Vilken film såg du senast?

Den är riktigt bra! Även om Prospero är en osympatisk karaktär så bjuder han ändå på vissa tänkvärda citat. Bäst gillar jag detta:


Men så är jag inte ett dugg religiös heller, som min signatur antyder.

Hemskt obehagligt. Självklart var Prospero anti-kristendomen, då han själv bekände sig till Satan. Jag ser ingen sådan parallell.

Jag minns också att den var "tunn" och verkligen en mycket sämre film efter 2 geniala filmer.

Livstid

Film som utspelar sig här i Sverige med Annika Bengtzon som huvudroll. Helt okej för att vara svensk film och Malin Crépin är ganska snygg. Nu vet jag inte hur journalister på kvällsblaskor jobbar i verkligheten, men om dem jobbar likt som dem gör i denna film så får jag bara min bild av journalister som idioter bekräftad.

Tycker ni om Wallander, Johan Falk och Beck så gillar ni denna.

6/10

Dheepan [2015] dir. J. Audiard

Vinnaren av årets guldpalm kommer definitivt stå som en film som man bland den bredare publiken här på Flashback kommer se som en "snyfthistoria skapad i propagandasyften mot den invandringskritiska politiska sidan". Egentligen är det ett fascinerande drama om medmänsklighet och om att dra en sämre lott i livet.

Dheepan börjar med att introducera tre karaktärer (en familj) som får möjligheten att fly stridigheterna och terrorn i Sri Lanka genom att stjäla tre döda människors identiteter. De tre flyr till Frankrike där de placeras i ett ghetto och tvingas acceptera att tillvaron de lever i är deras verklighet och att denna är bättre än vad de nyss lämnat.

Det är en berörande film som många gånger lämnar mig med tårar i ögonen utan att någonsin överträda i melodramatik. Trots att huvudskådisarna i filmen enbart är amatörer utan någon större bakgrund inom film så övertygar de gång på gång och får mig att konstant hoppas att situationen som familjen finner sig i blir bättre och att filmen ska nå ett lyckligt slut. Sällan finner jag mig själv meddragen till den här nivån över ett liknande drama men Dheepan lyckas fånga en naturalistisk godhet som jag sällan sätt i liknande format i film.

Tyvärr tappar filmen en del tempo under den sista biten och mycket kan sägas om biten då filmen störtdyker i en Die Hard-aktig actionrulle. Det går självklart att analysera även den här biten och peka på dess relevans i filmens kontext men främst tar hela biten mig stenhårt ur stämning och får mig enbart att undra hur fantastisk filmen hade ansetts vara om Audiard hade gått en annan väg med sin final. Som tur är så är resten av filmen stark nog för att jag ska kunna glömma Audiards större blunder och istället minnas Dheepan som den emotionella resa den faktiskt är.

En väldigt relevant film för dagsläget, speciellt för oss här i Europa men kanske ändå för större delen av västvärlden. Tråkigt nog så är större delen av publiken som skulle behöva se denna film troligtvis för trångsynta för att se den som något annat än en snyfthistoria, vinklad för att agera propaganda åt "PK-maffian".

Fascinerande, gripande och känsloladdat drama som rekommenderas starkt till alla med någon form av empati för de som har det sämre i världen.

8

Oktoberprojekt: roboman går omvägar kring skräck!
Filmer vars gemensamma nämnare är inslag av skräck, inte att filmerna är renodlade skräckfilmer. Tillräckliga inslag för att "skräck" ska bli en av genrerna som nämns på filmtipset. Det är enda kravet.

Film #3: Paperhouse (1988)
Paperhouse handlar om en brittisk flicka i sisådär 11-12-årsåldern, som upplever svimningar och som i dessa liksom i nattens drömmar återkommer till ett och samma hus, ett hus som är misstänkt likt ett hus hon själv ritat i sitt skolblock. Hennes tillstånd gör att hon måste vara sängliggande i åtminstone en vecka, berättar doktorn, vilket får vår protagonist att passa på att utveckla teckningarna och utforska huset.

Nah, det där var kanske ingen rafflande beskrivning, men jag tycker att de beskrivningar jag läst också är rätt dåliga. Lite avslöjande. Det här är en film som blandar sagoinslag a la Pans Labyrint, med kusliga mardrömsepisoder och deppiga dramasekvenser. Vissa recensioner jag läst har beskrivit den som en mardrömslik filmupplevelse de hade som barn, medan andra säger att det här är något som alla i 11-årsåldern måste se, och ytterligare andra säger att det är en av de bästa filmer de sett och en de ser om flera gånger om året, och ytterligare andra hävdar att den inte lämpar sig alls för barn. Den tycks onekligen generera blandade känslor.
Jag uppskattar verkligen den stämning som filmen bjuder på, som jag skulle kategorisera i något jag kallar urban skräck, där den kusliga stämningen utspelar sig i nedgångna och ibland helt övergivna lokaler. Filmens första del är helt suverän och jag önskar verkligen att vi hade fått mer handling som utspelade sig i förbommade gamla tegelbyggnader. Resten av miljöerna var bra de också, men den ångestladdade stämningen tog överhand lite för mycket för min del. Jag har svårt för feberdrömmande barn i film, antagligen bara för att jag själv har så starka minnen av plågsamma, svettiga feberdrömmar. Det är mest bara jobbigt.

