Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Man kan väl nästan tänka sig att om KÅ hade åkt fast för brottslighet så hade han blivit upptäckt.

echoesofglory har bl.a postat en intressant tidningsartikel från 1969 om försvunna, som beskriver hur 20-årige Jürgen Nordahn lämnade sin familj i Värmland och drog till Göteborg utan att meddela detta. I två år höll han sig undan. Han efterlystes i hela landet. Men han levde normalt och bytte inte namn.

http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Ovrigt/Ovriga%20brottsfall/Solbritt%20Johansson%201968/solveig_zpsh9laed0m.jpg.html



Jag skulle vilja ha mer information om fall med personer som bytt identitet i Sverige vid den aktuella tiden och höra om hur de gått tillväga. Finns det några personer som har trätt fram i nutid?

Hur skulle K-Aa blivit upptäckt? Han var inte till utseendet vidare känd i landet - och polisens spaning efter honom som försvunnen var ju inte särskilt omfattande. Dessutom var han, som S2 skrivit, vid försvinnandet inte daktad hos polisen.

Han kan omöjligtvis ha uppehållit sig alla dessa år enbart i Sverige. Han måste ha befunnit sig utomlands under en följd av år. Hur länge och var någonstans är det ingen som vet, men ett land kan ha varit Australien.

Om någon åker dit för ett grövre brott, bör väl polisen kolla upp vederbörandes bakgrund?

Nej, detta är knepigt att forska i.
Det jag undrar är om det på 60-talet var möjligt att som etnisk svensk hitta på en identitet. Trots allt blir man ju inte kollad närmare om man inte begår brott. Och man kan ju knappast bli utvisad.

Om någon åker dit för ett grövre brott, bör väl polisen kolla upp vederbörandes bakgrund?

Nej, detta är knepigt att forska i.
Det jag undrar är om det på 60-talet var möjligt att som etnisk svensk hitta på en identitet. Trots allt blir man ju inte kollad närmare om man inte begår brott. Och man kan ju knappast bli utvisad.

Motornumret har inte med chassinumret att göra. Varje bil hade även ett karossnummer, som inte heller nödvändigtvis hänger ihop med chassinumret.

Ja, jag har svaart att tro, att en person som är inblandad i grov brottslighet i mycket unga aar (stölder, möjligen narkotikabrott och mord/draap) självmant ska kunna bryta den kriminella identiteten. Därför haaller jag det för möjligt, att K-Aa avtjänat ett eller flera relativt laanga fängelsestraff under annan identitet i Sverige eller möjligen annat land i Norden.

Men nu finns ju inte naagot register över samtliga som avtjänat fängelsestraff, i vart fall inte offentligt. Forskningen har tillgaang till kodat register, jag tror det handlar om en 30.000+ nu levande, som suttit i fängelse i landet.

Tack för intressant svar, S2!

Det är ju möjligt, att K-Aa aldrig gripits av polis under alla dessa aar - att han levt ett liv som knegare under ny identitet. Men ingen i pojktrion har ju hört av sig till de anhöriga under decennierna som gaatt. Det maaste finnas en anledning till det. Jag anser det helt uteslutet, att tre unga pojkar frivilligt avstaar fraan kontakt med de närmaste under alla framtid. Orsaken är rimligen ett vaaldsbrott de varit involverade i paa naagot sätt - där en eller tvaa av dem omkommit.

Gällande K-Aa menar jag, att eftersom han var paa glid in i mer eller mindre omfattande brottslighet, och antagligen paa naagot sätt har med försvinnandena att göra, torde det ha varit svaart för honom att lämna brottets bana. Men livet bestaar ju ofta av tillfälligheter, och av just en tillfällighet kanske han kom att vandra den smala vägen - resten av sitt liv.

Ett fascinerande försvinnande, som tydligt visar att Folkhemmet inte alls alltid var naagon "Vi paa Saltkraakan - idyll", utan att det hade sina markanta skuggsidor.

Det vet vi faktiskt inte. Åtminstone gällande Dahlsjö och Kjell-Åke.

Vi vet att Kjell-Åke aldrig har hört av sig till vare sig sin son eller syster, men det finns/fanns ju fler familjemedlemmar.

Dahlsjö vet vi ingenting om. Han kan ha hört av sig till sin familj.

Däremot kom Gay aldrig att höra av sig till varken systern, brodern eller styvmodern.

Nej det var verkligen inte alltid någon "Saltkråkanidyll" under 1960-talet.

Mest tragiskt var Gays korta liv. Han var oönskad från start och ingen kom att bry sig om honom - förutom hans yngre syster. Vi får bara hoppas att han fick ut någon glädje under sina 22 år.

Man skulle kunna säga om honom att han faktiskt redan var "försvunnen" innan han verkligen försvann.

Inte det minsta om människorna försvann i den.

Nej, det hela kompliceras ju av de egendomliga familjerna och deras beteenden. Visst k a n aatminstone tvaa av killarna i trion ha hört av sig till föräldrarna, men att samtliga tre aldrig aatergaatt till sina liv tyder absolut paa att naagonting allvarligt hänt. Exakt vad lär vi väl aldrig faa reda paa.

Hela den här historien känns som en berättelse fraan svenska botten. En mycket tragisk historia, men samtidigt fascinerande om aatminstone en av dem levt ända till 2012, eller ännu är i livet.