Citat:
"Herman Wouk Is Still Alive" - Två white trash-morsor i en hyrbil ute på sitt livs sista tur tillsammans med ungarna i baksätet. Två till åren komna poeter på picknick vid en rastplats. Deras vägar korsas på det mest tragiska av sätt. Ovanligt deppig historia för att vara King. Det finns en stark känsla av uppgivenhet och att man är utlämnad till ödet om man tillhör en viss klass, en viss sorts människogrupp. King beskriver trovärdigt hur Brenda (en av WT-morsorna) tänker, och vad som får henne att göra som hon gör. Hade inte förväntat mig att novellen bara skulle sluta där den gjorde, och jag trodde de två poeterna skulle få en större roll, men på det stora hela fungerar berättelsen i vad den försöker förmedla - total hopplöshet. Herman Wouk (googla!) omnämns i novellen, och titeln har, när jag tänker närmare efter, nog en hel del med sensmoralen att göra.
"Under the Weather" - En berättelse med ett ganska förutsägbart slut (King medger det själv i det lilla förordet), men det fungerar ändå. Kanske för att huvudpersonen varken är galen eller någon brottsling, utan rentav riktigt sympatisk. Relativt stort utrymme läggs på hans karriär i reklambranschen, och man får sig lite bonuskunskap om den, vilket bidrar till den realistiska delen. Vad handlar det då om? Jo, om sagda reklamares hustru, som är lite hängig efter en tids sjukdom. Eller är hon det? King blir lite övertydlig mot mitten av berättelsen, vilket i och för sig inte gör så mycket, för det handlar mer om att klura ut makens roll i händelserna. Tidigare publicerad som bonusnovell i pocketutgåvan av Full Dark, No Stars.
"Blockade Billy" - En lång novell om baseboll, vilket jag tycker är en rätt ointressant sport. Då ska det skrivas på Kings pluskonto att han är en sjujävla författare som ändå gör det intressant. Titelkaraktären är en något mentalt svagbegåvad kille som dock är en sjujävel på baseboll. Han blir catcher för ett lag berättaren var med i mot slutet av femtiotalet (novellen återges som en intervju gjord av en viss mister King). Men det är något skumt med denne Blockade Billy, vilket får sin förklaring i slutet av novellen. King är generös med baseballtermerna, men here's the kicker: Man behöver inte kunna ett skvatt om sporten för att hänga med. Berättelsen är väldigt driven i språket, med många vad jag antar är tidstypiska uttryck och slangord. Trots ämnesvalet blir den alltså aldrig tråkig.
"Mister Yummy" - Dave sitter på ålderdomshem. En dag får han en klocka av sin vän Ollie, som tror att han snart ska dö. Ollie är homosexuell, vilket är relevant, då han tror sig se döden i form av en läcker ung buttyboy han såg på en klubb i New York på åttiotalet. Han kallar honom Mister Yummy. Dave tror inte på övernaturligheter, men naturligtvis trillar Ollie av pinn ändå. Och det ska visa sig att det ligger mer bakom det han sa om hur döden visar sig än Dave tror. Precis som i "Under the Weather" är King en smula övertydlig, den här gången i slutet av berättelsen. Om han hade strukit halva sista sidan hade novellen blivit ännu bättre. Annars intressant med det återkommande ämnet döden och åldrande, vilket verkar fascinera King.
"Tommy" - Ytterligare en dikt. Poesi är som sagt inte Kings starka sida, och den här dikten (om hippies, sextiotalet, flower power och doften av förgången ungdom) är faktiskt ingen höjdare.
"Under the Weather" - En berättelse med ett ganska förutsägbart slut (King medger det själv i det lilla förordet), men det fungerar ändå. Kanske för att huvudpersonen varken är galen eller någon brottsling, utan rentav riktigt sympatisk. Relativt stort utrymme läggs på hans karriär i reklambranschen, och man får sig lite bonuskunskap om den, vilket bidrar till den realistiska delen. Vad handlar det då om? Jo, om sagda reklamares hustru, som är lite hängig efter en tids sjukdom. Eller är hon det? King blir lite övertydlig mot mitten av berättelsen, vilket i och för sig inte gör så mycket, för det handlar mer om att klura ut makens roll i händelserna. Tidigare publicerad som bonusnovell i pocketutgåvan av Full Dark, No Stars.
"Blockade Billy" - En lång novell om baseboll, vilket jag tycker är en rätt ointressant sport. Då ska det skrivas på Kings pluskonto att han är en sjujävla författare som ändå gör det intressant. Titelkaraktären är en något mentalt svagbegåvad kille som dock är en sjujävel på baseboll. Han blir catcher för ett lag berättaren var med i mot slutet av femtiotalet (novellen återges som en intervju gjord av en viss mister King). Men det är något skumt med denne Blockade Billy, vilket får sin förklaring i slutet av novellen. King är generös med baseballtermerna, men here's the kicker: Man behöver inte kunna ett skvatt om sporten för att hänga med. Berättelsen är väldigt driven i språket, med många vad jag antar är tidstypiska uttryck och slangord. Trots ämnesvalet blir den alltså aldrig tråkig.
"Mister Yummy" - Dave sitter på ålderdomshem. En dag får han en klocka av sin vän Ollie, som tror att han snart ska dö. Ollie är homosexuell, vilket är relevant, då han tror sig se döden i form av en läcker ung buttyboy han såg på en klubb i New York på åttiotalet. Han kallar honom Mister Yummy. Dave tror inte på övernaturligheter, men naturligtvis trillar Ollie av pinn ändå. Och det ska visa sig att det ligger mer bakom det han sa om hur döden visar sig än Dave tror. Precis som i "Under the Weather" är King en smula övertydlig, den här gången i slutet av berättelsen. Om han hade strukit halva sista sidan hade novellen blivit ännu bättre. Annars intressant med det återkommande ämnet döden och åldrande, vilket verkar fascinera King.
"Tommy" - Ytterligare en dikt. Poesi är som sagt inte Kings starka sida, och den här dikten (om hippies, sextiotalet, flower power och doften av förgången ungdom) är faktiskt ingen höjdare.
Tack för alla gedigna inlägg om nya boken. Flera borde följa ditt exmpel så skulle denna tråd vara roligare att läsa.
