Citat:
Mare Kandre, Magnus Dahlström, Åsa Nelvin, Lotta Lotass, Lars Mikael Raattamaa, Katarina Frostensson tycker jag alla i sina stunder är fantastiska – mer eller mindre samtida – konstnärer. Vill du ha fler? Eller är vi tillbaka där vi började, med att du inte håller med och därmed helt enkelt ogiltigförklarar 'mina' konstnärer? 
Citat:
Mare Kandre, Magnus Dahlström, Åsa Nelvin, Lotta Lotass, Lars Mikael Raattamaa, Katarina Frostensson tycker jag alla i sina stunder är fantastiska – mer eller mindre samtida – konstnärer. Vill du ha fler? Eller är vi tillbaka där vi började, med att du inte håller med och därmed helt enkelt ogiltigförklarar 'mina' konstnärer?
Du måste förstå att det är en skillnad på en duktig kulturarbetare överlag (som här författare) och en stor konstnär som berör människor oerhört starkt, som faktiskt kan förändra världen.
Du jämställer liksom författare (som visserligen är duktiga på sitt yrke) med fantastiska konstnärer som har en helt annan tillgång till inre och yttre kunskap. Jag anser alltså att vid stor konst krävs känslor och närvaro. Det är det du inte begriper dig på.
Jag kan också förstå det eftersom vi delvis "tränas" idag till att tänka som du gör här. Men däremot blir det avslöjande att du blir aggressiv på en sida som flashback över att man inte delar din allmängiltiga och förenklade smak. Visst låter det fräckt när jag skriver så? Jag ser detta tyvärr som typiskt i detta land. Vi har haft socialism (och nu socialliberalism) under hundra år, som utifrån sin egen ideologi vill kontrollera och styra över konstnären. Det är den saken du inte fattar. Men av dessa skäl så har vi i Sverige en otroligt andefattig syn rent allmänt på vad konst är, hur en konstnär kan vara osv. Enligt mitt förmenande har detta också bidragit till att vi idag har svårare än någonsin att både framvisa och förstå känslor över huvud taget.
GRUNDEN är att en konstnär aldrig ställer sig under påståenden framdrivna av t ex en ABF-arbetare som är 'supersosse' eller en feminist eller folkpartist-liberal osv. Helt enkelt eftersom politiska ståndpunkter kring konst förminskar vad det är frågan om, gör anslaget mindre och därmed kallare. En sann konstnär föraktar politiken och har inte ett skit med den att göra. Och vad säger oss politiken idag, i västvärlden? Jo att det är fullkomligt självklart att vara feminist och stödja ett känslokallt och kortsiktigt konsumtionssamhälle. Detta till trots att nära relationer faller sönder och samman hela tiden, folk begår självmord osv. Det är dessutom fråga om spridda PÅSTÅENDEN byggt på en ÅSIKT. Precis som Hitlers åsikter på sin tid. Det var inte 'fakta' då, och är inte det idag heller.
Du får vara tacksam över att jag ändå förhållandevis är respektfull, för ärligt talat berör människor som du mig extremt illa. För du är symptom på ett allvarligt problem enligt min uppfattning. Det är inte särskilt kul att direkt till en annan människa - förvisso okänd och anonym på en hemsida - tvingas påtala hur denne saknar en del mänskliga beståndsdelar som krävs för att förstå det man talar om. Du tar det som angrepp, som förnedring. Sanningen är att mitt motstånd handlar om att jag företräder en strid för ALLA människors rätt till mer av känslor, kärlek, frihet osv.
Sann konst säger någonting, angriper samhällets rådande problem, framvisar oss människor som vi verkligen är. Med andra ord, det består av visioner, sanning osv. Inte av tillrättalagda intriger som skall framvisa det som är bra med vårt samhälle. Eller som berör patetiskt små problem och samtidigt förfalskar andra. Begriper du inte att nutidens kultur är ren propaganda?
Med andra ord, det är tyvärr ytterst få "konstnärer" idag som är "fria". De är i stället på ett känslokallt sätt underkastade politiska ståndpunkter om det goda med vårt rådande samhälle och använder tyvärr också detta indirekt eller direkt i sitt arbete.
Jag hoppas du förstår det här någon dag.
De böcker jag läser nu kan ses som något vulgära för den icke absurde entusiasten; Burfågel - Vonnegut.
- Mio min Mio - Astrids fina bok samt den mycket egendomligt hjärtfyllande boken "Soldat med brutet gevär", Moberg är en naturlig lantgeneral inom Svensk prosa!
- Mio min Mio - Astrids fina bok samt den mycket egendomligt hjärtfyllande boken "Soldat med brutet gevär", Moberg är en naturlig lantgeneral inom Svensk prosa!
Citat:
Du måste förstå att det är en skillnad på en duktig kulturarbetare överlag (som här författare) och en stor konstnär som berör människor oerhört starkt, som faktiskt kan förändra världen.
