2016-02-24, 17:09
  #74965
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kreativtnamn123
Varför måste vektorn vara normerad vid beräkning av riktningsderivata?
Riktningsderivatan av f i riktningen n (normerad vektor) i punkten x definieras som
∇_n f(x) = lim_{t→0} (f(x+tn) - f(x))/t.

Låt oss använda en icke-normerad vektor v i stället.
Vi inför en normerad vektor n = v/|v| och kan då skriva
∇_v f(x) = lim_{t→0} (f(x+tv) - f(x))/t
= lim_{t→0} (f(x+t|v|n) - f(x))/t
= lim_{t→0} |v| (f(x+t|v|n) - f(x))/(|v|t)
= { sätt s = |v|t }
= lim_{s→0} |v| (f(x+sn) - f(x))/s
= |v| ∇_n f(x)

Vi får alltså inte riktningsderivatan utan en faktor |v| gånger riktningsderivatan.
Citera
2016-02-24, 17:19
  #74966
Medlem
nerdnerds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vostalikas
4hörning 2 diagonaler
5 hörning 5 diagonaler
6 hörning 9 diagonaler
7 hörning 14 diagonaler

kan jag skriva detta som någon rekrusiv formeln där första värdet är 2?

Kolla differenserna så ser du nog ett mönster.

---

Uppgiften ska visst lösas med induktion, så jag antar att det inte gör något om jag ger en lösning på ett annat sätt..

__________________
Senast redigerad av nerdnerd 2016-02-24 kl. 17:25.
Citera
2016-02-24, 17:32
  #74967
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vostalikas
4hörning 2 diagonaler
5 hörning 5 diagonaler
6 hörning 9 diagonaler
7 hörning 14 diagonaler

kan jag skriva detta som någon rekrusiv formeln där första värdet är 2?

Under förutsättning att du räknat rätt så är ökningarna av antalet diagonaler då man ökar antalet hörn från fyra 3, 4 och 5, så det ser ju ut som ett enkelt linjärt mönster. Sedan får du undersöka om du kan visa att det gäller med induktion.
Citera
2016-02-24, 17:36
  #74968
Medlem
Jag ska beräkna integralen {{x^2*dxdy där D är parallellogrammen med hörn i (1,1), (3,2), (4,5) och (2,4). Men hur kan jag ta reda på gränserna utifrån parallellogrammet? Har ritat upp men vet inte hur jag kan ta fram gränserna för integralen, det är det svåra här.
Citera
2016-02-24, 17:41
  #74969
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Yukno
Jag ska beräkna integralen {{x^2*dxdy där D är parallellogrammen med hörn i (1,1), (3,2), (4,5) och (2,4). Men hur kan jag ta reda på gränserna utifrån parallellogrammet? Har ritat upp men vet inte hur jag kan ta fram gränserna för integralen, det är det svåra här.

Ta fram ekvationerna för de fyra räta linjerna som utgör parallellogrammets kanter så bör du utifrån det kunna se vilka variabelbyten du behöver göra för att få ett integrationsområde som är rektangulärt i de nya variablerna.
Citera
2016-02-24, 17:53
  #74970
Medlem
Nån som kan hjälpa?
Låt C vara en n*n matris, så att summan av alla element i varje rad är lika med t. Visa att t är ett egenvärde av C.
Citera
2016-02-24, 18:05
  #74971
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Eldibalo
Nån som kan hjälpa?
Låt C vara en n*n matris, så att summan av alla element i varje rad är lika med t. Visa att t är ett egenvärde av C.

Såvitt jag kan se visar man detta enklast genom att välja n*1-vektorn vars alla element är lika med 1. Då gäller att C multiplicerat till vänster om denna vektor blir en n*1-vektor där varje element har värdet t. Trivialt gäller även att t gånger vektorn med bara ettor blir samma vektor där varje element har värdet t.

