Citat:
Ursprungligen postat av
MeanME
Det du hävdar är ju helt i enlighet med den kosmologiska principen att universum är homogent och isotropt sett över stora avstånd inget snack om det men då talar vi om det synliga universum.
Men man har ju hittat supercluster med en enorm koncentration av galaxer som sträcker sig över enorma avstånd men då menade man att detta var en normal fluktuation och då är det ju allt som vanligt igen.
Men min största brasklapp är att om inflationsteorin är korrekt så är universum minst 10^23 ggr större än vårt synliga universum troligen typ 10^50 sett kosmologer tippa ända upp på 10^80 ggr.
Om vi sätter det lite i proportion till vår begreppsvärld så betänk att en väteatom är 1 Å.
Det är 10^-10 m, kärnan 10^-15 m.
Betänk detta, kosmologerna uttalar sig om något som är motsvarande om en geolog uttalade sig om hur jorden ser ut genom att studera 1MV neutriner 2 * 10^-23, kvarkar är betydligt större i sammanhanget. Talar vi om ett universum som är 10^35 ggr större är vi nere på plancklängder för att hitta en ekvivalent och sedan upphör vår begreppsvärld i mikrokosmos.
Så min poäng är att vi kan inte ens med den minsta uns av säkerhet uttala oss om hur universum ser ut, det synliga med någorlunda säkerhet men går vi över för att påstå något om universum i sin helhet är din och min åsikt lika god som för vilken namnkunnig kosmolog som helst.
För vi tittar på en liten neutrino som bäst och hävdar hur resten av universum ser ut.
Det funkar inte imho.
Jag tycker att du blandar ihop begreppen lite här, ffa om teori och empiri.
1. Som sagt, grunden för Big Bang-
teorin är de homogena och isotropa FLRW-lösningarna till Einsteins fältekvationer. Detta tog jag upp i det inlägg som du först invände emot, därför att TS helt enkelt har en felaktig uppfattning om hur BB-teorin fungerar.
2. Empirin. Beskrivs vårt verkliga universum av denna teori? Detta skulle kunna falsifieras av kosmologiska observationer -- som då naturligtvis bara kan fås från den observerbara delen av universum. Här finns det nog en del frågetecken som du skriver om, både om strukturer i galaxfördelningen som verkar vara för stora, och någon antydan från observationerna av den kosmiska bakgrundsstrålningen (CMBR) som qbit skriver om. Detta tror jag dock ändå måste sättas i ett perspektiv. T ex CMBR är verkligen
otroligt isotrop! Varierar som sagt bara med ca en tusendels procent i olika riktningar! Faktiskt var man länge orolig för att man inte skulle finns några avvikelser alls, vilket då skulle göra det väldigt svårt att förklara hur det
inhomogena universum som vi ser på nära håll (dvs långt efter BB), skulle ha kunnat uppkomna från HELT homogena startvillkor. Minns att man iaf DÅ sa att 10⁻⁵ var nära den minsta variation man kunde ha i CMBR för att kunna förklara den storskaliga strukturformationen.
Det är inte heller nytt i kosmologin med frågeställningar som är potentiella hot mot hela modellen. T ex verkade det ett tag som att jorden var äldre än hela universum, pga en för hög uppskattning av Hubblekonstanten, som gjorde att universums ålder beräknades till ca 3 miljarder år(!). Detta löste sig dock efter noggrannare mätningar och på större avstånd.
BB-modellen har överlevt tack vare noggrannare mätningar plus en och annan mindre justering av teorin. (Till detta räknas då faktiskt t ex mörk materia och mörk energi, därför att dessa trots allt är få och enkla antaganden för att förklara STORA mängder data.)
Nu vet jag inte riktigt hur det är med t ex de där allra största observerade strukturerna som är för stora för att förklaras med nu gällande teori om strukturformation. Men jag skulle iaf inte bli förvånad om även detta problem löses antingen med någon mindre ändring i teorin, ELLER med att noggrannare observationer (med t ex nya instrument) visar att problemet nog faktiskt inte finns.
3. Inflations-
teorin. Intressant i det här delforumet kan vara att denna teori från början faktiskt motiverades av att man ville förklara universums
finetuning! Problemet: Hur kommer det sig att universum har (nästan) exakt samma temperatur i delar som aldrig har haft kontakt med varandra? Hur kommer det sig att universums medeldensitet är så oerhört nära den kritiska, som markerar gränsen för om universums expansion kommer hejdas och vändas till en kollaps? (Till saken hör att detta är ett kaosliknande fenomen, ungefär som en nål som balanserar på sin spets. En väldigt liten avvikelse från perfekt balans resulterar snabbt i att det rasar iväg åt något håll. Trots att den uppmätta medeldensiteten DÅ bara var typ 1/10 av den kritiska, var detta alltså konstigt nära den perfekta balansen 1. Varför hade det inte hunnit rasa ned till till t ex en miljarddel?)
Inflationsteorin löser detta problem! Dessutom ger den en mekanism för hur universums strukturformation (galaxer, galaxhopar, superhopar, etc) kan ha uppkommit från vad som från början bara var kvantfluktuationer i inflatonfältet. Detta ger olika mycket struktur på olika längdskalor, ffa allt mer homogent på stora skalor, och när detta
spektrum mäts dels i galaxfördelningen, och dels i CMBR, så stämmer det iaf hyfsat bra med teorin.
HUR löser Inflationsteorin problemen jag nämnde? Enligt denna teori har man innan inflationen ett extremt liten volym som ÄR i termisk jämvikt och alltså iaf lokalt homogent och isotropt, och det inflationen sedan gör är att expandera detta område med en sanslöst stor faktor på en sanslöst kort tid, PLUS att sedan på slutet då inflatonfältet sönderfaller, återfylla denna numera väldigt mycket större volym med energi och materia, som sedan utvecklas till vårt synbarligen homogena och isotropa universum.
Jäkligt tjusigt och väldigt fascinerande, imho.
MEN detta är ju nu som sagt "bara" en teori. Hittills har vi INTE någon mer direkt empiri som stödjer den. Du använder alltså en hittills overifierad
teori för att ifrågasätta
observationen (med ett litet frågetecken) att universum är homogent och isotropt på stora skalor iaf så långt som vi kan
mäta. Lite problematiskt...
Som ffa många ateister gärna argumenterar idag när religiösa använder finetuning som argument för att det måste finnas en
Skapare (markerar för att lyfta fram det här inläggets ev relevans för just religionsforumet och den här tråden), så KAN det ju tänkas att saker är som de är, bara för att de har råkat bli så. MÅSTE universums observerade (med litet frågetecken...) homogenitet och isotropi förklaras? Ja, jag tycker nog faktiskt att sådana frågor är BRA, och att man faktiskt bör försöka svara på dem. Men vad tycker du? Iaf tyckte kosmologerna det när de uppfann inflationsteorin!