SD verkar ha förlorat sitt övertag - vad händer nu?

Problemet är ju att de inte har lyckats förflytta diskursen en enda millimeter åt höger. Verkligheten har gjort det. Det är logistiska problem, inte några ideologiska eller politiska värderingar, som gör att moderaterna/regeringen nu svänger, och de hade gjort det alldeles oavsett om SD hade 30, 15 eller 0.1% av rösterna i opinionsmätningarna. Exakt samma händelseutveckling hade skett även utan SD - Moderaterna öppnar portarna på vid gavel, dumpar över regeringsmakten på sossarna lagom tills innan det ska till att fullständigt gå överstyr och kommer nu tillbaks som den "ansvarsfulla" oppositionen som de oinsatta och/eller guldfiskminnesbetonade väljarna ser vill reda upp situationen med restriktivare invandring och, hoppsan, en del nedskärningar i välfärden som man nu är "tvungen" att göra för att rädda situationen. Om det blir moderaterna eller sossarna som rent formellt verkställer den här sista biten är ju rätt irrelevant, SD är hursomhelst en icke-faktor sålänge de inte antingen når 50% eller påbörjar ett arbete med att faktiskt förändra folks värderingar och den offentliga diskursen. Det förra kommer inte hända.

Och hur skulle diskursen ens kunnat förflyttas högerut, när SD inte mer än på pappret på flera år drivit linjen att det är till värn för svenskheten och den svenska kulturen (Sverigedemokratisk "nationalism") eller för att att man bör vara försiktig med radikala samhällsförändringar (konservatism) som invandringen bör begränsas. Istället har den ideologiska utgångspunkten varit globalistisk humanism (vi kan hjälpa fler genom att prioritera om resurserna till närområdet), populism (vi har råd att ge lite allt åt alla i det budgetutrymme som uppstår vid en invandringsminskning) och ren pragmatism (Vi har inte råd, vi har inga boendeplatser osv.).

Så är det också på en pragmatisk grund omsvängningen nu skett - vi saknar helt boende, resurserna börjar bli knappa och regeringen nödgas därför ställa om. Man ska ju inte tro att deras grundläggande ideologi eller värderingar förändrats för det, så fort man får logistiskt och finansiellt utrymme till det. Ja, man kan tycka att väljarna borde bestraffa ett sådant agerande, men utöver att minnet ofta är kort så är det ju så att sålänge debatten sker på pragmatisk grund kommer man aldrig i grunden kunna förändra maximen att Sverige ska hjälpa de stackars flyktingar i så stor utsträckning vi förmår.

En återgång till vad SD en gång stod för vore som du är inne på givetvis nödvändigt för att bli relevanta och faktiskt kunna åstadkomma någon förändring. Det är 20 år sedan Jansson började "städa upp" partiet, och 10-15 år sedan som nuvarande partiledningen fick partiet att lägga in 6:ans växel i det arbetet. Det är en lång resa SD har gjort, som sugit upp stora delar av de nationella krafterna och nu resulterat i att man står där som största riksdagsparti i flera opinionsundersökningar. En imponerande bedrift, absolut, men till vilken nytta? Man har inte fått något som helst inflytande, man har inga utsikter till att få något reellt inflytande och man har inte ens blivit "rumsren" utan ses fortfarande som svensk politiks svarta får. Man har sugit upp den interna invandringskritiska opposition som tidigare fanns i övriga partier - vilka förvisso splittrade inte var jättestarka men inte lika lätta att avfärda som under SD flagg - och man har motarbetat alla de som insett att det är genom arbete för en ny tidsanda och inte genom nya partier i regeringsställning som verklig politisk förändring åstadkoms. På sin höjd har de årliga ökningarna man gjort i opinionen inneburit någon form av terapi för alla de som sett - inte sällan själva fått uppleva - mångkulturens baksida och förfasat sig över vad som händer med samhället under de här åren. Nu i efterhand kan vi konstatera att man körde sin städade variant för att stoppa invandringen, men lyckades ändå inte stoppa något innan invandringen blev så stor att den nu kollapsar under sin egen tyngd.

