Sveriges riksbunkrar och det som har koppling till dessa

Jordplan över myrmark verkar ha vart det vanliga, ser bl.a. spår av detta norr om Mil O Hkv A1

Dock så verkar dessa antenninstallationer avvecklats för 20-30 år sedan ersattes all kommunikation av FFRL/FTN?

Hur och vart kopplade man ihop allt?

Från HKV-berg rimligtvis vidare till LFC MKC Osv för sedan att därifrån länkas vidare ut till dom stridande enheterna?

Jag vet ju att FV använde FFRL i begynnelsen och att Armén och Marinen hade andra radiosystem.

Vem körde vad?

Hur borde våra HKV-bergs antennparker vart bestyckade för att nå ut till alla försvarsgrenar?

När? Körde alla på samma nät någon gång?

Jag skall försöka förklara saken på det sätt jag förstått att det fungerade på. Man måste känna till hur försvarsmaktens (krigsmaktens) ledningsförhållande fungerade. Central ledning, Högre- och Lägre regional ledning och ledning lägre stående förband. Den Centrala ledningen är i detta fall HKV med ÖB osv. Den Högre regionala ledningen motsvarande MILO och den Lägre Fo. Jag väljer att benämna lägre stående förband för enheter i detta fall.

Man skall komma ihåg att den Högre regionala ledningen, dvs MILO var i det närmsta självbestämmande. Man hade redan i fredstid gjort upp planer och man agerade i det närmsta självständigt till och med på Fo-nivå. Vissa förband tex E1 (ÖB's Klubba) leddes dock på HKV-nivå men, där var en av MILO-befälhavarna hade rätten att hemställa och leda dem. Man hade redan i fredstid bestämt detta förhållande då man 1, ville minska ledtider. 2, var säker på att ledningen skulle störas ut på olika sätt.

Man kan säga förenklat att den centrala ledningen av försvarsmakten hade till uppgift att sammanställa en lägesbild och framställa en inriktning för krigsförbandscheferna att följa. Flygvapnet och Marinen (Flottan) fick också sina direktiv härifrån men var underställda MILO/Marinkomando-cheferna.

HKV och ÖB behövde därför inte sändarannex med olika antenner etc till varje försvarsgren. Man hade ett sändarannex som kommunicerade ut till berört MILO eller i vissa fall lägre stående förbands stab. Vanligast torde vara till ett sändarannex på MILO-nivå. Berört MILO har egna sändarannex att vidarebefordra till tex enskilda enheter i flottan. I varje MILO fanns där ett marinkommando förutom i NN och ÖN som delade på ett.

Min uppfattning är att man huvudsakligen hade fyra olika sätt att kommunicera med underordnade staber.
STAB-STAB
FFRL (FTN)
TRÅD
RADIO (Tal, Krypterad text)

Beroende på vad man skall skicka använder man olika sätt, detta pga olika långa ledtider på olika nät. STAB-STAB för kommunikation mellan Central ledning och Högre regional ledning (MILO), Radio är snabbast men sårbarast, går att använda i alla nivåer. Tråd då man vill skicka längre meddelanden tex orienteringar och framförallt till övriga i totalförsvaret. FFRL (FTN) reservmetod för tråd och STAB-STAB men också metod för att "nyckla" STAB-STAB. Man hade såklart olika antenner för andra nät men detta var framför allt på MILO-nivå och man utnyttjade såklart även annex som användes även i fredstid.

Man skall också komma ihåg att en antenn kan användas i flera nät. Kommunikation är en komplicerad historia då man måste tänka på utbredningsförhållanden, hinder och att inte fylla "rymden" med för mycket trafik. Tex:

Anl 1 har bäst förhållanden att skicka till Anl 2 medelst metod 1.
Anl 2 Tar emot trafik från Anl 1.
Anl 3 försöker skicka till Anl 2 på metod 1 samtidigt men måste vänta på att mottagaren skall bli ledig. Antingen skickar Anl 3 tills Anl 2 är ledig och svarar, alt byter Anl 3 metod och skickar på metod 2. Så länge Anl 3 skickar så kommer dock ingen annan Anl komma in med sitt meddelande,
Anl 3 kan också skicka en engångssändning och hoppas att Anl 2 tar emot meddelandet. Då kan man tex begära att mottagaren skall kvittera inom 24H.

Detta blev kanske rörigt och en "expert" skulle förklara detta bättre. Man kan ha massa anmärkningar på det jag skrev - men kom ihåg, detta är en enkel beskrivning av hur det fungerade.