Således är t ett egenvärde som hör samman med egenvektorn där varje element har värdet 1.
Citera
2016-02-24, 18:13
  #74972
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum
Ta fram ekvationerna för de fyra räta linjerna som utgör parallellogrammets kanter så bör du utifrån det kunna se vilka variabelbyten du behöver göra för att få ett integrationsområde som är rektangulärt i de nya variablerna.

Okej då får jag linjerna
y=3x-2
y=3x-7
y=x/2 + 3
y=x/2 + 1/2

Men är inte med på hur man kan se utifrån det där vilka variabelbyten man ska göra? Vet att man gärna vill ha en rektangel för då ser man gränserna enkelt men ser inte vilket variabelbyte man ska göra.
Citera
2016-02-24, 18:13
  #74973
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum
Såvitt jag kan se visar man detta enklast genom att välja n*1-vektorn vars alla element är lika med 1. Då gäller att C multiplicerat till vänster om denna vektor blir en n*1-vektor där varje element har värdet t. Trivialt gäller även att t gånger vektorn med bara ettor blir samma vektor där varje element har värdet t.

Således är t ett egenvärde som hör samman med egenvektorn där varje element har värdet 1.

Nu hänger jag inte riktigt med?
Ska man inte använda definitionen av egenvärden? C*t=t*x .
Varför ska man multiplciera med en vektors vara alla element är lika med 1? Hur kommer man på detta?
Citera
2016-02-24, 18:18
  #74974
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Eldibalo
Nu hänger jag inte riktigt med?
Ska man inte använda definitionen av egenvärden? C*t=t*x .
Varför ska man multiplciera med en vektors vara alla element är lika med 1? Hur kommer man på detta?

Definitionen av egenvärde ger att C*x=t*x, så det är just precis definitionen jag har använt. Att jag tog vektorn med bara ettor var visserligen ett trick, men det enda man har givet om matrisen C är att summan av alla element i respektive rad blir t. Multiplicerar man C med en vektor med bara ettor så får man just summan av elementen i varje rad i C, dvs en vektor där varje element har värdet t. Eftersom t gånger vektorn med ettor blir samma sak har man alltså visat att definitionen av egenvärde är uppfylld.
Citera
2016-02-24, 18:20
  #74975
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Yukno
Okej då får jag linjerna
y=3x-2
y=3x-7
y=x/2 + 3
y=x/2 + 1/2

Men är inte med på hur man kan se utifrån det där vilka variabelbyten man ska göra? Vet att man gärna vill ha en rektangel för då ser man gränserna enkelt men ser inte vilket variabelbyte man ska göra.

Skriv om ekvationerna så här:

3x - y = 2
3x - y = 7

y - x/2 = 3
y - x/2 = 1/2

Således använder du variabelbytet

u = 3x - y
v = y - x/2

Då blir gränserna

2 ≤ u ≤ 7
1/2 ≤ v ≤ 3

dvs ett rektangulärt område.
Citera
2016-02-24, 18:23
  #74976
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum
Definitionen av egenvärde ger att C*x=t*x, så det är just precis definitionen jag har använt. Att jag tog vektorn med bara ettor var visserligen ett trick, men det enda man har givet om matrisen C är att summan av alla element i respektive rad blir t. Multiplicerar man C med en vektor med bara ettor så får man just summan av elementen i varje rad i C, dvs en vektor där varje element har värdet t. Eftersom t gånger vektorn med ettor blir samma sak har man alltså visat att definitionen av egenvärde är uppfylld.

Okej skulle du kunna visa det algebraiskt?
Såhär?
C*(1,1,1,......,1) = (t,t,t,......,t)
t*(1,1,1,........,1)=(t,t,t,.......,t)
Måste inte vektorn med alla ettor, vara en vektor med n element?

Men finns det flera metoder att lösa uppgiften på , än det här tricket?
Tror inte jag hade lyckats komma på det här tricket...
__________________
Senast redigerad av Eldibalo 2016-02-24 kl. 18:25.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in