Bostadsbubbla i Sverige?

Så om folk får låna 720 000kr mindre så tror du att bostadspriserna kan sjunka med 1000kr?
Hur kom du fram till den siffran?

Ett erkännande. Alltid något.

Får folk 720.000:- i minskad köpkraft ???
Eller vad?
Hur blev det en förutsättning?

Vi kan väl prova lite och se var vi hamnar.

Pris-delta = x * y * z

där:
x = SBABs marknadsandel i landet för bostadslån.
y = Andel vinnande SBAB bud där belåningen är mellan 5-6 ggr bruttolönen.
z = steg i SEK mellan de två högsta buden.

Med x=7%, y=30%, z= 20 KSEK, så erhåller vi pris-delta på 420 SEK

Ser ut som jag tog i för mycket med 1000.

(Disclamer: Jag är lite osäker på y och z).

Hävdar du att Alliansen tagit av skattebetalarna och gett till SBAB?
Du får i så fall skaka fram en källa på det. Borde inte vara så svårt om det hänt.

Och kan du inte skaka fram det får du backa.
SBAB behöver ökning i primärkapital för att kunna öka sin utlåningsvolym.
Och det jag pekade på var att Löfven tagit av skattebetalarna och gett till SBAB för att dom ska kunna skuldsätta folket mer.

Svårt sälja drömmar och fantasier.

Priserna marscherar vidare och belåningen fortsätter öka snabbare än inkomstutvecklingen, vi får hoppas att alla bostadsköparna är egna företagare med AB och lågbeskattad utdelning, annars är snart härdsmältan här.

ironi är tydligen svårt.


I mitt exempel fick paret låna 720.000:- mindre, vilket betyder att färre kommer kunna betala 720.000:- mer för sin bostad. Du hittade genast på lite siffror och tänkte "det här blir nog bra"

Att tro att SBAB är ensamma om tankarna kring att minska sin egen kreditrisk genom att sänka skuldkvotstaket är väl lite naivt?

SBAB har kastat pengar på folk hur länge som helst, rött som blått.

Helt klart. Det är väl som Borg sa, nån gång 2018 smäller det det till.

Men denna penningpolitik förs ju över stora delar av världen. USA och deras FED väntar väl bara på att få starta penningpressen igen?

När du för en gångs skull har rätt och får credit för det, så passar du lämpligen på att ta åt dig.
Du behöver få känna hur det känns någon gång.

Du kan inte ha lyckats läsa vad jag skrev. Inte heller verkar du förstå vad du själv skrev.

Frågan var om marknaden skulle falla, och hur mycket. Inte en familj. Kan du bekräfta att du förstår att det är skillnad.

Och SBAB har ca 7% av bolånemarknaden. (Iaf enligt dom själva). Och det är långt ifrån alla som lånar nära max.

Du behöver börja lära dig vad som står.
Statliga SBAB mumlade om att sänka sitt utlåningstak ned till privat-bankernas nivå.
Att då förutsätta att privatbankerna skulle sänka kommer inte ens upp i nivån grundlöst. Nu fantiserar du bara. Och du borde ta en rejäl funderare över varför du behöver förfalla till sådant.

När du får information serverad borde du kunna ta den till dig.
SBAB har två möjliga sätt att öka sin lånestock. Att öka primärkapitalet eller att försöka pressa ned riskvikterna. Det senare har staten stoppat genom att införa golv för riskvikterna. Kvar är då att öka primärkapitalet.
Det ordnade Löfvens rödgröna röra. Man tog av skattebetalarna och stoppade in i SBAB. Då kan SBAB försöka ta marknadsandelar genom utlåning till högre risk än vad privat-bankerna medger.

Den här artikeln kan mycket väl vara en signal till Löfven om att man behöver mer pengar för att kunna elda på kreditgivningen.

Följande diagram kan vara lite intressant.
http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Hushallens-skulder/
Klicka på figuren "Hushållens ränteutgifter efter skatt".

Vi ser att man nu är nere i 2.9%. Det är med andra ord inte så mycket av lönen som går i ränteutgifter.
Stor skillnad mot 1990 när man vara uppe i 11.1%.

Så även om det skulle bli fördubblade ränteutgifter så är vi då bara på 1996 års nivå.
Och folk levde ju med den räntenivån också.

Bra inlägg Alpha101, tack, tur det ändå finns några få i tråden som har koll på läget.

Vad orsakade 1990 ? Som gjorde att räntan stack iväg sådär? Är denna tidsepok som vi nationellt ser som en "positiv tid för Sverige"?

Förstår överhuvudtaget inte argumentet Alpha. Argumentet är verkligen ett yxskaft svar om något.

