Citat:
Ursprungligen postat av
redlineoffside
Nu var det ju inte det jag skrev heller. Men det tenderar att komma krypande med åren faktiskt. Folk blir vanligtvis tjockare med åldern, och det mesta har med insulinresistens att göra hävdar jag.
Det är betydligt mer komplicerat och omfattande än så. Men en viktig teori om hormoner och åldrande skulle man kunna kalla: kampen mellan de goda och de onda hormonerna, eller mellan de hormoner som bygger upp kroppen och de som bryter ner den. De goda hormonerna är bland annat just tillväxthormon och testosteron(för män) som hjälper kroppen att underhålla och reparera vävnader, melatonin som bidrar till god sömn, stärkt immunförsvar och som har en stark antioxidativ förmåga. Dessa kallas också i engelskspråkig litteratur för "youth hormones" och brukar även inkludera DHEA, ett mycket viktigt förhormon till våra könshormoner. De onda hormonerna, eller som de också kallas "death hormones", är stresshormonet kortisol och insulin. Båda dessa är livsnödvändiga för en god hälsa men bidrar vid förhöjda nivåer till ett för tidigt åldrande och i värsta fall sjukdomar som fetma och diabetes och en skadlig och icke önskad inflammation. De vetenskapliga teorierna hur dessa hormoner påverkar vårt åldrande får alltmer vetenskapligt stöd.
I takt med att vi åldras påverkas massor av biologiska rytmer och insöndringar av hormon och hormoninsöndringen förändras. Nästan alla nivåer går ner när vi blir äldre, inte bara tillväxthormonet och testosteron.
Ett off-topic exempel är hormonet melatonin där insöndringen har sjunkit med 80 procent vid 60 års ålder jämfört med vid 5 års ålder, vilket är en bidragande orsak till att äldre sover sämre. I studier har man sett att personer vars biologiska rytmer är mer bibehållna lever längre och friskare. Till exempel har hundraåringen mer bibehållen biologisk rytm av melatonininsöndring än personer som lever ett kortare liv. I takt med att våra körtlar åldras minskar många av dem också sin produktion av hormon. Dessutom sker en förändring i deras målorgan där det blir svårare att påverka genom att antalet bindningsreceptorer minskar samtidigt som de som finns kvar tappar en del av sin förmåga att påverkas av hormonet. En viktig förändring är också att den del av hormonet som finns i blodet, och som är aktivt minskar.
