Vilken film såg du senast?

Bone tomahawk.
Är inte så imponerad. Tyckte mest den var äcklig.

Tyckte att den var ok men kunde inte låta bli att fundera på hur mycket bättre den blivit om Edgar Wright hade fått stå för regin.

Macbeth (2015)

Berättelsen handlar om Generalen Macbeth vars fru, Lady Macbeth, försöker få honom att ta makten från kungen.

Jag ska vara uppriktig och ärlig just nu. Jag är inte det största fanet av William Shakespeare. Hans pjäser eller snarare berättelser har aldrig riktigt fallit mig i smaken. Den enda som jag har något intresse av är Hamlet, av uppenbarligen anledningar. Samt att Kenneth Branagh filmen är ganska så mäktig.
Så jag var väl inte direkt så väldans spänd på denna filmen. Däremot så sålde trailern mig. Detta verkade vara en smutsig, blodig film med en av de vassaste skådespelarna i branschen just nu. Dessutom såg ju varje scen i trailern så jävla snygg ut.

I slutändan blev också detta ungefär mina känslor för filmen. När det kom till dialogerna och berättelsen var ja inte allt för investerad, speciellt inte vid dess dialoger. Just sättet William Shakespeare skrev på har jag aldrig funnit direkt någon ro i. Jag förstår poesin i det, men samtidigt blir det bara för mig som om Yoda skrev ett manus nästan.
Detta gäller såklart inte bara denna filmen, utan alla William Shakespeare filmerna, och är mer en personlig åsikt för mig än en generell bedömning åt filmen.
Huvudhandlingen förstod jag mig på, där var inga konstigheter där. Men varje gång karaktärerna hade dialoger gentemot varandra så blev det den där tråkiga stunden för mig. Där ögonen hellre vilade på det visuella än att jag försökte ge mig på vad karaktärerna ville få sagt. Där av blev det ingen särskilt emotionell film för mig.

Som jag skrev däremot är detta en visuellt snygg film. Utan tvekan en av de snyggaste filmerna från 2015. Fotot är sinnessjukt läckert. Speciellt slutet i elden är något av de bästa filmat från en 2015 film.
Faktum är så hade jag lätt kunnat se denna filmen utan något ljud på och satt igång filmens soundtrack i bakgrunden och bara njutit av filmen. Dess visuella foto är så pass kraftfullt att man hade förstått sig på grundhandlingen ändå. Denna filmen förtjänar en nominering i bästa Cinematographer. Jag ser mycket fram emot vad Adam Arkapaw kommer göra i Assassin's Creed, som också har samma regissör, Justin Kurzel.
Vilket är en av grundfaktorerna jag också såg filmen. Jag ville se vad gänget som nu jobbar med Assassin's Creed filmen gjorde tillsammans tidigare, vilket var denna filmen. Samma Cinematographer, samma regissör, samma skådespelare (Michael Fassbender och Marion Cotillard).

Skådespelarna sköte sig bra. Men faktumet kvarstår att jag inte brydd mig särskilt mycket av vad som hände karaktärerna. Vilket som sagt ligger i William Shakespeare manuskriptet. Samtidigt hade det ju inte varit en värdig adaption om de nu pratade normalt. Dessutom ger det något av en mer livnära realistisk känsla då personer förr pratade ju mer i den tonen av språk än vad vi gör idag.
Dessutom såg jag Cymbeline förra året som också är en William Shakespeare adaption, men utspelar sig i nutid. Men karaktärerna pratar ändå Shakespeare dialoger så det går inte ihop alls, så jag tar hellre denna filmens dialoger över Cymbeline.

I sin helhet är Macbeth ungefär det man förväntar sig. Jag var inte allt för investerad i dialogerna, men det har mer av min personliga åsikt med Shakespeare dialoger än filmen överlag. Skådespelarna gör bra ifrån sig, det kunde jag konstatera. Men jag brydde mig inte om karaktärerna särskilt mycket.
Vad som verkligen gjorde filmen för mig var det visuella fotot med den vackra musiken. Slutet vid elden är något av det vackraste jag sett från en film 2015.
Jag hade lätt kunnat sätta denna filmen på mute och sätta på filmens soundtrack i bakgrunden och bara njuta av det visuella och de vackra miljöerna och de fin fina fotot filmen lyckas skapa. Då har man i vart fall åstadkommit åtminstone något bra i mina ögon, för det är precis det filmen är, ögongodis.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2884018/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=RgH_OnrYlCk

Fortsatte på mitt Bergmanprojekt men hoppade över några filmer för att gå direkt på en, såvitt jag vet, favorit här på forumet; Persona (1966). Och jag kan väl bara sälla mig till hyllningsskaran, en helt briljant film. En obehaglig djupdykning i det mänskliga psyket som tar upp många intressanta frågor. Hur tolkar ni den, är

Full pott.