Du jämställer liksom författare (som visserligen är duktiga på sitt yrke) med fantastiska konstnärer som har en helt annan tillgång till inre och yttre kunskap. Jag anser alltså att vid stor konst krävs känslor och närvaro. Det är det du inte begriper dig på.
Jag kan också förstå det eftersom vi delvis "tränas" idag till att tänka som du gör här. Men däremot blir det avslöjande att du blir aggressiv på en sida som flashback över att man inte delar din allmängiltiga och förenklade smak. Visst låter det fräckt när jag skriver så? Jag ser detta tyvärr som typiskt i detta land. Vi har haft socialism (och nu socialliberalism) under hundra år, som utifrån sin egen ideologi vill kontrollera och styra över konstnären. Det är den saken du inte fattar. Men av dessa skäl så har vi i Sverige en otroligt andefattig syn rent allmänt på vad konst är, hur en konstnär kan vara osv. Enligt mitt förmenande har detta också bidragit till att vi idag har svårare än någonsin att både framvisa och förstå känslor över huvud taget.
GRUNDEN är att en konstnär aldrig ställer sig under påståenden framdrivna av t ex en ABF-arbetare som är 'supersosse' eller en feminist eller folkpartist-liberal osv. Helt enkelt eftersom politiska ståndpunkter kring konst förminskar vad det är frågan om, gör anslaget mindre och därmed kallare. En sann konstnär föraktar politiken och har inte ett skit med den att göra. Och vad säger oss politiken idag, i västvärlden? Jo att det är fullkomligt självklart att vara feminist och stödja ett känslokallt och kortsiktigt konsumtionssamhälle. Detta till trots att nära relationer faller sönder och samman hela tiden, folk begår självmord osv. Det är dessutom fråga om spridda PÅSTÅENDEN byggt på en ÅSIKT. Precis som Hitlers åsikter på sin tid. Det var inte 'fakta' då, och är inte det idag heller.
Du får vara tacksam över att jag ändå förhållandevis är respektfull, för ärligt talat berör människor som du mig extremt illa. För du är symptom på ett allvarligt problem enligt min uppfattning. Det är inte särskilt kul att direkt till en annan människa - förvisso okänd och anonym på en hemsida - tvingas påtala hur denne saknar en del mänskliga beståndsdelar som krävs för att förstå det man talar om. Du tar det som angrepp, som förnedring. Sanningen är att mitt motstånd handlar om att jag företräder en strid för ALLA människors rätt till mer av känslor, kärlek, frihet osv.
Sann konst säger någonting, angriper samhällets rådande problem, framvisar oss människor som vi verkligen är. Med andra ord, det består av visioner, sanning osv. Inte av tillrättalagda intriger som skall framvisa det som är bra med vårt samhälle. Eller som berör patetiskt små problem och samtidigt förfalskar andra. Begriper du inte att nutidens kultur är ren propaganda?
Med andra ord, det är tyvärr ytterst få "konstnärer" idag som är "fria". De är i stället på ett känslokallt sätt underkastade politiska ståndpunkter om det goda med vårt rådande samhälle och använder tyvärr också detta indirekt eller direkt i sitt arbete.
Jag hoppas du förstår det här någon dag.
Du jämställer liksom författare (som visserligen är duktiga på sitt yrke) med fantastiska konstnärer som har en helt annan tillgång till inre och yttre kunskap. Jag anser alltså att vid stor konst krävs känslor och närvaro. Det är det du inte begriper dig på.
Jag kan också förstå det eftersom vi delvis "tränas" idag till att tänka som du gör här. Men däremot blir det avslöjande att du blir aggressiv på en sida som flashback över att man inte delar din allmängiltiga och förenklade smak. Visst låter det fräckt när jag skriver så? Jag ser detta tyvärr som typiskt i detta land. Vi har haft socialism (och nu socialliberalism) under hundra år, som utifrån sin egen ideologi vill kontrollera och styra över konstnären. Det är den saken du inte fattar. Men av dessa skäl så har vi i Sverige en otroligt andefattig syn rent allmänt på vad konst är, hur en konstnär kan vara osv. Enligt mitt förmenande har detta också bidragit till att vi idag har svårare än någonsin att både framvisa och förstå känslor över huvud taget.
GRUNDEN är att en konstnär aldrig ställer sig under påståenden framdrivna av t ex en ABF-arbetare som är 'supersosse' eller en feminist eller folkpartist-liberal osv. Helt enkelt eftersom politiska ståndpunkter kring konst förminskar vad det är frågan om, gör anslaget mindre och därmed kallare. En sann konstnär föraktar politiken och har inte ett skit med den att göra. Och vad säger oss politiken idag, i västvärlden? Jo att det är fullkomligt självklart att vara feminist och stödja ett känslokallt och kortsiktigt konsumtionssamhälle. Detta till trots att nära relationer faller sönder och samman hela tiden, folk begår självmord osv. Det är dessutom fråga om spridda PÅSTÅENDEN byggt på en ÅSIKT. Precis som Hitlers åsikter på sin tid. Det var inte 'fakta' då, och är inte det idag heller.