Nåväl.

Det här är en film som bjuder in till mycket analys. Jag skulle behöva se den igen för att kunna ge ett vettigt betyg, och det kommer jag förmodligen göra också, förr eller senare. Men intrycket efter en tittning, med en halv dags chans till reflektion, är att det här är en stark trea. Möjligen att jag kommer slunga in en fyra, om jag ger filmen ytterligare lite utrymme i mitt sinne under dagen.
Betyg 3/6

Såg Terminator 2 idag och att göra en sån film 1991 är helt otroligt! Långt före sin tid! James Cameron verkar helt otrolig.
Ska se ettan imorgon.

5/5

Jag har sett två filmer idag så jag slänger med mina två senaste.

1. Planet of the Apes (1968): Originalet av den klassiska serien. Då filmen är så pass gammal tycker jag vissa scener åldrats dåligt både i termer av teknologi, men även annat. Filmen är dock mycket djupare än vad jag kunnat ana. Slutscenen är bland det bästa jag sett. Gillar dom underliggande tonerna i filmen. Kan dock upplevas som väl seg på sina platser.

Vill inte sätta betyg, men rekommenderas.. Även till dom som är kritiska.

2. Predators 2 (1990): När introscenen drar igång luktar det B-films al'a 80-tal lång väg, men scen efter scen byggs filmen upp. Några scener är löjligt daterade, men som helhet är den både spännande och underhållande. Jag såg den mycket nyare filmen "Predators" för inte så länge sedan och även om båda filmerna är väldigt olika varandra skulle jag rekommendera den här långt före. Helt klart en film som dragit upp mitt humör denna kväll på ett sätt få filmer gjort på sistone!

Betyg: 3,5 / 5.

The Great Escape. 4/5

Tja. Såg filmen "La Haine" (Hate) här om dagen. Fransk film från 95 med en tonårig Vincent Cassel i huvudrollen. Filmen är i svartvitt vilket skrämde mig lite i början, men bra kvalité fanns i alla fall att hitta.

Filmen handlar om 24 timmar av tre förortsgrabbars liv, precis efter ett ordentligt uppror. Förutom att filmen är baserad på en verklig händelse är den också väldigt coolt filmad med många roliga inslag.

Betyg: 9/10

Filmen finns med engelska och t.om. Svenska subtitles, och jag som inte förstår ett ord franska skrattade riktigt mycket. Rekommenderas starkt!

Såg Svenskjävel nyss - men huvudrollen spelades av en mörk kroknäst tjej som i filmen hade ett serbiskt namn. Dock bodde hon i Sverige, och kom som festglad fyllesvensk till Oslo.
Hade varit roligare om hon varit etnisk svenska, och levt ett sådant liv som de flesta andra av oss i förskingringen lever i Norge. (därmed avser jag inte Oslo, det är så långt från det genuina Norge man kan komma)
Men jag antar att regissören är 08 och vill samla PK-poäng från detta för hans karriär säkert väsentliga område...

SSF: Danslärarens återkomst (2004)

En gammal man mördas på ett bestialiskt sätt och en polis med koppling till offret utreder fallet och upptäcker konspirationer på riksnivå.

För att på nåt sätt hedra Henning Mankell såg jag filmatiseringen av den enda bok jag läst av honom - trots att jag normalt avskyr svensk film. Danslärarens återkomst gör tyvärr inget som får mig att ändra den ställningen. Vi finner samma stela skådespel, melodrama och amatörkänsla här som i andra svenska produktioner. Det verkar så svårt att få till naturlig dialog, det pratas som det vore en teaterpjäs och det är verkligen bara skådespel från alla inblandade - inte för en sekund köper jag att dom ÄR en karaktär.

Jonas Karlsson i huvudrollen går runt och är lättirriterad som en Edward Blom på diet av nån anledning. Fråga efter vägbeskrivning och inte direkt få ett svar? - HEY! BERÄTTA VAR I HELVETE JAG KAN FINNA ETT HOTELL!. Han är kaxig mot alla och visar upp få sympatiska drag, kanske inte den bästa egenskapen när man ska nysta upp ett mysterium. Särskilt får det mig som tittare att tappa intresset för en sån endimensionell karaktär. Jonas Karlsson saknar karisma och är alldeles för svag för att bära upp filmen. Jacob Nordenson som polischef är den enda som känns någorlunda okej men tyvärr får han lite speltid.

Nu var det runt tio år sen jag läste boken och då i Spanien dom få gångerna det var uppehåll i sprithävandet så en recap av historien skadade inte. Men dom misslyckas att få till omfattningen av konspirationen och har kapat för många väsentliga detaljer som gör det intressant. Nu smyger Jonas Karlsson mest runt i dunkla skogar och kikar in i stugor - igen och igen och igen. En spännande historia tappas bort genom repetition och för mycket trampande på samma ställe.

Den är rätt schysst filmad dock. Självaste Hoyte Van Hoytema som nu är Hollywoods hetaste fotograf står för det visuella. Mörkt, suggestivt och ibland trollbindande får han till en atmosfär som ofta känns som en dröm som inte tar slut - 90% mardröm då men atmosfären är olik andra filmer. Okej om man gillar svenska deckare på film, jag gör det inte. 1/5