Oj så många inlägg. Har inte mer än skummat igenom lite men vill påminna om att 1966 är en skiljepunkt där Militärbefälhavarna i milona, får det fulla ansvaret över såväl armeförband som flyg och flottbaser/staber inom respektive milo. Givetsvis var flyget arga för att dess ledning gjordes av arméfolk som ville använda flyget som "artilleri". Allt samband från HKV rörande krigetgick alltså from 1966 till MB som sedan gav order i sin tur efter att gjort en detaljplanering.

Före 1966 fanns milocheferna med områdesansvar redan från kriget men jag tror de hade endast territorioalförband och hemvärn disponibla. Armekårerna var det ÖB som dirigerade. I slutet av VK2 stod III.Armékåren i sitt område i västra sverige med tyngdpunkt till Dalsland och linjen Uddevalla-Vänersborg. II. Armekåren med säte i Östersund och Nedre Norrland avdelades ner till Värmland i III. kårens normala område. Detta för att tyskarna inte längre var starka i Trondheimsriktnoingen och att de båda kårerna förberedde sig på operation "Rädda Norge" om tyskarna skulle börja med desperat mördande i slutskedet av kriget.

ÖB behövde på den gamla tiden före 1966 även rörligt samband för att kunna lämna sitt bergrum och tillfälligt gå till en främre uppehållsplats. Ca en 80 man stor stab skulle då följa honom och man skulle förmodligen gå till Gemensam ledningsplats (Gpl) i bergrum någonstans. Kanske till annan milostab?

Du har nog rätt Achtung om ledningen.
Jag försökte en gång reda ut skillnaderna i hur FM leddes under VK2 och kalla kriget och kom fram till detta.

1936 års försvarsordning:
ÖB leder Försvarsmakten
Försvarsstaben stödjer ÖB
Chefen för Marinen leder marina insatser
Chefen för Flygvapnet leder flyginsatser
6 st Armékårschefer leder markstriden (Milo S, V, Ö, N, Övre Norrlands trupper samt Gotlands trupper).
6 st Milo-chefer ansvarade för försvar av sitt Milo och frågor kring värnplikt etc
CA var i krig ansvarig för depåverksamhet.
Fram till 1939 var Kungen överbefälhavare och den högste militäre chefen var Försvarsstabschefen. Från 1939 utsågs en militär, Olof Thörnell, till ÖB.

1942 års försvarsbeslut:
7 st MB fick operativt ansvar för alla markstridskrafter inom sitt militärområde.
3 st armékårer behölls, men de sågs som ett allt mer omodernt förband och las ner 1957.
I övrigt enligt 1936.

1966 (1964) års försvarsbeslut:
6 st MB + MKG (lokalt ansvar) fick operativt ansvar för alla stridskrafter, inkl flyg och marin, inom sitt militärområde.
CFV fick en något oklar stödjande roll.
CM skulle från åtminstone 1970 (Bengt Lundvall) fram till 1984 (Per Rudberg) ta befälet i exil-HKV
I övrigt enligt 1936.

Jag tycker det är lite oklart vad exakt ÖB hade ansvar för från 1966 och om detta har jag inte hittat så mycket information.

En av de få uppgifter jag sett är Melker Beckers intervju med åttiotalets ÖB Bengt Gustafsson i programmet om Zonen och rikets krigshuvudstad där spåren slutade i Karlsborg.

Där berättar Bengt G att hans viktigaste uppgift i krig var att utgöra rådgivare åt regeringen samt att i fred förutom ovanstående, ha till uppgift att välja ut de som militärt skulle ansvara för den högsta militära verksamheten. Han beskriver det som "-en nog så viktig uppgift... ...att välja ut dem som skulle palla för trycket..."

Har själv funderat på om rådgivarrollen krävde samgruppering eftersom man behöver finnas med i HKV för att vara direktunderrättad men samtidigt kunna finnas hos regeringen som rådgivare. Kanske satt man efter 1966 i samma bergrum men i olika "skepp". Principen att inte lägga alla ägg i samma korg pga. utslagningsrisken, talar kanske emot detta. En lösning hade ju varit om regeringen var delad i två hälfter och tillsammans med ÖB, resp stf ÖB, satt på olika platser?
En stor nackdel är ju att då regeringshalvorna behöver ut i atomdimman för att kunna träffas fysiskt och diskutera.

Så kanske satt ändå den Centrala Ledningen (huvudsak mil) och regering/k-delegation, i olika anläggningar men i samma område? Vem vet? Utomlands verkar de haft dela gruppering civilt och militärt. Kanske avgörande var att militära mål ej var skyddade av folkrätten medan den civila sidan (Högsta Ledningen) behövdes för att förhandla med och att ge direktivet till de sista egna förbanden att ge upp striderna.

