opponrear sig eventuellt, men teismen är mkt mkt, dominant till sin natur, man vet att det är ett mervärde, om så kvasi, så funkar det bra så länge det är många som tror, så det är som en turbulent tromb eller syklon.. otroligt många sugs in i det.. och med mycket fria händer aatt döma, fördöma och fördriva och bedra , och sko sig fint.

Jag är ateist, jag kände tidigt att det är något jag inte klarar av och där jag senare försökt ge tilltro, haar det fallerat varenda gång, för min delär gud en "mentaal atrapp" för maktförskjutning och maktansamling, därför är pengar så intimt förknippat med gud, hans gåvor.. vad haan ger och taar, hur du bäddar.. får du ligga, för så "vivll" gud, dvs de ockrare som inte ser gränser i bedrägerierna.

Det blir stora ansamlingar till slut. och med deet kan de säga "karaktärstyper" so i psyk är hela näringen och vad de anspelar på.

De skiljer på de två definitionerna. I ena fallet är ateism en tro, i andra är det inte en tro. Tycker det framgår rätt tydligt?

I religiös mening är alltså ateism inte en tro.

Varför debatterar ateister med religiösa? Har det något med ateism att göra? Det följer iaf inte från den blodfattiga ordboksdefinitionen 'ateism = avsaknad av tro på gud' att man öht ska göra någonting. Eller inte göra någonting.

Så varför debatterar ateister med religiösa?

Varför debatterar nån öht? Det finns massor av olika svar på detta.


Det kan det naturligvis ha.


Visst, men ateismen är inte énhetlig frånsett sin grunddefinition.

Problemet är att de över huvud taget blandar in den andra definitionen. Ateism är inte ett begrepp som har med tro att göra i betydelsen "jag tror inte att det ska regna imorgon" eller ens "jag har aldrig trott på tomten" eftersom ateism är ett begrepp som hör till området religion, och då ska den definition av tro som har med religion att göra användas och inte den andra allmänna definitionen.


Det tror i alla fall jag är det bästa ...

I en debatt krävs två olika ståndpunkter. Annars blir det inte mycket till debatt.

Och det är så många religiösa verkar vilja ha det....

Jag föredrar en god debatt, och då måste man söka sig till oliktänkande.
Det är inte roligt när folk håller med om det man skriver hela tiden. Jag visste ju redan att jag hade rätt

Fördelen med att debattera är att man inte bara får lära sig hur andra tänker, utan man får även möjlighet att verkligen tänka igenom hur man själv resonerar och på så vis bli av med en del invanda tankemönster som man kanske aldrig har reflekterat över.

Japp; skepticism är inte att förakta.