Du får vara tacksam över att jag ändå förhållandevis är respektfull, för ärligt talat berör människor som du mig extremt illa. För du är symptom på ett allvarligt problem enligt min uppfattning. Det är inte särskilt kul att direkt till en annan människa - förvisso okänd och anonym på en hemsida - tvingas påtala hur denne saknar en del mänskliga beståndsdelar som krävs för att förstå det man talar om. Du tar det som angrepp, som förnedring. Sanningen är att mitt motstånd handlar om att jag företräder en strid för ALLA människors rätt till mer av känslor, kärlek, frihet osv.
Sann konst säger någonting, angriper samhällets rådande problem, framvisar oss människor som vi verkligen är. Med andra ord, det består av visioner, sanning osv. Inte av tillrättalagda intriger som skall framvisa det som är bra med vårt samhälle. Eller som berör patetiskt små problem och samtidigt förfalskar andra. Begriper du inte att nutidens kultur är ren propaganda?
Med andra ord, det är tyvärr ytterst få "konstnärer" idag som är "fria". De är i stället på ett känslokallt sätt underkastade politiska ståndpunkter om det goda med vårt rådande samhälle och använder tyvärr också detta indirekt eller direkt i sitt arbete.
Jag hoppas du förstår det här någon dag.
Det var mig en dryg drapa. Inga av de författare BradDourif nämnde är alltså bra nog åt dig? Och allt är socialdemokraternas fel.
Citat:
Ja är väl så. Men som jag skrev handlar det inte om elakhet eller kränkning. Utan om höga krav på vad konst bör vara. Alla kan inte anses vara skickliga bara för att man ska vara "vänlig". Och min grundpoäng är, att vi i nutiden förlorat känsla och förståelse inför vad hög konstnärlig kvalité är. Inte minst genom den "moderna konsten" t ex, som egentligen inte betyder någonting. Då blir det också "fritt fram" för vem som helst att leka konstnär, vilket kan ställa till problem om individen som skapar t ex har störningar som individ kring t ex känslor, ärlighet osv - dvs sådant som en sann konstnär måste besitta i övermått om man ska vara ärlig. Inte minst för att kunna iaktta, bedöma, beskriva och skapa utifrån en genuin verklighet. Då blir det tyvärr ofta platt, och i värsta fall ren propaganda rörande våra sätt att leva, våra åsikter osv.
Ja socialdemokraterna har definitivt förstört konsten, inte minst genom viljan att styra den indirekt via bidrag och kontroll över innehållet - det senare genom att under hundra år ständigt via massvis av olika kanaler förneka känslans betydelse i ett skapande. Känsla är också känslor, förmåga till känslor och närhet, öppenhet, helhet osv. Sossarna är för fasiken feminister, så långt ifrån sann konst man kan komma. Så jag kan nog bara respektera en konstnär som angriper det, inte vurmar för det.
Citat:
Ja är väl så. Men som jag skrev handlar det inte om elakhet eller kränkning. Utan om höga krav på vad konst bör vara. Alla kan inte anses vara skickliga bara för att man ska vara "vänlig". Och min grundpoäng är, att vi i nutiden förlorat känsla och förståelse inför vad hög konstnärlig kvalité är. Inte minst genom den "moderna konsten" t ex, som egentligen inte betyder någonting. Då blir det också "fritt fram" för vem som helst att leka konstnär, vilket kan ställa till problem om individen som skapar t ex har störningar som individ kring t ex känslor, ärlighet osv - dvs sådant som en sann konstnär måste besitta i övermått om man ska vara ärlig. Inte minst för att kunna iaktta, bedöma, beskriva och skapa utifrån en genuin verklighet. Då blir det tyvärr ofta platt, och i värsta fall ren propaganda rörande våra sätt att leva, våra åsikter osv.
Ja socialdemokraterna har definitivt förstört konsten, inte minst genom viljan att styra den indirekt via bidrag och kontroll över innehållet - det senare genom att under hundra år ständigt via massvis av olika kanaler förneka känslans betydelse i ett skapande. Känsla är också känslor, förmåga till känslor och närhet, öppenhet, helhet osv. Sossarna är för fasiken feminister, så långt ifrån sann konst man kan komma. Så jag kan nog bara respektera en konstnär som angriper det, inte vurmar för det.
Ja socialdemokraterna har definitivt förstört konsten, inte minst genom viljan att styra den indirekt via bidrag och kontroll över innehållet - det senare genom att under hundra år ständigt via massvis av olika kanaler förneka känslans betydelse i ett skapande. Känsla är också känslor, förmåga till känslor och närhet, öppenhet, helhet osv. Sossarna är för fasiken feminister, så långt ifrån sann konst man kan komma. Så jag kan nog bara respektera en konstnär som angriper det, inte vurmar för det.
OK, du respekterar bara författare som delar dina politiska åsikter. Det säger kanske mer om dig än om tillståndet i den svenska kulturen
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera