Snacka om att detta inlägg kommer försvinna bland allt guld-gnabbande...
Riktig hawaii-match på Kopparvallen som vi egentligen kunde vunnit med 7-5 och det är väl lite det man får räkna med när man har Axén som tränare. Landets mest offensiva tränare på gott och ont kan man väl säga.
Å ena sidan ger han spelare som Broberg och Astrit (Sobra förra året) en helt annan frihet mot vad de haft i sina tidigare klubbar så att de växer ut till helt nya spelare, å andra sidan blir lagdefensiven lite väl lidande ibland. Speciellt när vi då tyvärr redan har en så pass svajig backlinje som vi har i år.
Astrit har nu gjort 2+9 på 9 matcher, årets Sobra. Igår spelade han även fram till 2-3 frilägen som brändes. Ett under hur Helsingborg inte kunde nyttja honom bättre i våras, han är verkligen helt klart en av seriens största bollgenier.
Tyvärr har man väl egentligen inga större förhoppningar om att vi ska lyckas behålla honom nästa år men en sak som skulle tala för det är väl just att han nog kommer ha svårt att hitta en annan tränare som ger honom den extremt fria roll som han har just nu och som han stormtrivs med. Han är uppsatt som anfallare i laguppställningen men är verkligen överallt på planen, inte sällan längst ner i stort sett mellan mittbackarna för att fördela boll.
Om vi gör minst två mål på lördag kan vi tydligen tangera det allsvenska rekordet i att ha gjort två mål eller fler i flest matcher i rad. Vi är uppe i nio matcher i rad nu och Åtvid har rekordet med tio från 1973. Det hade man lite svårt se hända i våras när vi stundtals hade ett helt obefintligt anfallsspel...