Jfr. Japan under VK2. USA hade nog lätt kunnat släppt bomben över kejsarpalatset i Tokyo men hade då varit tvugna att offra en hel generation av sina egna soldater för att ha ihjäl japanerna en och en.

Där berättar Bengt G att hans viktigaste uppgift i krig var att utgöra rådgivare åt regeringen samt att i fred förutom ovanstående, ha till uppgift att välja ut de som militärt skulle ansvara för den högsta militära verksamheten. Han beskriver det som en nog så viktig uppgift... ...att välja ut dem som skulle palla för trycket...

Eller så satt regeringen, kungen och ÖB i Stockholm(åtminstone så länge som möjligt) och de som skulle palla trycket i inre zonen?
Och i så fall satt kungen, regeringen och ÖB nog inte i riksdagshuset och inte under Norrmalm heller för den delen...

Läste på antus.org om ett bergrum för museer och riksbanken som fanns i Stockholm. "I slutet av 1962 projekterades en smått gigantisk berganläggning som ersättning (komplement?) för de i Stockholm. En seriös anläggning med kamouflerade ingångar mm." samt "Två förslag framfördes i Västmanland men om det blev av förtäljer inte historien." Sannolikt borde detta ha genomförts med tanke på totalförsvaret, och hänga ihop med och finnas i samma område det andra som diskuteras här?

Sedan är jag nyfiken på något jag såg när jag kollade på fornsök. På andra sidan vägen ett par kilometer väst om anläggningen vars infart bevakades inifrån en lada finns en liten fastighet med en större byggnad vid berget, bom från vägen med elledning till fastigheten. Har den haft någon funktion i relation till anläggningen?

Ett numera rivet ammunitionsförråd om inte minnet sviker mig. Finns en hel del av likadan modell att hitta på satellitbilder, några rivna och andra fortfarande kvar. Men det är konstigt (och ovanligt) att just detta ligger på en egen liten fastighet samt att strömförsörjningen skedde genom luftledning.

Fortifierad televäxel i betongbyggnad. Har man sett den i verkligheten så framgår direkt att det inte var något amförråd då dessa var betydligt högre och ej byggda i sutteräng. Byggnaden riven sedan några år tillbaka. Tillhör klart Zonen. Fastigheten inköptes 1965 har jag för mig då denna plätt avstyckades.

https://www.google.se/maps/place/713+92+Grecks%C3%A5sar/@59.5425774,14.7658722,287m/data=!3m1!1e3!4m2!3m1!1s0x465c59b71e7e38b7:0x73104 10f2223f22e

Högst troligt är att det är Lfc o5 PUMAN i Bålsta, som började byggas då.
Spola fram till 32:40 i filmen nedan för att få se bild på det enorma bergrummet. Enligt filmen byggdes senare ytterligare en sådan här kammare. Uppskattar dess yta till 15,5*80m och normalhöjden för Lfc´n som var tre våningar med balkonger överblickande "kyrkan" med kartborden/väggskärmarna.
http://www.fht.nu/Film/Flygvapnet/film_tustril_del_2.mp4

Strax söder därom byggdes sedan Statens biblioteksdepå i Bålsta där jag antar de arkiv som ej erfordrade bergrum, kom att förvaras.
https://www.google.se/maps/place/Statens+Biblioteksdep%C3%A5/@59.630853,17.5087122,3a,75y,350.84h,90t/data=!3m6!1e1!3m4!1ssS2XpTHdn7Ax18TiaXrGYw!2e0!7i1 3312!8i6656!4m2!3m1!1s0x0:0xabf5d863914fa8c3!6m1!1 e1

Statens biblioteksdepå i Bålsta
Statens biblioteksdepå(SBD) i Bålsta utanför Stockholm magasinerar delar av KB:s samlingar. Här förvaras bland annat dagstidningar från och med 1851. Den som vill läsa de dagstidningar som inte finns mikrofilmade eller digitaliserade är välkommen till SBD.

http://www.kb.se/besoka/bestalla/dagstidningar/Statens-biblioteksdepa/

I övrigt:
Har ni hittat RB Stockholm?

Appropå telefonväxlar.
Vid anläggningen nära Stakullen fanns en telefonväxel, den informationen har jag från en säker 1:a handskälla. Det min far inte talade om, var om växeln ombesörjde anläggningen eller endast var lokaliserad till platsen, om den var skyddad eller belägen utanför, ej heller berättade han om hur stor växeln var, inte heller vilken typ: 500 väljare/koordinat. Detta var omkring 68 - 69.