Citat:
Ursprungligen postat av
skarpsint
Jag har trott och tänkt som dig i denna fråga en lång tid. Fram tills jag läste Olof Frånstedts böcker. Då fick jag en mindre chock. Varför träffade IB:s topp företrädare för Sovjet på restauranger i Stockholm så frekvent? Dokument som släppts beskriver dessa möten. Och varför försökte man tillsammans med dessa sovjetiska företrädare sy ihop officiella besök i Sovjet från representanter för det socialdemokratiska partiet? Hemliga besök till och med.
På vilket sätt är det egentligen underligt? Sovjet var en stormakt som dessutom gränsade direkt till Sverige, och det fanns ett realpolitiskt behov av att ha någon form av kanal öppen. Lika lite som de övriga västländerna kunde ha öppna diplomatiska relationer med WP kunde Sverige ha det.
T.o.m. USA öppnade ju en direktförbindelse för att kunna undvika en upprepning av Kuba-krisen.
Så detta har naturligtvis inget att göra med ett närmande, har inget att göra med att Socialdemokraterna blev influerade av Sovjet etc.
Citat:
Ursprungligen postat av
skarpsint
Det finner jag mycket osannolikt. Det fanns en djup osämja mellan Carl Persson och HH. Likaså fanns det en djup osämja mellan HH och Olof Frånstedt.
Det är väl bara om man tänker sig att HH förkärlek för de olika "spåren" etc var ett sätt att sabotera hela undersökningen, och hindra att man upptäckte kopplingar till tex ett skyldigt Stay Behiond, som frågan om HH som medlem i Stay Behind kan få en poäng. Och även om inte CP eller OF litade på honomn, så litade ju ändå Birger Elmér på honom. Dvs om man tror att Stay Behind, som helhet, ligger bakom mordet.
Citat:
Ursprungligen postat av
skarpsint
Det är känt att Olof Frånstedt deltog i en gren av Stay Behinds verksamhet. Något med Finland tror jag finns beskrivet i öppna källor. Så som jag har tolkat det var Frånstedt knuten till näringslivets gren av Stay Behind. Å andra sidan var Frånstedt mycket kritisk mot IB. Och det blir ju lite underligt, om man liksom mig vill sätta likhetstecken mellan IB och Stay Behind. Det bör man alltså inte göra.
Det där med Frånstedt och Finland var ju en helt privat uppgörelse mellan några finska säkerhetstjänstemän och Frånstedt själv som handlade om att OF skulle ta emot finskt material i händelse av en sovjetisk aggression.
Frånstedt gillar verkligen att klaga på IB och verkar hitta fel och brister överallt. Men man kan naturligtvisf råga sig varför, har han någon agenda. Vill han hävda sig själv och Säpo på IBs bekostnad, eller vill han förhindra vidare intresse för IBs historia genom att kalla dem amatörer och klantar - dvs avmystifiera dem? Eller så menar han såkalrt allvar.
Men samtidigt så är det märkligt att han använder sig av exempel hämtade från en lokalbefolknings erfarenheter av IB-elever som övar kring IBs hemliga agent-skola - och på det generaliserar med att IB därför måste vara amatörer. Men självklart borde elever vara mindre skickliga och klumpiga, det ligger ju i sakens natur.
CIA har tex motsvarande skolor, där även de får i uppdrag att stjäla bilar från en ovetande lokalbefolkning. Självklart händer det att vissa elever är både klumpiga och lämnar spår etc.
Genom att som Frånstedt definiera IB som klantar så finns chansen att intresset för att skriva deras historia minskas. Och då gör Frånstedt os alla en stor otjänst. För om det finns något som behöver genomlysas och i betydligt större detalj redovisas så är det IB och dess historia. Jag vill tex veta hur deras skolverksamhet såg ut, hur eleverna upplevde det. JAg vill veta vilka uppdrag på främmande makts territorium IB hade . Frånstedt Tramsar tex när han bara redovisar Ett enda - misslyckat - exempel där IB i en gisten eka försökte placera ut spionutrustning på finskt vatten. Varför redovisar han bara sådana anekdoter, som är avsedda att dra ett löjets skimmer över IB?
Sådant brukar kallas karaktärsmord, och används för att dölja en betydligt större och mörkare hemlighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
skarpsint
I Palmes ungdom var nog relationen till de olika tjänsterna god. Men kan man inte skönja en splittring som blir större under åren som går? Speciellt mot slutet. Anledningen till denna splittring är oklar - och finns kanske beskriven i den hemliga akten om Palme i SÄPO:s källare - men jag vill påstå att någonting inträffade som rubbade förtroendet. Frågan är vilka i "kärnan" som fortfarande var på Palmes sida in i det sista. Om t.ex. Ebbe och Leijon fick frågan om att ställa upp på beslutet inför Gud och fosterlandet, vad hade de svarat?
Ursäkta mig men vad menas?
Analysera Löfvéns personliga historia, se var han var och vilka kontakter som hade lett till vilka konsekvenser. Löfvén var kanske "svetsare". Men i några månader bara ...
JAg såg med häpnad på hur de korkade reportrarna i början, när Löfvén nominerades, bara ställde helt infantila frågor om vad hans erfarenhet som svetsare och hans förhandlingserfarenhet hade för betydelse för statsministerposten ... Vad är det för fel på dem liksom ...
Det var mer än i Palmes ungdom Palmes relation till dessa tjänster var god. Tvärtom löper den som en röd tråd genom hela hans karriär. Palme insåg värdet av underrättelsearbetet iom sina praktiska kontakter och den insikten fördjupades. När han själv fick makt att påverka såg han till att knyta IB till sig själv, genom att plocka bort det som var själva hindret. Dvs plocka bort Thede Palm och istället tillsätta den lojala Birger Elmér. Till det såg han till att omge sig med lika pålitliga ministrar och sakkunniga som även dessa hade ena foten inne i IB, och andra vid Palmes sida. Det är inte helt fel att kalla IB för Socialdemokraternas egen spionorganisation, Palmes egen spionorganisation. Till stor del syftade ju IB till at förfölja svenska kommunister, och det var inte så konstigt med tanke på Palmes egna väldigt dåliga erfarenheter av kommunismen. Men pga att det var sk topphemligt, så kunde ju aldrig hans fiender få veta något av det. Hans fiender trodde ju på allvar att han var kommunist, Sovjetvänlig etc, trots att han i praktiken var en av Sveriges främste kommunistjägare.
Men Palme lyckades aldrig få kontrollen över Säpo som jag skrev. Det är något som "underrättelse-sossarna" väl aldrig glömt bort - och det är väl inte så långsökt att det är just därför som Löfvén - som underrättelse-sosse själv - såg till att räta ut detta problem så fort han fick makten själv.