Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag lägger idag märke till en omsvängning i hur politiker på ledande nivå håller på att byta fot. Ja, inte i sin grundläggande ideologiska övertygelse, utan i hur man hanterar politiska problem. För dagen är det aktuellt med att avhysa zigenare och några andra som olagligt befinner sig i landet och olagligt har ockuperat någon annans mark. Statens rättsvårdande myndigheter har intill nu, i två år, sett mellan fingrarna och sannolikt inte vågat agera med hänsyn till att zigenare omfattas av ett särskilt medieskydd.

Men idag slog man till från Polisens sida, och ovanligt nog får Polisen stöd av politikerna som nu tar medieinitiativ på ett tuffare sätt än vad Polisen själva gör.

Lyssna här på P1 Morgon där Johar Bendjelloul försöker klämma åt en socialpolitiker i Malmö för att "ta ansvar" för något som inte är hennes, eller Sveriges, ansvar. Hon svarar med att kommunen och Polisen följer lagarna och att ansvaret är zigenarnas hemländer - inte Sveriges. Inte ger sig journalisten för den demokratiskt stiftade lagen, men politikern parerar med att lagen gäller lika för alla.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6293202

Även statsministern har minsann avtvingats ett uttalande om frågan, som egentligen rör Malmö kommun och Polismyndigheten. Men Svetsaren har tagit tag i den legalistiska ledstången och hävdar nu att lagen gäller lika för alla och att huvudansvaret för rumänska medborgare åvilar Rumänien.

Från Bryssel hörs emellertid Fi-enden Soraya Post yla om att Sverige är "sämst i klassen".
http://www.svd.se/soraya-post-sverig...ningen-i-malmo

Maria Ludvigsson i SvD förklarar både varför det är dåligt med kommunala kåkstäder och att lagens tillämpning är otydlig när det gäller likhet inför lagen.
http://www.svd.se/kommunala-kakstade...ningen-i-malmo

Jag tror i anledning av ovanstående iakttagelser att vi nu kommer att se två läger (Sic!) både bland politiker och bland medieaktörer:

1) Det legalistiska lägret: borgerliga ledarskribenter, socialdemokratiska politiker i ansvarsställning och en och annan ytterligare som inser att den enda vägen ur situationen är att hävda rättsstatsprinciperna. Detta läger kommer sannolikt att tillväxa i både antal och kraft, eftersom det erbjuder en hyfsat hederlig väg ur moraset man försatt sig i. I sin förlängning kan man här hävda att "Land skall med lag byggas". Det var minsann en stund sedan.

2) Det humanistiska lägret: socialistiska ledarskribenter och debattörer samt aktivister, ja samtliga utan en position att behöva ta politiskt ansvar, kommer att fortsatt och kanske alltmer högljutt att hävda att politiker och myndigheter skall ta "humanitärt ansvar" oavsett vad lagen säger.

Mellan dessa båda läger kommer media nu att formera sig. Kommer man, likt P1 Morgon, att försöka medialt kniva politiker som hävdar att lagen är lika för alla, eller som SvD:s ledarsida avkräva rättsstatens primat? Min bedömning i nuläget är att det legalistiska lägret är på frammarsch, men att det kan blir rätt medialt blodigt framöver när det humanistiska lägret både skall försvara "rätten" att campa som man vill om det är "synd om en", och att man som aktivist skall få hindra lagligt fattade beslut från att verkställas litet som man tycker bara man är "god".

Denna formering i läger är synnerligen intressant, för stunden mest i zigenarfrågan, men på litet längre sikt framför allt om samma formering kommer att ske inför asylproblematiken. Tecken som skulle kunna tyda på detta är en ökande insikt om att "barnen" inte alltid är barn och att detta behöver klargöras, och att alla som kommer inte är syrier, vilket också måste klarläggas. Även här är min bedömning att "Den legalistiska linjen" har möjligheter att stärkas, just för att den ger både medieaktörer och politiker en "väg ut", i alla fall på kort sikt.

Fast dagen är förstås inte slut ännu...