Och jag klandrar inte på något sätt alla de rättskaffens svenska män och kvinnor som under åren med iver och lust engagerat sig i partiet med de bästa av intentioner och förhoppningar, ideellt offrat tid och energi under hot om stigmatisering och rent av våld. Det vore förmätet att i efterklokhetens namn sitta idag och säga något. Inte sällan heller har de i slutändan också uteslutits, blivit paria av det parti som för att få "respekt" hos mobbarna i övriga samhället börjat mobba sina egna. Vad ledningen har gjort med sin förändring av partiet, som gått så långt att man nu förespråkar en flyktingpolitik som nominellt är generösare än moderaterna .

I den politiska och ideologiska resan vänsterut har man ständigt försökt byta till sig lite mer respekt från etablissemanget genom med vokabulär hämtat från Arnstad och till och med genom lismande önskebrev till Expo om samarbete kraftigt tagit avstånd och visat sin avsky för allt och alla som var kvar en millimeter till höger - där man själv nyss stod. Ska SD återradikaliseras och börja vandra högerut, så gör man det ut på mark som nuvarande partiledning bränt upp och minerat. Nu finns det flera som försökt börja odla något gott även i detta karga och bespottade landskap - Fria Tider, NU, Motpol osv. I någon mån också SDU, inte genom att stå politiskt till höger men genom att ha en vilja att alls stå för sin politik och driva igenom den istället för att gå på defensiven och vara nöjda bara ingen hittar något att tycka illa om en för.

Att ge nuvarande partiledning förtroende att leda den nödvändiga resan tillbaks till en ideologiskt förankrad nationalism, vore som att ge Reinfeldt förtroende att försöka styra upp Sverige av idag. De saknar båda fullständigt trovärdighet, både inåt och utåt, i en sådan process på respektive nivå.

Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man
Frågan är över vem eftervärldens dom skall falla hårdast över - Reinfeldt som förstörde landet, eller Karlsson som förstörde motståndet.

Det finns naturligtvis möjligheter för SD att bli ett parti som har en alternativ ståndpunkt i många frågor. Det finns ju sådana partier i Sverige redan nu, en del åsikter är ju ordentligt... alternativa, redan nu.

Däremot blir det troligtvis (inte ens en Bergakung kan veta...) svårare att hitta en så tacksam roll som den man haft, att vara enda partiet med en invandringskritisk profil. Ingen vettig människa kan ju heller tycka att det är fel eller dumt att göra något, nu när det blivit uppenbart.

Problemet för SD är ju misstanken (som kan vara fullt befogad, N.B) att invandringskritiken varit ideologisk, inte praktiskt motiverad. Man tyckte ju illa om invandring redan på den tiden den var en mild västanfläkt mot idag. Därför kan det bli svårt att exploatera att "man har haft rätt hela tiden" - om nu folk, som rimligtvis är lättade att det ser ut att bli ordning på torpet, egentligen bryr sig.

Däremot skall man inte tro annat än att SD varit en förändringsagent, även om verkligheten varit en än större sådan på slutet.

Både KD och M förlog det innan S införde det hela men självfallet är det pga av det enorma inflödet just nu som det införs. Men för S var det nog en fördel att peka på KD och M när man förhandlade med MP.

Vad 7k vågar eller inte vet jag inte men idag ser debatten helt annorlunda ut än för en månad sedan. Det gör att SD blir marginaliserat och måste hitta en ny roll. Det dom hitills visat är patetiskt med höstsemetern i Grekland som bottennapp.Jag såg Jimmie igår på TV4 där han utan framgång försökte renomésnylta på M

SD är inte längre för ett EU-utträde, man vill omförhandla en del och låta folket ta ställning genom en folkomröstning i saken.

Ta ställning till vad? EU kommer aldrig att hålla, det är min totala övertygelse.

Så vi har ett patetiskt SD och en 7k som hittills ljugit om invandringens fördelar och undanhållit problemen med de höga volymerna.
Vilka ska de stackars svenskarna hoppas på...

Hur som helst, att komma ner till normala EU-nivåer på flyktingmottagandet, kommer att kräva en total omställning i PK-Sverige och jag tvivlar på att det kommer att tillåtas.

