Citat:
Ursprungligen postat av
balearisk
Nä, det är mer än bara dödsångest, den har kommit med tiden. Har några riktigt jobbiga år bakom mig med traumatiska händelser som jag inte fått bearbeta ordentligt. Har letat efter en psykolog i två och ett halvt år nu (bor utomlands) och det är extremt svårt att hitta en engelsktalande psykolog som är ansluten till de offentliga sjukförsäkringarna.
Umgås fortfarande med vänner men jag känner verkligen ingenting. Försöker komma ut ca 3 gånger i veckan för att springa och går på promenader varje dag, men det känns inte som om det har hjälpt.
Ska ta mig en rejäl funderare på saken. Kontaktar min läkare på måndag för att se hur hon tänker kring det hela (det var ej hon som skrev ut medicinen åt mig). Tack för svar!
Hoppas du kan få till att träffa en psykolog. Kanske kolla efter en digital? Det borde vara bättre än ingen. Jag fick Atarax och Imovane utskrivet i samband med Voxra ifall jag skulle behöva nåt milt lugnande, eller sövande. Det var skönt att veta att det fanns tillgängligt i värsta fall. Men jag använde bara Atarax, vet att den har mild om nån effekt alls men kanske räcker med lite placebo, när jag började med Voxran.
Jag har också haft, har ibland fortfarande, självmordstankar men de har oftast bara varit hyptotetiska. Har aldrig planerat. Bara mer spontant velat hoppa från en balkong eller ta fram en kniv och skära mig men har aldrig gjort det, uppenbarligen. Vi kommer alla att dö inom sinom tid och det kommer nog oavsett kännas för tidigt, lika bra att köra racet ut. Men jag vet inte heller exakt hur din situation är och din bakgrund. Jag har nog inte samma trauma som dig. Så sättet som jag tänker på hjälper inte nödvändigtvis dig.
Men jag märkte inga negativa bieffekter av Voxra och gör ännu inte det heller. Om det var några så doldes de under mitt redan dåliga mående. Jag kan inte säga konkret att det har gjort nåt positivt för mig, eller om det är livsval, men jag har definitivt lite mer motivation överlag. Det tydligaste var för mig hur kåt jag blev första månaden. Kändes knappt som ett problem tills det tog slut med flickvännen. Men sånt är livet. Nu tar jag däremot imovanen för att hantera den sorgen! Men bara för att lättare kunna somna. Inte i överdossyfte.