Citat:
Ursprungligen postat av
Fushigidane
Läkarna är nitiska när det gäller dygnsdoser på över 300 mg. Detta för att det finns evidens för att doser på över denna gräns medför avsevärd ökning av sannolikheten att patienten kan få mani utlöst. Det är inte toxiskt med dygnsdoser på 450 mg men i och med den förstärkta sannolikheten att utveckla mani bör det undvikas. Omfattande mani kan innebära att patienten kan få lida genom att olika beslut man tar under maniska faser kan försätta patienten i psykosociala och socioekonomiska problem. Många gånger kan omfattande mani kräva sluten psykiatrisk vård.
En omfattande litteraturstudie i USA har visat på att drygt 20-30% av patienterna som behandlas med voxra med dygnsdoser på över 300 mg/dygn i en urvalsgrupp har krävt sluten psykiatrisk vård till följd av utlösning av maniska tillstånd. I ungefär hälften av dessa fall räckte det att sänka dosen till den rekommenderade maxdosen på 300 mg för att de maniska episoderna ska klinga av.
Detta har medfört att vårdprogrammen som finns idag för behandling av voxra avråder starkt behandling med detta läkemedel med dygnsdoser på över 300 mg. Detta med stöd av dessa studier. Slutsatsen man har dragit är att man både besparar på personligt lidande för patienterna samt vårdplatser som annars skulle kunna nyttjas till patienter som verkligen behöver dem, där omotiverade höga doser av voxra inte tar upp platserna.
En genomgående mentalitet inom de psykiatriska vårdprogrammen i Sverige är att man i så stor utsträckning som möjligt ska undvika slutenvård orsakade av biverkningar från farmakoterapi - vilket jag tycker personligen är högst rimligt.
Har du några länkar till dom här studierna vad gäller läkemedelsutlöst mani och Voxra? Hade varit intressant att se om det finns några undersökningar vad gäller skillnader i patientgrupper där.
Personligen tror jag inte att alla patientgrupper ligger i farozonen för maniska episoder på doser över 300 mg - har man ADHD eller SCT t ex, där det föreligger alla möjliga dysfunktioner och nedsättningar av aktivitet i dom dopaminerga och norepinefrinerga systemen så har jag svårt att se att Bupropion verkligen kan stimulera en sådan patient nog att bli manisk.
70 mg Levodextroamfetamin smäller allt lite högre än 450 mg Bupropion, ja? Och bevisligen så finns det ett antal tusen patienter som står på sådana nivåer av amfetamin, utan att bli ens tillnärmelsevis maniska.
(snarare tvärt om, som du så klart vet)
Kom för övrigt att tänka på narkoleptiker också - en del har ju samsjuklig depression och då kan ju en kombination med Modafinil kanske vara något? Har svårt att se att en narkoleptiker skulle kunna bli manisk på 450 mg Bupropion.
Där finns det ju fall där man kombinerar Modafinil 600 mg med 50 mg amfetamin etc, och ändå kan patienten lida av viss trötthet.
Dock...
...Det hjälper ju inte min väninna, för hon har inte någon ADHD-diagnos, utan det enda hon har diagnosticerat är Borderline personlighetsstörning med depression.
Personligen menar jag att hon visar tydliga tecken på ADHD-PH också dock, vilket ju på intet vis är ovanligt, men eftersom hon inte har det som fastlagd diagnos så är det ju knappast något hon kan framföra.
Vad tror du? Föreslå tillägg av Cymbalta (duloxetin) möjligen?
Hon står just nu på en kombination av Fluoxetin och Voxra, men tänker mig att det möjligen kan vara på sin plats då att byta ut Fluoxetinet mot Duloxetin för att få mer av en uppiggande effekt.
Verkar visst finnas en del studier på kombinationsterapi med Duloxetin och Bupropion så det verkar inte vara helt i galen tunna - dock så är ju frågan vad läkare i Sverige tycker om detta?
The combination of duloxetine and bupropion for treatment-resistant major depressive disorder.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16528701
Duloxetine-bupropion combination for treatment-resistant atypical depression: a double-blind, randomized, placebo-controlled trial.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24842649