"No hate speech movement" har en europeisk hemsida
http://www.nohatespeechmovement.org/

Detta projekt grundar sig på dessa guidelines: http://merlin.obs.coe.int/iris/2009/1/article2.en.html


Det intressanta är hur vanlig netikett kan kapas av organisationer och förvanskas till ett redskap för att främja motsatsen till intentionen:
"to promote privacy, security and freedom of expression "

Samma sak sker med mängder med andra goda avsikter som med tiden "trollas" till att innebära motsatsen till intentionen. Det är inget annat än ett systematiskt sätt att angripa i detta fall EU institutioner. Mönstret går igen och jag och många andra, med foliehatten på, menar att mångkulturflummeriet inte har annan avsikt än att skada Sverige och EU.

Det vi ser är att många nu vaknar när samhällsskadan blir uppenbar och ofrånkomlig för var och en.
Men orsaken till att mediekriget om mångkulturen överhuvudtaget behövt föras är att det funnits de som mer än gärna ser att Svenska samhället tar skada. En omstörtande verksamhet med syftet att just omstörta ett samhälle som har stuckit många andra regimer i ögonen av olika skäl.

Exemplet med "No hate speech movement" visar tydligt hus systematiskt detta gått tillväga.

En av anledningarna till att mångkulturalisterna har vunnit så mycket är att de har moraliskt övertag. Mångkultur har setts som något genuint positivt och gott och kritiken mot det är att vi inte har råd. Länge erkändes det inte att mångkulturen var en förlustaffär och därför blev retoriken maximalt med mångkultur. Sedan kom man fram till att det var en omkostnad. Invandring är något heligt som man kan köpa. Den som motsäger sig att man ska lägga pengar på något gott kommer alltid förlora en debatt. Den naturliga konsekvensen av den politiken blir så mycket mångkultur som vi har råd med. Folk som Tino Sanandji låter som folk som säger att vi bör spara in på cancercbehandlingar eftersom de är dyra. Det kanske är den ekonomiska verkligheten men du kommer bli en hatad person.

Nu börjar något intressant hända. Bilden av mångkultur som något heligt och vackert är på väg att luckras upp. Mångkulturen kanske inte är moraliskt överlägsen. Tino Et al. debatter ser ut så här: Tino, vi har inte råd. PK-it men tänk på alla stackars barn, hur kan du låta dem lida? Statistik kan inte vinna ett mediakrig, det är ett viktigt vapen men kan aldrig avgöra det.

Det som verkligen skulle öppna upp en ny front och göra kriget rörligt och spännande är en skribent som debatterar mot mångkulturen med argument om att den är omoralisk. När vi börjar höra argument om att mångkultur stjäl skolgången ifrån fattiga barn i Afrika eller om hur dem på botten i det svenska samhället får ta smällen eller den omfattande miljöförstöringen som massinvandringen innebär.

Inte ens SD har vågat ta i dessa frågor av någon anledning. Därför är det närmast chockerande att mainstream media skriver om dem idag. De flesta inom media är känslomänniskor och känsloargument har faktiskt potential att vinna kriget.

Det hela är ju egentligen mycket enkelt, både principiellt och polemiskt: Det universella människovärdets okränkbara primat.

Med avseende på svenskarna innebär detta en självklar, lika folkrätt. Samma företräde till Sveriges resurser och välfärd som andra folk har till sina stater och ursprungsområden. Att ifrågasätta, villkora, problematisera, relativisera eller inskränka denna universella folkrätt är inte att jämställa svenskar med andra - det är att särskilja svenskar från andra.

Annorlunda uttryckt: Våra fucking politiker ska fucking jobba för oss som betalar deras fucking löner. Den inhyrde snickare som oombedd börjar rusta upp grannens hus för att det är i än sämre skick, ska ha sparken utan ersättning.

Inom detta uppdragsgivande kollektiv är det förstås inte acceptabelt att t ex ge unga män hundrafalt större del av resurserna.

Utanför denna grupp finns - alla andra. Även deras människovärde är universellt och okränkbart lika. En individs humanitära värde är inte avhängigt av hudfärg, religion, kön, klass, ålder - eller lokalitet på jordklotet. Att värdera lidande högre i Sverige än Afrika är GPS-apartheid, det är en trångbröstat insulär chauvinism och självbespeglande nationalmystik.

Inte heller inom denna grupp är det acceptabelt att den unge mannen är hundrafalt mer värd än den åldrande kvinnan eller hårt hållna flickan. Att han klarar att ta sig från Afghanistan, Syrien eller Afrika gör inte hans människovärde högre.

