Citat:
Ursprungligen postat av
nopomil
Intressant!
Upplevde du att människor var uppgivna eller rädda eller kanske upprörda över att en oskyldig människa dömts?
Som du märker av resultat i min besök, människorna var på alerten. Närmaste granne var orolig för att hon inte hade lyckats hålla koll på Irinas älskade katt. En polis som vaktade på spärrat område hade tyckt att det är stängt även för katter och i misstag sparkat på den. Därefter hade katten försvunnit, kommit tillbaka och varit jätte rädd. Men idag när grannen var tillfälligt borta kom katten tillbaka, lung och mät. Nya hyresgäster gjorde upp om att bo i familjens lgh.
Så fortsätter livet. Men när jag tog upp möjligheter att lindra Nerius fängelseliv var intresset odelad. Jag har två vägar. Altingen genom fängelse präst i Kumla eller när Nerius flyttas till Litauen kampanj i den lokala pressen till förmån av Nerius.
Det är livet som man möter i Kinnekulle. Rädslan var närvarande ett år sedan, men nu var det bara jag som var rädd. Jag fick bo i en av Blomberg slottens gästhus, men det gick inte att låsa!
70 motorister av den äldre sorten besökte Cafet samtidigt som jag åt min "Vårsoppa", som den chilenska kokerskan hade kryddat fint. Hon kände Lisa väl, försökte vittna i TR, men kunde bara gråta på spanska.
Så lever Kinnekulle.