Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

Det finns en sida av det hela som jag har inte hört varken från dumstolen (pun intended) eller nån media.
Anta en sekund att han inte var i direkt livsfara och sköt för tidigt som han blev dömd för.
Vad skulle hända om den tredje hade hoppat på han bakifrån, vad hade hänt om dom två första hade forcerat dörren, kanske hadde gubben "bara åkt på spö men överlevt.
MEN, hans vapen då?
Skulle dom se vapenskåpet skulle dom inte ge sig innan dom kom in i den, dom skulle hota eller misshandla han tills han skulle ge sig eller tills dom skulle med våld frånta han nyckel, han försvarade inte bara sig själv utan sina vapen från att hamna i orätta och uppenbarligen kriminella händer.
Vilket vi ska till varje pris.

Hela den här domen är det jävla hån.

Den tredje eventuella inkräktaren kan inte räknas in i scenarion - eftersom KG vid tidpunkten för skjutandet inte kunde ha en aning om någon tredje. Det hot han tog ställning till var de två som befann sig utanför den låsta ytterdörren.

Du har alldeles rätt i att polisens situation är annorlunda, och att en polis till följd av detta ofta hamnar i nödvärnssituationer som den enskilde hade kunnat - och ska - undvika. Men det var inte detta allmänna fall jag berörde, utan att poliser specifikt har påfallande mycket större möjlighet att åberopa putativt nödvärn än enskilda. Dvs rättstillämpningen kräver de facto av den enskilde, också när h*n utan egen förskyllan har hamnat i en situation som är helt analog med vad en polis kan råka ut för, att denne enskilde, otränad och outbildad, ska ha bättre omdöme och skarpare observationsförmåga vad gäller att bedöma om ett verkligt hot föreligger än vad den kräver av en utbildad och tränad polis.

Och just det är det faktiskt inte självklart att rättstillämpningen ska göra.

Nä, men blir det inte lite väl amatörmässigt att basera ett resonemang på hur sympatiska de olika parterna i ett kriminalfall framtonar? Det är väl högst ofta som vare sig målsägare eller tilltalad direkt framstår som Moder Teresa? Hur trevlig KG - eller killarnas mamma - hade varit är väl inte särskilt relevant när killarna ökar insatsen till hemfridsbrott, inbrottsförsök och sannolikt försök till misshandel eller möjligen mord?

Frågan gäller i vilken utsträckning det var befogat av KG att skjuta killarna under de omständigheter som rådde. Den frågan är, vad jag kan se, helt oberoende av i vilken utsträckning man skulle kunna ha förståelse för att killarna var purkna på K-G.

Det var i det läget som de borde ha skjutit KG och hävdat nödvärn, han attackerade dem ju deras eget hem

Rubriken justerad

//Mod

Nä, det skall alla veta att jag, och säkert de flesta i denna tråd, är just amatörer.
I alla fall tycker jag fallet är intressant även ur dessa synvinklar.

Skjutningen var kulmen på en längre konflikt som nu antagligen är värre än någonsin
plus att två människor är döda.
Kan vi inte enas om att nedskjutningar av folk är något som bör undvikas i det längsta?

Det var inga barn eller, som du skriver, killar - det var två män som hotade och var på väg att bryta sig in hos KG.

Fast här är det som jag förklarat, att polisen, pga att de oftare hamnar i nödvärnssituationer, behöver säkra situationen mer (dvs åberopa putativt nödvärn och ta "det säkra före det osäkra") längre än vad som är nödvändigt för en civilperson. En civilperson behöver bara tillse att angriparen inte har kraft nog att angripa eller att det finns flyktmöjlighet för offret, medans en polis måste tillförsäkra att en misstänkt brottsling inte ens kan röra sig över huvud taget, för tänk om den misstänkte har en knapp som tillkallar kumpaner eller spränger en bomb? Samma risksituation hamnar inte en civilperson i.

Både för att polisen behöver interagera med den misstänkte rent fysiskt, men också för att det finns mindre utrymme för chansningar. Som jag sade, säg att man chansar på att personen som håller handen i en ficka tänkte ta upp en plånbok istället för pistol.
Den chansningen kan en civilperson göra, eftersom risken att det slår snett och det leder till att offret blir dödat kanske är en chans på tusen. (inklusive att man hinner se ev pistol och avvärja angreppet i tid).

Men om en polis ska tvingas göra den chansningen om och om och om igen. Säg samma förutsättningar, 1 chans på tusen. Och låt oss säga att polisen i genomsnitt hamnar i 2 nödvärnssituationer per dygn. Då skulle alla poliser i genomsnitt vara döda redan efter ett halvår.

Förstår du poängen? Att polisen har ett yrkesbehov av att kunna åberopa putativt nödvärn i fler situationer än en vanlig civilperson.

Du förstår inte. Mannen fredade sig och kämpade för sitt liv. Han handlade helt rätt. Skulle han låtit sig dödas menar du? Hur Fan tänker du?

Men har du svårt att fatta? Pundarkidsen gillade inte att deras morsa inledde ett förhållande med gubben och sedermera lämnade deras farsa (för att senare återvända). Svårare än så är det inte. Läs FUP och dom ffs.

Nej han kämpade inte för något liv, utan det var en ren avrättnimg. Gärningmannen kunde som sagt väntat (precis som domstolen skrev) tills brottsoffren kom in i bostaden, dvs forcerat dörren, innan han avlosssde skott. Och han kunde tagit ett varningsskott , och sedan använt det sista på knivmannen om det krävts. (järnrörsmannen hade han kunnat gå i handgemäng i, med bössan som slagredskap).