Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Eftersom 1 liter rent vatten väger 1000g så antar jag att man bara tar 1000g - 67,5% vilket blir 325g


kan ha helt fel dock

EDIT: Fan vad fel jag hade

Urea väger omkring 1,33 g/cm^3 således 32,5% av 1 liter = 0,325 liter = 325 ml. 1 cm^3= 1 ml alltså 1,33 * 325 = 432,25 g

Det är inte helt lätt att svara på. Hade du sagt ett kg urealösning (vatten med urea i) och att det avser viktprocent så hade det varit busenkelt, 325 g urea. Nu måste vi veta densiteten på urealösningen först, den väger förmodligen mer än 1 kg/l.

Att det är viktprocent tar jag för givet, det brukar det vara när det är ett i grunden fast ämne som lösts i vätska.

Googla fram vad lösningen har för densitet så är saken biff.

Fast man brukar inte ange volymprocent i sådana här sammanhang.

Tack för svaren alla!!

TS skriver tydligt att 1 liter innehåller 32,5%. Så oavsett vad som är brukligt eller ej så är det så TS formulerat sig, och utifrån det gav jag ett svar.

Jo, det gör man. Det normala är att ange vikt/volymsenhet när det gäller fasta ämnen som är lösta i vätskor. T ex använder man ofta NaCl-lösningar inom vården. En 10 %-ig NaCl-lösning innehåller 10 gram NaCl per 100 ml sterilt vatten (per 100 ml färdig lösning för att förtydliga).

Med andra ord väger urean 325 gram.

Vad heter denna molekyl (och varför)?
http://s30.postimg.org/bdc5e0w0x/mol3mars.jpg
Borde inte den "tjocka pilen" vara på OH-gruppen?

Jag får det till (S)-2-pentanol, men kanske är helt ute och cyklar.

Jag skulle nog säga sumpa S-et då den inte är kiral. Men annars ser de rätt ut, 2-pentanol. https://en.wikipedia.org/wiki/2-Pentanol

Inte mitt starkaste område, men kan göra ett försök eftersom ingen svarat: Cellmembran består till stor del av fosfolipider, dvs långa fettkedjor med en liten hydrofil knopp ovanpå. Det som händer skulle kunna vara något som liknar det här https://en.wikipedia.org/wiki/Saponification#Mechanism_of_base_hydrolysis . Frätande är en ganska bred term som i regel mest kan tolkas som att det skadar vävnad och inte någon exakt kemisk beskrivning då båse Lewis-syror/baser samt Brønstedt-syror/baser kan vara det med vitt skilda mekanismer.


Sen gällande din fråga om reducerande av sockerarter, att de är reducerande har ju att göra med att de befinner sig i ett "högt" energitillstånd och kan tänka sig att lämna ifrån sig en (eller flera) elektroner under rätt förutsättningar till något annat för att nå ett lägre energitillstånd. För att de ska ske kräver det att en annan molekyl i närheten vill (eller iaf kan tänka sig) ta upp en eller flera elektroner. Om skillnaden i energi totalt, för både den som ger ifrån sig elektroner och för den som tar upp är lägre en den sammanlagda innan, så är reaktionen möjlig. Det händer t.ex när en kolatom i socker går från att vara ett karbonyl-kol till ett karboxyl-kol med högre oxidationstal. Återigen så är de inte mitt starka område utan de här är mer en allmän förklaring av reduktion/oxidation tillämpad på sockerarter.

En annan förklaring ger vid handen att det är ett specifikt kol i en enkel sockermolekyl som har den reducerande kapaciteten, kol nr. 1;
https://www4.liber.se/gymnasiekemi/11/11_4.htm

Nu var de rätt länge sen jag läste organ-kemi, men i mitt tycke så har den där molekylen ett kiralt center. Och jag får de till att de blir konter-klockvis man går när man sätter prioritet på grupperna så ett (S) borde den ha


Som ja skrivit ovan så var de länge sen ja läste organkemi, men när du kollar på kiralitet så ska du ha gruppen med lägst prioritet riktat bakåt, å detta fall är de protonen. så de är bara att sätta ut prioriteringsnummer, alkoholen först, sen propyl-gruppen, trea blir metylen. å då ser man att de borde bli (S)