Vilken film såg du senast?

I mina ögon behöver en film inte vara en rak berättelse med en tydlig A till B-struktur. Filmer är upplevelser och känslor. Mulholland Drive, och Lynchs filmer i allmänhet, får mig att rysa av obehag på ett sätt som få andra filmer lyckas med. En genuint otäck film, med scener som skulle kunna vara tagna ur en mardröm. Sen är ju regin och skådespeleriet top-notch, också, men det är en annan femma.

Handling och handling, den serverar inga svar på ett silverfat, det stämmer, men det är ju upp till betraktaren att tolka vad filmen handlar om, eller snarare vad den försöker säga. Enligt vissa är det surrealistiskt trams, enligt andra ett svårtolkat mästerverk där man envist letar efter den sista pusselbiten för att på så sätt kunna lösa "gåtan" och förstå vad Lynch vill ha sagt. Det faktum att filmen stannar i ens medvetande så pass länge efter titten är ett gott betyg i min bok. Det är få filmer som har påverkat mig så starkt, trots att jag inte sitter på något facit över vad filmen handlar om eller om det finns något underliggande tema.

Det finns egentligen ingenting som är värre än att råka se en extremt kryptisk film när man egentligen inte är sugen på det!

Lynch och surrealism kan vara ok men om man råkar slänga på Mullholland Drive utan att veta vad det är man kan förvänta sig har jag full förståelse för att betyget blir 1 / 10 jag har själv gjort liknande tabbar med andra filmer.

Verkligen! En lite liknande incident var väl någon som såg Eternal Sunshine of the Spotless Mind och trodde att det skulle vara Jim Carrey-humor à la Ace Ventura och Liar Liar. Jag förstår verkligen besvikelsen

Tack! Jag trodde att det skulle vara något slags mysteriegåta.

Haha ! tänkte precis ta denna filmen som exempel också

Jag såg Irreversible när jag trudde att jag skulle få se just något mystiskt i stil med Mulholland Drive. Filmen som inleds med "den där scenen med brandsläckaren", ni vet. När traumat släppt lyckades jag dock uppskatta filmen även om den inte var vad jag räknat med.

Fingers (1978)

En independentfilm ut i fingerspetsarna (titen höhö) där James Toback stod både för regi och manus. Inspelad on location i New York med mycket tight budget, spelar Harvey Keitel den småkriminelle Jimmy 'Fingers' Angelelli som drömmer om att spela piano på ansedda Carnegie Hall samtidigt som han måste utföra inkassoärenden åt sin far, den store lånehajen.

Filmen saknar någon vidare struktur och Keitel driver runt som ett löv mellan scenerna, men filmen fungerar trots det förvånansvärt väl och man rycks med. Syns även hur mycket Keitel investerat i karaktären Jimmy som är fast i två världar. Min Sopranos-favorit Paulie (Tony Sirico) dyker även upp i en biroll som gangster skyldig Keitels far pengar. Stilig som ung!

Betyg: 3/5

The Dark Valley (Das finstere Tal, 2014)
En man ankommer till en liten bergsby och vill stanna där över vintern. Byn styrs av en gammal grånad patriark och hans suputer till söner, som tidigt mopsar sig med huvudpersonen och gör livet surt för övriga bybor.

USA har fantasiskt dramatiska landskap i Klippiga bergen, men det är nästan uteslutande på prärien vi får se westernfilmer äga rum. När jag nu, i detta tysk-österrikiska drama, fick se Alperna som skådeplats inser jag hur oerhört mycket hellre jag hade velat se bergskedjor än sand.
Ja miljön i filmen är verkligen strålande. Berg, dalar, snö, kyla och granskog. Därtill alpstugor, härbren och korsvirke. Jag älskar alperna sedan gammalt, utan att någonsin ha varit där kan tilläggas.
Den här filmen har förstås en motsättning, även om jag låtit bli att beskriva den. Den är rå och väljer inte de skonsammaste kameravinklarna när blodet skvätter. Eftersom det inte är en amerikansk kliché-western så har vi inga typiska machocowboys, även om det finns en hel del hårdföra karlar i byn. Men det viftas i alla fall inte med några revolvrar, nej sådant hör western till. Här är det uteslutande jaktgevär som åker fram när fara hotar.
Filmen är inte unik i sin handling, det är sällan westernfilmer är det. Men den är kanske unik i sin setting och den har dramatiska miljöer som jag bara kan likna vid min favoritwestern, McCabe & Mrs. Miller. Jag njuter mig igenom filmen. The Dark Valley förtjänar sin fyra.

Betyg 4/6

Tusen tack för det tipset! Hade inte hört om den innan du skrev om den och såg den i natt. Helt fantastisk! Älskade den från början till slut. En sån film det inte går att slita ögonen från tvn

Black & White & Sex (2012)

En låtsasdokumentär med en regissör som intervjuar en prostituerad vid namn Angie (spelad av åtta olika skådespelerskor). Han vill att Angie ska berätta om sitt liv och vad som "makes her tick", men snart blir rollerna ombytta och regissören blir regisserad.

Ganska intressant premiss, och bra skådespelarinsatser. Inte något som är särskilt minnesvärt dock.

Betyget blir 5,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Mycket intressant premiss, den där ska jag lätt kolla in.