Med denna insikt skapas ett armerat tankebygge som både har praktisk kropp och moralisk stadga. Eller en kompositbåge av känsla och förnuft som har räckvidd och förödande precision på den nya debattslagfält som nu tar form.

De borgerliga och socialdemokratiska åsiktsmigranter som du beskriver formerar en legalistisk, pragmatisk falang har förstås framtiden för sig, men de gör klokast i att förstå att det gäller att sitta upp på de högsta moraliska hästarna.

En osignerad Expressen-ledare kommer halvvägs rätt, när omfördeningen av biståndet kritiseras så fränt att en svepande förändring av svensk migrationspolitik låter sig formuleras med indignationens självklarhet :



Riskkapitalbolag och unga, friska män med resurser att resa långväga, avvägt mot flickor i Afghanistan och barfotabarn i Afrika - det är framtidens klandrande narrativ som täcker varje ekonomiskt och politiskt nödvändig kursförändring.

Politikernas primära skyldighet mot de egna medborgarna och frihet att söka sig bort från skattebetalarnas generösa försörjning om uppdraget inte passar, kan med fördel tillfogas.

Och bäst av allt? SD har inte förmått muta in dessa tydliga, raka budskap, utan kan lätt överflyglas.

Du beskriver, helt riktigt som jag förstår det, den tredje möjliga vägen, vid sidan av den legalistiska och den humanistiska: Den etiska/moraliska. Denna är i allt väsentligt oanvänd i det politiska landskapet, men vem tar hand om den?

Aftonbladet intervjuar ordföranden för Intresseorganisationen för assistansberättigade om regeringens alltmer desperata åtgärder.

"Regeringen öppnar för att dra ner på kostnaderna för personlig assistans för att klara flyktingsituationen.
Intresseorganisationen IFA är mycket oroad och menar att det skulle slå hårt mot handikappade.
– Jag vädjar till regeringen att inte betala tragedier med tragedier, säger ordförande Vilhelm Ekensteen."
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21691495.ab

Först biståndet och nu detta. Man får nog betrakta moraltabut i MSM som brutet. SD anklagas för att ställa grupper mot varandra i sin retorik men regeringen gör det alltså i praktiken.
Tiggarna har lämnat det politiska kuddrummet, i det fallet nådde humanismen plötsligt en gräns, men sedan blir det svårare.
Ska Sverige bli det antiziganistiska patriarkala funkofobiska landet som fraktar bort romer, premierar afghanska män före fattiga skolflickor och tvingar handikappade att leva i misär?
Den humanistiska stormakten verkar implodera på eget grepp.

Det här har vi ju vetat om länge, många av de som ingår i det mångkulturella maskineriet ger läpparnas bekännelse åt dogmerna men är i själva verket i allra högsta grad medvetna om systemets natur. Hur länge kan en sådan här diskripans fortgå? Hur länge kommer folk att kunna hålla käften när tex Behrang Miri bjuds in ör föreläsning på ens arbetsplats och förkunnar att alla är rasister i egenskap av att vara svenskar och att Sverige enbart är rikt på grund av slavhandel? För eller senare rämnar fassden, frågan är bara när.

Aftonbladet intervjuar ordföranden för Intresseorganisationen för assistansberättigade om regeringens alltmer desperata åtgärder.

"Regeringen öppnar för att dra ner på kostnaderna för personlig assistans för att klara flyktingsituationen.
Intresseorganisationen IFA är mycket oroad och menar att det skulle slå hårt mot handikappade.
– Jag vädjar till regeringen att inte betala tragedier med tragedier, säger ordförande Vilhelm Ekensteen."
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21691495.ab

Först biståndet och nu detta. Man får nog betrakta moraltabut i MSM som brutet. SD anklagas för att ställa grupper mot varandra i sin retorik men regeringen gör det alltså i praktiken.
Tiggarna har lämnat det politiska kuddrummet, i det fallet nådde humanismen plötsligt en gräns, men sedan blir det svårare.
Ska Sverige bli det antiziganistiska patriarkala funkofobiska landet som fraktar bort romer, premierar afghanska män före fattiga skolflickor och tvingar handikappade att leva i misär?
Den humanistiska stormakten verkar implodera på eget grepp.