Citat:
Ursprungligen postat av
Aegishjalmr
Ricardos teori om komparativa fördelar förs ofta fram som argument för frihandel. Det är en elegant teori förvisso men den vilar på alldeles för många orealistiska antaganden för att den ska reflektera verkligheten. Fast den största invändningen är att även om det skulle finnas vinster genom komparativa fördelar så vet vi inte var dessa hamnar. Ett enskilt land behöver alltså inte tjäna på frihandel. Trump har ju andra idéer och är exempelvis för tulltariffer, något som alla liberaler naturligtvis tokhatar. Men det är alltså utifrån en mycket tveksam teoretisk grund som liberaler kritiserar Trumps idéer. Bara en sådan sak som att valutor är helt manipulerade av länders centralbanker gör att liberalernas frihandelsvurmande faller platt till marken. Så skilj på handel och frihandel. Endast det förstnämnda ger de flesta länder fördelar.
Tack för ditt svar. Även om jag inte nödvändigtvis delar din analys så känns det bra att åtminstone någon här inne besitter lite faktiskt kunskap i ämnena som diskuteras.
Vad gäller tveksamma teoretiska grunder är detta signifikativt för lejonparten av alla nationalekonomiska modeller. Detta är dock inget argument för att avfärda dem. Modeller skall testas mot empiri, något som gjorts intensivt i detta fall varpå flertalet går helt i linje med Ricardos resonemang. Studier visar exempelvis på att produktiviteten i den Japanska bilindustrin på 90-talet var omkring 20 procent högre än motsvarande i USA, något som tycks förklara bytesbalansen i den sektorn. Utgår vi vidare från en "walrasisk" och decentraliserad jämvikt är detta alltså argument för att jänkarnas tradeoff (billiga bilar till priset av färre jobb i Detroit) varit dem till godo, paretoeffektiv helt enkelt!
Diskussioner om växelkurser och manipulerade valutor ger jag mig inte in på. Dels därför att jag kan för lite och dels för att jag i slutet av dan tror på principen om pengars neutralitet, nominella faktorer påverkar inte realekonomin på lång sikt.