Sen såg jag även Les diaboliques (1955), en annan film på min watchlist. Också detta en fullpoängare. Två på en dag, inte dåligt. Filmen lyckas väl i sin avvägning mellan det dramatiska och det obehagliga. Ett mordmysterium med tyngdpunkten på själva MYSTERIET. Det gillar jag. Jag kan tänka mig att man på 40- och 50-talet var trötta på den ibland något förutsägbara film noir-genren. Då måste Les diaboliques ha varit en frisk fläkt. Även om den stilistiskt påminner om film noir är den så mycket mer i mina ögon. Den vågar ta det där extra steget och bryta genrebarriären.

When Marnie was there (2014)

Jag såg att någon annan recenserade den här nyligen och eftersom jag gillat alla tidigare Studio Ghibli-filmer så var det bara en tidsfråga innan det var dags för mig att se den också. Filmen är baserad på en roman med samma titel av Joan G. Robinson och handlar om Anna som åker ut till en by på landsbygden och träffar på en mystisk flicka vid namn Marnie som hon snabbt blir kompis med.

Stabilt som vanligt när Studio Ghibli är i farten. Det är kul att se att de kan leverera kvalitet utan att förlita sig bara på Miyazaki (senior eller junior) som regissör.

Betyget blir 8/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Rear Window [1954] dir. A. Hitchcock

Jämfört med Vertigo som jag inte hade några starka känslor för alls (avskyvärda karaktärer och en plot som i min mening var stundtals långsökt) så är Rear Window starkt överlägsen. Jag fortsätter inlägget innanför spoilern då en av filmens stora styrkor ligger i just ploten.


Rear Window får en stark trea.

Nu har jag enbart sett Persona en gång och det jag främst kände var att jag inte alls var intresserad av att analysera filmen i det stadiet. En unik upplevelse och en urläcker film med ett bottenlöst djup för den som är sugen på att dyka och analysera alla små subtila detaljer och nyanser. En Bergman-favorit från min sida också och nästan mest imponerad är hur unik den står sig jämfört med resten av Bergmans filmografi.

Straight Outta Compton

Solid 3a, det blev en hel del nostalgi i denna. Bättre skådespelarinsatser än jag trodde innan också.

3/5

Mannen på taket (1976)


Var rätt längesen jag såg denna film nu men den var fortfarande lika bra Kanske en av få dugliga svenska kriminalfilmer? Om inte annat har den ett visst nostalgivärde för min egen del.

Mitt betyg: 7/10

Grey Gardens (1975, BRD, 95min)

Kortrecension

Skulle jag tipsa om filmen? Ja. Är det en bra dokumentär? Nja. I mina ögon är det något märkligt att filmen blivit speciellt utvald för konservering i US's National Film Registry. Personligen tycker jag att ett personporträtt ska erbjuda mer än bara en slät dokumentation. En film som jag jag genast började tänka på var American Movie, en dokumentär som på många sätt påminner om Grey Gardens men som bär på så mycket mer värme och faktiskt har något att berätta.

Betyg: 3 (Underhållande men utan mervärde.)

LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN BLOGG : the Shinbone Post

Kung Fury (2015) 4/5

Svensk (!) kortfilm om en kung-fu-snut i Miami som reser bakåt i tiden för att mörda Hitler. Låter semst men det är en riktigt rolig film som alla från 80-talet kan relatera till. Maxad, överdriven, rolig, allt som karate- och kung-fu-filmer på VHS var back in the day, kan starkt rekommederas

Good Will Hunting, The Talented Mr. Ripley, Rounders... Ja, han var nog lite bättre pre-2003 ändå.

Jag har varit i Motala en gång och fler gånger blir det inte. Allt är förklarat, allt förlåtet. Jag beklagar.

The deadly mantis (1957) (mantis=bönsyrsa)

Kontakten med en polarstation tystnar. En expedition sänd ut för att ta reda på vad som hänt.
Genom titeln kan man kanske ana vad som är görningen.
Den är stor, och den är hungrig.

En lågbugetfilm från det glada femtiotalet. En hel del tafflighet, som faktiskt blir kul.
Man verkar ha haft svårighet att bestämma sig för storleken, den varierar en hel del genom filmen.
Jag tycker om den här typen av filmer, dom är ofta charmiga på något sätt.

2/5