Egots död

Det handlar inte om sinnesupplevelser heller. Eller signaler i hjärnan. Uppvaknandet ger en insikt i den bakomliggande naturen, thats it. Som att vakna ur en dröm och inse att, shit, jag bara drömde. Det är en sorts igenkännande, ett hemkommande, fan jag visste det hela tiden men jag dolde det för mig själv.

Som Zen säger; före upplysningen hugg ved och bär vatten. Efter upplysningen hugg ved och bär vatten.
Egentligen förändras ingenting även om allt förändras. Tänk skiftet från när folk trodde att jorden var platt, en enorm revolution hos människan men egentligen hände ingenting. Eftersom jorden alltid varit rund. Just nu befinner du dig i en position där du tror att jorden är platt. När du inser att jorden är rund kommer du att fatta att den varit det hela tiden.

Vad du än kallar det så är allt du erfar signaler i huvudet. Du menar alltså på fullaste allvar att "uppvaknandet" sker utan att materia (signaler är med)?
Mycket berättelser om hur saker ska vara och hur underbart allt blir om man når sista steget. Lite som i scientology där det sägs att man kan kontrollera tid och rum vid sista steget.

När man insåg att jorden faktiskt var rund så gick man från en föreställning om platt jord till rund jord. Båda två var föreställningar i hjärnan.
Att jorden de facto var runt är ju mest fakta. MEN även detta kan vi relativisera bort, jorden är platt om vi tar en liten liten del av jorden.

Tror starkt på att vi inte har fri vilja och så tror jag det är som alla gurus säger att allting är upplyst men vissa inser det inte. Med andra ord vissa tänker annorlunda.

Precis. Ditt huvud och din kropp som du erfar, tillsammans med din omgivning, är enbart en representation av dig själv inne i ditt eget egentliga huvud, vilket du aldrig förnimmer. Alltså varsebliver du aldrig den egentliga källan till fenomen, utan blott en slags mental bild av den: världen som vilja och föreställning (Die Welt als Wille und Vorstellung). Införstådd i denna metafysiska föreställning är steget till att identifiera sig med hela världen inte längre förnuftsmässigt märklig, även om man intuitivt fortfarande inhyser identifikation med kroppen i sitt medvetande. Nästa steg blir således att upphäva denna identifikation kallad ego.

När du hör ljud så uppstår de i medvetandet, som en intern representation av extern information. När du ser någonting så uppstår synintrycken i medvetandet av motsvarande skäl. Din identifikation med "kroppen" (ett ständigt skifte av sinnesintryck samt ett mentalt koncept), som är djupt rotad, är alltså en bild av dig själv som en liten del av det informationsflöde som uppstår i medvetandet, istället för med medvetandet självt. Att identifiera sig med medvetandet självt kräver en omstrukturering av hjärnan, vilket sker under det meditativa utövandet, av djup introspektion samt temporärt vid intag av psykedeliska substanser (e.g. psilocybin) och ibland t.o.m. till synes spontant.

Fast den ena är sann och den andra är falsk. Jämförelsen med jorden är fortfarande bara ett försök till att åskådliggöra, precis som allting jag skriver.
Vad jag ville säga med min liknelse är att när man inser att jorden är rund så inser man också att den varit det hela tiden, det är alltså inte jorden som förändrats utan ens egen villfarelse som tagits bort.

Så är det nog. Precis som Jesus har funnits där hela tiden om man helt plötsligt "vet" att Jesus finns.

Men jorden är platt i huvudet hos den som tror att den är platt, därav mitt påstående innan att "allting är riktigt" eller vad jag skrev.

Ja det är det väl samtidigt som kroppen och hjärnan finns. Jag förnimmer inte mina tarmar heller mer än om jag har ont eller liknande, hjärnan har ingen känsel så det kan förklaras med det.

Att man är allt istället för att man är kroppen är ett sätt att se på saken, hela universum är ett men hela universum är också alla dess delar. Det är ingen nyhet att det finns olika perspektiv.

Jag tar denna också även om Frigjord svarat. Och jag påstår bestämt nej. Jag har haft utanför-kroppen-upplevelser och vet således att det går att erfara utan hjärna. Jag har sett min kropp från en annan punkt i rummet, jag har varit utanför min kropp och ändå både sett och hört. Rätt många människor har varit med om detta.
Det släpptes nyligen en omfattande forskningsrapport som fastslår att människor som "dött" under operation, alltså varit utan hjärnaktivitet, alltså utan utslag på EEG, ändå uppfattat sin omgivning och kunnat rapportera om den. Man anser att man bevisat att medvetandet inte är en produkt av hjärnan och att medvetandet fortsätter att existera efter "döden".
Man reserverar sig med att säga att detta bara gäller en kort stund, eftersom personerna som varit med om detta bringats tillbaka efter en eller ett par minuter. Oavsett så betyder det att medvetandet är något annat än signaler i hjärnan.