Menar du att problemen då med privat skuldsättning från 100% till 150% på 5 år inte var ett problem? Att exempelvis det faktum att staten ändrade ränteavdrag (regleringar) inte påverkade?

Menar du att Sverige och enskilda människor inte fick problem under krisen?

Du förstår att det var ganska illa där va? Och att utgången lika gärna kunde bli radikalt sämre. Krävdes ganska mycket av vår riksdag för att sköta det då. Vill du att vi testar på ett sådant läge igen och ser om det går "lika bra" (enligt dig) denna gången också?

Du måste gå lite djupare i dina analyser än vad du gör.

Dubbelränta är givetvis inget större problem. Men om vi säger att räntan går upp till det dubbla om 5 år? Då tror du ändå inte det påverkar lånebilden för de som tar nya lån? Eller tror du att lönerna kommer stiga / inflation? Du tror inte att den öppna marknaden, med låglön jobb och konkurrens från utlandet är en risk?

Triggern var en internationell lågkonjunktur.
Sverige (och en del andra länder) skaffade sig extra mycket problem.
(S) ansåg att man skulle ha en fast växelkurs (mot ett antal andra valutor). Men samtidig eldade (S) på med kreditexpansion vilket verkar försvagande för valutan när den är större än produktivitetsökningen. Därav behövde Riksbanken hålla räntan ganska högt.

Vid en lågkonjunktur svarar de flesta centralbanken med en räntesänkning för att lindra kapitalkostnaderna för näringslivet. Staten vill trots all i de flesta länder att det ska överleva, och inte gå i kk. Det är ju det som betalar skatterna.
Det kunde dock inte Riksbanken göra. RB behövde istället höja räntan för att försvara den fasta växelkursen.
Många hade tittat starkt ifrågasättande på den svenska ekonomiska politiken, och när lågkonjunkturen kom och Riksbanken inte kunde sänka sin ränta så försvann förtroendet för att staten skulle kunna reda ut detta.

Det ledde till att Svenskt näringsliv inte tog hem sina intäkter till Sverige. (Dvs inte växlade till SEK).
Men utflödet från SEK fanns kvar.
Riksbanken har bara ett sätt att svara på det och det är att höja räntan för att göra det mer intressant att inneha SEK.
Därav att Riksbanken höjde räntan och det sved rejält för låntagare. (Och flera personliga tragedier orsakades). Hade nu (S) kunnat låta bli den fasta växelkursen och låta kronan vara flytande så hade vi sluppit det mesta av eländet.


Vilket argument?
* Du citerar inte ens något inlägg jag skrivit. Hur hade du öht tänkt att jag skulle läsa vad du skriver.
* Du behöver vara tydlig på vad du frågar om. Hur hade du tänkt att någon annan läsare öht skulle kunna sluta sig till vilket argument som avses.
* Har du någon invändning mot något argument så behöver du vara specifik på vilket sätt det inte är giltigt. Gärna med referens till någon verifierbar fakta.

Om du syftar på början på 90-talet så har jag förklarat ovan.

Om du syftar på början på 90-talet så har jag förklarat ovan.

Om du syftar på början på 90-talet så har jag förklarat ovan.

Du lyckas inte tala om vad du har problem med. Än mindre på vilket sätt.
Folk här är inte tankeläsare. Dom kan inte veta vad som eventuellt snurrar i din skallet. Du behöver skriva precis vad du avser.

Jag har berört räntehöjning i tidigare inlägg i tråden. Och konsekvenser av det.
Det är inte så katastrofalt som många föreställer sig.
(Säger inte att folk är opåverkade heller).

Jag tror inte att bankerna rör lånetaket för att inflation och ränta ökar. Såvida inte utsikterna för ekonomin är väldigt mörka.
Om sedan folk väljer att låna mindre, vågar jag inte spekulera om.

Förutsättningen för att Riksbanken genom sin räntestyrning skall driva upp räntorna är att inflationen tar fart.
Tittar vi historiskt så har reallönerna antingen stått still eller ökat. Så vi ska nog inte räkna med stigande realräntor. Och definitivt inte efter skatt.
(Skulle vi få en samlingsregering med SD+S+V. så kan jag tänka mig fallande reallöner. Men det är iaf idag en helt utesluten konstellation).

Låga löner i andra länder sänker priserna för varor vi köper. Det höjer vår levnadsstandard.

Att staten/facket skapar arbetslöshet genom prisreglering av löner är en realitet. Inte en risk. Det verkar sänkande av levnadsstandard.

Skulle vi lyckas få bort prisreglering av hyror och löner, samt minska skattetrycket med 50-70%, så kommer tillväxten att ta rejäl fart. Och vi kan börja konkurrera med andra framgångsrika länder som Sydkorea och Singapore. Sannolikheten för detta är tyvärr minimal.

