Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Åklagaren har enligt lag skyldighet att slutföra förundersökningen och därmed också göra det till den nivå som behövs för att antingen väcka åtal eller lägga ner. I detta ingår givetvis att hålla förhör i tillräcklig utsträckning för att kunna avgöra om åtalet hållet, samt för att förbereda för åtalet.
Hon kanske redan hållit precis så många förhör som behövs för att försäkra sig om att åtalet inte håller, men är för feg för att erkänna det.
Citat:
Även att inte bara titta på omständigheter som talar emot den misstänkte utan även sådant som talar för. Allt detta står i rättegångsbalken och HD hade inga invändningar alls angående att åklagaren ansåg att kompletterande förhör behövs.
Hur skulle de kunna ha några invändningar när de inte ges fullständig tillgång till allt det material som åklagaren sitter på? De kan bara acceptera i god tro att det hon säger är sant och riktigt. Det vore magstarkt att ifrågasätta något de inte har (tillgång till) belägg för. De tittar bara på ytan. Eftersom inga nya förhör (efter 30 augusti 2010) hållits med den misstänkte så verkar hennes påstående att kompletterande förhör behövs troligt. Gehlin, som mycket väl visste att utvecklingscentrum var på väg att ta över fallet, tillät inte att Assange pratade om händelserna som involverade Sofia. Assange var villig och försökte ge sin version under det förhör som hölls, men Gehlin stoppade alla försök från hans sida att säga något om detta. Redan då hindrades han att ge sin version. Och det har sen fortsatt i snart sex hela år.
Citat:
Vi kan sitta här och tycka olika saker men åklagaren sitter inne med all information som behövs för att avgöra om förundersökningen kan avslutas i lagens mening och HD hade alltså inga invändningar.
Precis!!! Åklagaren sitter inne med all information (utom den viktigaste, nämligen vad Assange själv har att säga om saken)! Eftersom åklagaren sitter inne med all information (utom det som bara JA vet och därför borde få dela med sig om) så kan ingen objektiv bedömning göras. Rätten har bara Mariannes egen subjektiva bedömning att gå på, och därför blir det himla svårt för rätten att gå emot Mariannes egen helt subjektiva bedömning.
Citat:
Mer finns inte att säga om detta utan du har att förhålla dig till verkligheten och fakta, vare sig du vill eller inte. JA/kader har gjort ett antal futila försök att häva häktningen, vilket har misslyckats kapitalt varje gång.
Tja, eftersom åklagaren sitter inne med all information så blir det himla svårt för en domstol att ifrågasätta hennes egen subjektiva bedömning. Lösningen vore kanske att tvinga åklagaren att dela med sig med med material, så att en mer objektiv bedömning kan göras. Även detta har Assange och hans advokater försökt, men domstolarna försvarar åklagarens rätt att själv sitta på all information så att ingen har något annat än åklagarens egen subjektiva bedömning att gå på. Åklagaren talar naturligtvis i egen sak, så det är rätt uppenbart att ingen objektiv bedömning kunnat göras, eftersom åklagaren, precis som du lyfter fram, sitter på all information. Information som vill vara fri så att en mer objektiv bedömning kan göras.
Citat:
Åklagaren har lagen och HD (även tingsrätten senast) på sin sida så den som har avvikande mening om huruvida åklagaren följer lagen eller inte tycks inte ha fakta på sin sida utan fabulerar grovt.
Det skulle ju även kunna vara åklagaren som fabulerar grovt. Det har hon gjort vid upprepade tillfällen. Hon har sagt att det vore olagligt att förhöra i London. Det var inte sant. Hon har hävdat att Sofia sov djupt. Det var inte sant. Hon har sagt att UNWGADs beslut är betydelselöst. Det är inte sant. Vi har alltså en grovt fabulerande åklagare som sitter på all information och gör subjektiva bedömningar som ingen tillåts granska objektivt. Och domstolarna kan inget göra, för utan tillgång till den information som åklagaren sitter på så förmår de inte göra en egen objektiv bedömning.
Detta destruktiva låsta läge har dock pågått så länge att man även utan tillgång till den information som åklagaren sitter på kan bedöma att hennes häktning utgör ett olovligt frihetsberövande. Men i den frågan är Sverige själv part i målet, och svenska domstolar tycks vara lojala med det egna landet och vägrar därför ta upp den känsliga häktningsfrågan igen. Man anser att inget skett som motiverar en ny prövning, men det är ju just detta att inget skett under ytterligare ett år som motiverar en ny prövning. Marianne har förhalat så länge att det nu står utom all tvekan att hennes häktning av den misstänkte utgör ett olovligt frihetsberövande, alldeles oavsett var det är för information hon sitter på och gör sina egna fabulerande subjektiva tolkningar av.