Då har jag väldigt svårt att ta dig seriöst..

Jag vet inte om du förstod vad jag ville ha sagt. Det är trivialt sant att om allt uppstår i huvudet, så är hela denna manifestation av verkligheten en representation inne i det egna huvudet, så även det förnumna huvudet inom manifestationen. Man kommer således aldrig i kontakt med någonting utanför sig själv utan interagerar med sin egen värld - vilken kläs av det vi kallar sinnesintryck och där den som inte diskriminerar dessa intryck emellan ser de alla som sig själv.


Hela vitsen är emellertid att perspektivet här presenterat inte är mentalt, utan vilar i den omedelbara förnimmelsen av verkligheten och nås genom att gå bortom/djupare än tankar. Anammar man det hela som en slags livsfilosofi når man inte någon orubblig sinnesfrid och sällhet, utan påverkas fortfarande av sinnevärldens och den mentala världens fluktuationer mellan vad som är behagligt och obehagligt o.s.v.. Har man nått rätt är man totalt opåverkad av sjukdom, ålderdom och död.

Fast existerar orsak och verkan, tid och rum, subjekt och objekt eller är det bara som det verkar? Enligt t.ex. Schopenhauer och buddhismen är orsak-verkan, tid och rum, subjekt-objekt osv bara illusioner. Varför detta är så svårt att formulera i ord beror just på att språket självt ju är en del av illusionen. Man kan aldrig nå riktig insikt genom att resonera, eftersom språk sysslar med det som Wittgenstein senare i livet kallade språkspel och det inte finns något verkligt språkspel för transcendent filosofi. Språkspelet som kommer närmast kan bara bli ett surrogat.

Här är en bra och så kort sammanfattning som bara är möjligt av Die Welt als Wille und Vorstellung på engelska. Observera vid 2:00 vad Schopenhauer tyckte om gemene mans verklighetsuppfattning: Introduction to Schopenhauer - The World as Will

För att jag haft uku eller för att jag hänvisar till forskning om medvetandet?

Hej.

Det var ett tag sedan jag skrev i den här tråden. Har varje dag sedan dess haft tanken kring egots död/mindfulness/dina-ord-för-att-förklara-detta i bakhuvudet och det är alltid något jag kan falla tillbaka på när jag börjar ta livet på för stort allvar. Tycker det är trevligt att köra igång lite Alan Watts eller Eckhart Tolle vid läggdags och det i sin tur kanske fungerar som meditation för mig. Vaggas åtminstone till sömns och vill inbilla mig själv att det som sägs fångas upp och lagras av de små grå i huvudet.

Vill prata om något vardagligt nu. Jag har en kollega som lägger mycket vikt på vad som har hänt och hur andra reagerade på hans dåtida handlingar. Det kan vara en person som sagt något på ett möte och sedan gjort något annat vid ett senare tillfälle, då är kollegan först med att påpeka vad personen tidigare har sagt och hur detta krockar med vad samma person istället har gjort. Kollegan jag pratar om ryker oftast ihop med sina medarbetare (motarbetare?), stormar gärna ut från diskussioner när åsikterna misstolkas eller inte hålls med och framför allt med chefer och andra "viktiga" personer. Jag antar att min kollega tar ord på för stort allvar och skulle må bra av att tänka annorlunda. Kollegan är sjuk rätt ofta och har ett härligt humör så fort en helg eller ledighet börjar närma sig. Kollegan skulle må bra av att byta jobb men i slutändan är det dennes tolkningar av omgivningen som behöver ändras.

Det jag försöker säga är att egot kan stå i vägen för ens eget välmående. Det är mycket enklare att vara arg och se sig själv som ett offer än att acceptera det som händer och ta det som det kommer. Ni kanske undrar vad jag gör för att förbättra tillvaron för min kollega? Egentligen ingenting. Jag gör mitt jobb, hanterar mina chefer och kollegor som de vore mig själv och gör det jag tillbes att göra och vad som ingår i min arbetsbeskrivning. När kollegan jag nämnde pratar om dåtida händelser och ger sin syn på händelser så kan jag inte göra mer än att lyssna och agera så som känns rätt just då.