Nationalekonomi är inte alls mitt område. Det enda jag vet säkert är att stora delar av Sveriges mest centrala samhällsfunktioner (det nationella försvaret, totalförsvaret, polismyndighetens upprätthållandet av lag och ordning, stora och viktiga delar av vården, utbildningssystemet, den viktigare forskningen inom naturvetenskap, teknik och medicin, nödvändig försörjning av och utbyggnad av den fysiska infrastrukturen m.m.) håller på att upphöra fungera, har redan delvis upphört att fungera och har inom vissa områden redan helt upphört att fungera.

Jag är även säker på att inget kommer att göras för att förhindra det växande haveriet när ekonomin går sämre, när närmast ingenting eller ingenting har gjorts när den anses gå bra. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det inte kommer åtminstone på sikt ha en negativ inverkan på landets ekonomiska utveckling. Inte minst undrar jag hur man ens skulle kunna lösa en del av problematiken rent ekonomiskt, när problemen i första hand är frånvaron av nödvändig kompetens och att produktionskapaciteten inte längre kan nå upp till de allt mer växande behoven? Någon nationalekonomiskt kunnig som anser sig ha en vetenskaplig grund för att hävda att allt detta inte kommer att påverka landets ekonomi negativt förr eller senare?

En del av ovanstående öppnar även för dramatiska katastrofsituationer med oförutsägbara utvecklingar och konsekvenser (t.ex. nedläggningen av det inre och yttre skyddet, nedläggningen av totalförsvaret o.s.v.). Jag kan verkligen inte för mitt liv föreställa mig att det vore säkert att mer eller mindre självförvållade katastrofer, som dessutom på grund av samtliga haverier tillsammans kanske skapar 'the perfect storm', inte skulle ha den minsta inverkan på Sveriges ekonomi. Jag kan inte heller se hur man skulle på förhand kunna förutsäga om de kommer att ske, samt när de i så fall kan tänkas ske. Så vitt jag kan se kan det ske redan i år eller om tio år. Någon nationalekonomiskt kunnig som anser sig ha en vetenskaplig grund för att hävda att Sverige kan klara en omfattande och/eller landstäckande katastrof eller katastrofer utan att landets ekonomi påverkas det minsta?

Ovanpå detta kommer Sveriges världsunika asylpolitik som inte går ut på att hjälpa flyktingar, utan istället är till för att åstadkomma en aldrig tidigare skådad import av outbildade och lågutbildade människor från tredje världen, där man har valt att välja ta in de mest svårintegrerade inom de redan känt mest svårintegrerade invandrargrupperna. Förutom dagligen brinnande stadsdelar, dagliga attacker och våld mot polis, räddningstjänstens personal och andra yrkesgrupper, hög kriminalitet, potentiell terrorism och dess roll i en del av de svenska samhällshaverierna, så kräver en majoritet av dessa livstidsförsörjning med offentliga medel. Mig veterligen har inget industrialiserat land valt att genomföra något liknande, så jag tvivlar på att det finns någon empiriskt grundad kunskap om i vilken omfattning detta kommer att drabba det svenska samhället på olika sätt (t.ex. när det gäller hushållens köpkraft), speciellt som det av samma anledning är svårt att ens gissa sig till vilka sociala och politiska konsekvenser det kommer att få rent konkret. Men återigen, om någon kunnig inom nationalekonomi anser att det visst finns sådan empiriskt grundad kunskap från ett annat industriland får gärna ange det.

Det är mot bakgrund av ovanstående, d.v.s. svenskarna frivilliga val att på alla sätt försöka garantera att Sverige kommer att vara ett fattigare land i framtiden, som eventuellt även har genomgått katastrofer vi inte har upplevt tidigare i modern tid och kanske har Sverige då till och med helt upphört att existera som en självständig stat, som man bör se det faktum att svenska hushållen har bostadslån upp över öronen (samt även många föreningar, t.ex. bostadsföreningar, i allt högre grad även kommuner och landsting, samt nu slutligen även löften från regeringen om att börja öka statsskulden, även om det är från en relativt låg nivå till att börja med), samtidigt som bostadspriserna, och därmed gissar jag även bostadslånen, fortsätter att öka kraftigt. Kan ett land verkligen fortsätta med samma utveckling i all oändlighet, trots att landet förefaller gå en fattigare framtid till mötes? Kommer det verkligen inte förr eller senare påverka hushållens köpkraft och/eller hushållens förmåga att klara av sina lån?

Jag kan i grund och botten inte se någon som helst rimlig grund för att jämföra Sverige med USA, oavsett likheter i penningpolitik eller annat. En handfull utvalda jämförelser för den intresserade för att visa varför det handlar om att jämföra äpplen och päron: