Allt om ADHD!

Privat vore fantastiskt men det kostar skjortan i Stockholm(Ola Lundin?) och jag har precis blivit förflyttad men inte fått en läkare tilldelad. Eller finns det privat som är kopplat till landstinget där frikort kan nyttjas? Tips mottages vänligen.

Enda kontakten jag har nu är en sjuksyrra som vidarebefodrar det jag säger men inte ens det verkar dom klara av.

Nytt möte idag och trodde självklart att jag skulle få träffa en läkare med rätt kompetens. Visar sig att det är en helt vanlig husläkare som kan lika mycket om ADHD som farmor och farfar. Med andra ord fick jag inte igenom någonting utan 30 minuter på att få höra:

"Vi höjer din dos med 10mg"

Psykvården är ett stort jävla skämt.

Hur var det där med pissprov? Obligatoriskt eller olika beroende på läkare?
Vad händer om man skulle vara positiv på benso och uppåt? Hur blir utredningen då?

Du har fått pm. Det låter sjukt jäkla segt...Håller med, jag höll på att få frispel på att allt var så galet segt som sagt var.

Hej.
Jag har en flickvän med adhd och kan säga att hon inte mår speciellt bra.
Någon som kan ge några tips på hur jag hjälper henne på bästa sätt?

Har redan fått henne att boka tid på adhd-kliniken men det är 3 månader bort,
hon ska gå till en läkare nästa vecka och be om strattera.
Den hjälp hon har fått tidigare i livet är skrattretande, träffat en läkare som gav henne ritalin och sen skulle allt vara bra, gick bra i 2 år och sen kom självmordstankarna.

Vill verkligen hjälpa henne men det känns så hopplöst då jag gång på gång måste förklara att hon inte är till besvär eller mindre värd än någon annan. Jag personligen har kommit från ett missbruk och börjar bli bättre, problemet är bara att jag blir nerdragen i hennes problem vilket gör det svårare för mig att fokusera på mina egna, ibland är det verkligen svårt att hålla fokus och försöka hjälpa då man själv mår skit. Håller mig från att berätta detta för henne då jag vet hur pass illa hon skulle ta det, har ingen att prata med detta om så jag får bara panik inombords då jag inte vet hur länge jag klarar.

Hon har även bulimi i följd av adhd:n som kommer fram då hon blir stressad,
har lyckats få henne att hålla sig från att spy och är glad över att hon lyckats.

Det värsta med allt är att jag kommer inte orka bära hennes problem hur länge som helst,
kanske låter egoistiskt men jag vill själv verkligen må bra och hålla mig drogfri.
Att hon nämnt någon/några gånger om att hon bara är ivägen för alla och lika bra att hon "försvinner" gör ju inte saken lättare, skulle nog anklaga mig själv om jag lämnade henne och hon tog livet av sig.



Hoppas det inte blev allt för rörigt.


MVH.

Har fått tid på vårdcentral för att förhoppningsvis få remiss och påbörja min utredning. Ni som är utredda, är det vanligt att man redan i detta skede gör ett drogtest eller kommer det först senare?

Tog runt 2 år i kö för utredning och pisstestet fick jag göra när utredningen var klar och medicin skulle sättas in.

ADHD är en diagnos som är väldigt spridd tror jag när det kommer till symptom. Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig och alltid haft mycket energi men jag framstår på samma gång som egensinnig, envis och rätt hård mentalt. Jag daltar aldrig med någon utan jag är rak på sak och alltid ärlig men inte orättvis.

Jag är heller ingen social person utan jag visar klart och tydligt vem jag vill prata med och inte.

Hur går det? Synd att ingen svarat, men är under vädret själv så har inte mycket till ork för tillfället.

Det enda jag kan säga är detta: du kan inte ha ansvar för henne, utan det måste hon själv och vården ta.

Det blir egentligen inte bättre för någon om du går ner dig i träsket själv pg a att du försöker hjälpa henne.

Det är hårt att säga, men det är dessvärre den enda sanningen.

En tillfällig lösning skulle kunna vara att hon försöker bli inskriven på en avvänjningsklinik eller dylikt, för att få lite paus från vardagen och få folk som håller henne under uppsikt osv. Kanske att hon kan säga att hon håller på att trilla dit i missbruk igen, och behöver komma in dit?

Dock så låter det absolut som om att du borde prata med någon själv - ring imorgon till vårdcentralen och berätta att du mår riktigt dåligt - så kan du få remiss till vuxenpsykiatrin.

Jag har funderat på en sak. Jag tycker att det här med ögonkontakt är så sjukt svårt. Vet inte om det hänger ihop med adhd:n. Hur länge ska man hålla kvar blicken när man pratar med folk? Jag har svårt med sociala kontakter över lag. Enligt utredningen så har jag inte aspberger men har skattat högt på asps. Det känns som att jag blir väldigt intensiv i mina möten med andra bland annat för att jag vet inte riktigt hur mycket jag ska möta blicken och vad min blick liksom "säger". Jag kan använda detta för att få folk till vad jag vill, uppmärksamhet och "fånga" dem, men ibland vill jag liksom bara ha en "naturlig" social ögonkontakt. Svårt att förklara...

Är det fler än jag som har problem med detta? Någon som har tips? Finns någon social hållregel för vad som är "rätt"?

edit. Jag har adhd-c om det spelar roll.

Som bekant så dröjer det ju år från att man tar kontakt med vården tills man får en eventuell diagnos. Någon som vet om det går att få någon sorts medicinering innan diagnos fastställs om diagnos är trolig och man har stora adhd-problem? Erfarenheter?

Någon mer än jag med diagnosen som har lätt för metaforer och underliggande meningar? Många påstår att personer med neuropsykiatriska nedsättningar har svårare för sånt. Jag har hur enkelt som helst med abstrakta meningar och ironi. Oftast gärna egna ordvistar och skämt.