Har också noterat att SD har problem att hantera den situation som uppstått sedan flyktingarna blev verkliga och av kött och blod för många svenskar pga döda pojken på stranden och flyktingflödena sedan dess. Nu låter en del av retoriken illa när det är på riktigt även för vissa som halvlutade åt SD. Strandkampanjen verkar inte ha gett avsedd effekt i Sverige heller, istället tycker flertalet - även bland många invandringskritiska - bara att det är osmakligt och skakr på huvudet. En del av orsaken är att polariseringen och splittringen mellan svenskar blivit starkare som en följd och folk som inte tidigare visste vilket ben de skulle stå på tvingades välja när kontrasterna mellan SD:s inställning och traditionella svenska solidaritetsvärderingar hamnade i skarpt läge, medan de som tyckte illa om SD men inte var särskilt aktiva börjat aktivera sig. Nationalisterna har hela tiden kunnat ta mark dels för att de är mycket mer aktiva och engagerade. Vanliga icke-rasister orkar inte bry sig lika mycket som den som har det som ideologi och politik, men nu är saken så pass mycket på allvar att fler vanliga svenskar börjar bli aktiva.

Det är inte bara volymerna som gjort att SD opponerat sig mot en allt för generös (läs; vansinnig invandringspolitik) invandring - det handlar lika mycket om inte mer om den ökandet av grov brottslighet, otrygghet, nedmonteringen utav välfärden, påfrestningar inom skola, sjukvård, rättsväsende osv. osv.

Svar på dina frågor:

1. Nej, det är inte fel men otroligt svagt att inte inse detta tidigare - eller kan det vara så att prestigen blev för stor i frågan? För ingen normalt funtad människa (särskilt politruker, med all fakta tillgänglig, mer än gemene man) kan ha missat vad som var på väg att hända. Om man inte valt att låta prestigen styra eller ta på sig skygglappar. Att man, till sist, även för en vecka sedan sa att allt var under kontroll, till att helt plötsligt skrika i panik, är bara inte tillförlitligt och/eller förtroendeingivande...

2. Självklart ingen - men, vi får nog vara försiktiga och se om det är rätt insatser som nu införts. Många tror på en ökad asylanstormning - danskarna informerar i nuläget lyximmigranterna att det fortfarande är möjligt att söka asyl i Sverige - så förvänta dig inget stöd för politiken i våra grannländer...

3. Självklart inte - det har jag aldrig hävdat! Men, hade de genomförts då SD först började avisera sin politik så hade Sverige, idag, varit ett mycket varmare, tryggare, säkrare och välmående land att bo i... Nu är det för sent! Sverige är förlorat - demografiskt sett är Sverige för alltid förvandlat till en massa som aldrig kommer att kunna leva sida vid sida...

4. Självklart är det så att ett brett samarbete underlättar - men, det säger också mycket om politiken och politrukerna själva. De är ena, djävla hycklare och kappvändare - för hur kan det komma sig att nästan all partier, helt plötsligt, kommer fram till samma slutsats? Verkligheten? Nja, snarare konformism. Men ju fler kockar desto sämre soppa (när det väl blir jobbigt att samarbeta)...

Ta ställning till eu-medlemskapet. Man är ju EU-kritisk fortfarande i bemärkelsen att man tycker det är fel med den maktförskjutning som skett, där man vill ha bättre villkor för Sverige, men driver inte linjen att man ska lämna EU utan lämna det åt folket att avgöra i en ny omröstning.

FYI, de invandringsrelaterade problemen var redan uppenbara på 70-talet (även om det naturligtvis var i en mindre skala) - ghetton, överrepresentation i brottslighet och bidragsutnyttjande, samtidigt som tabut mot diskussion om detta redan var etablerat. (Det var därför BSS grundades. Grundaren Leif Zeilon har skrivit om detta.)

Så fröet till eländet såddes för länge sedan.
Detta bör svenskarna upplysas om.

Mm, du är inne på ett annat spår än partiledningen. Ditt spår ger 0.3 % av rösterna ca. Vakna upp.

Man vill alltså göra en Cameron. Folket ska bestämma men man tar ej ställning själva. Synd att man blivit så passiva.