Citat:
Ursprungligen postat av
Brewingmob
Fast lite märkligt är det. 1876-77 verkade ju onekligen vara en hektisk period i hans liv med alla alster, men dock tyckte jag det fanns balans och klarsynthet i målandet, det började bli mer välgjort, även om det kan uppfattas som att han levde kvar i en släng av Barbizonskolans lära, kanske fick kritik därav.
I alla fall, vilka var det som lurade iväg honom? Det hela känns väldigt märkligt, precis som om någon ville sätta dit honom, vilket han säkert trodde själv, men viss sanningshalt i kanske. Efter hans sjukhusvistelse gick väl allt uppenbarligen åt helvete, Hedlandskap med vagn känns karg och utan riktning på livet, förmodligen tappade han allt där och då.
Hedlandskap med vagn är en dyster målning, men samtidigt kanske också ett konstaterande över sitt öde från Hills sida. Det kan lika väl vara målat med medveten distans. Nånstans har han i alla fall velat förmedla sin situation, och på vilket sätt han gör det ändå. Det är inte nödvändigtvis bara någon som tappat allt. Titta på den lilla solen som skymtar högst upp i vänstra hörnet.
Hill är ju väldigt produktiv efter insjuknandet. Nånstans finns en vilja, en riktning där också, även om det kan synas dystert. Torftigheten eller den extrema naiviteten beror nog mer på att han ger upp alla ambitioner, även den att försöka vara tekniskt skicklig, och bara ägnar sina egna inre visioner och känslor omsorg.
Det var konstnärskollegorna Hjalmar Sandberg och Wilhelm von Gegerfeldt som lurade iväg honom. Kan kanske funnits avund som fick dem att göra det, men det känns lite för spekulativt. Den människotyp som Hill tillhörde är förmodligen inte rustad att kunna ta hand om sig själv. Han saknade nog, för att parafrasera Thorsten Flinck, alla mentala kondomer.