Från matchtråden:
Citat:
Ursprungligen postat av
Brille68
...
Jag gillar trequartista, och allt vad det innebär.
Citat:
Ursprungligen postat av
anteri17
Ideologiskt förstår jag dig.
...
(Jag förvränger
anteri17s svar en hel del för att passa mina syften, jag backar såklart om du så vill

)
Men min tanke är att
trequartistan är på väg tillbaka. Eller rättare sagt att tränarna vill ha den rollen, men att det är tveksamt om kvaliteten finns där bland spelarna. Och att de är bekväma i rollen. Jag älskar nummer 10 och trequartista. Under 1990-talet så hade vi i gli Azzurri
Mancini, Baggio, Zola, Del Piero och Totti. Lägg till
Platini, Maradona, Francescoli , Zico osv in absurdum. Även om det såklart finns gränsdragningar angående vem som räknas som trequartista...
Men sedan dog rollen.
Zidane kan ha varit en av de sista stora. Totti tog steget upp och blev anfallare. Vaffanculo.
Cossu kan ha varit den sista renodlade trequartistan.
Och det kan också ha varit med Cossu som den nya trenden startade? Jag tror att Allegris tankar har påverkat hur man ser på Calcio i Italien. Tyvärr är Cossu den enda riktiga trequartistan han haft i sina lag, men han vänder och vrider på sina spelare för att kunna få de rollen.
Jag gjorde en ”mental note” då jag 31:e juli läste la Gazzetta. De resonerade kring olika
nummer 10 i denna säsongs Serie A. Äh vafan mental note, jag gjorde en
Stivali och klippte ut artikeln. Som sedan försvann... Därför en aning fritt ur minnet. Kanske lite felaktigt, eftersom jag lagat mat hela dagen, så har en hel del vin hunnit gå både i grytan och kocken.
Man gick igenom hur rollen kan återuppfinnas. Nummer 10 fast på olika sätt.
Il 10-Campista:
Tänk
Saponara. Inte helt olikt hur Boateng agerade i Milan. Attackerar framåt, både i rörelse och passningar.
L’ex Esterno:
Tänk
Insigne. Spelare som kan kan löpa ut mot kanterna, men såklart också mot mitten. Inte i första hand passningsspelare.
Il Regista:
Tänk
Hernanez. Löper inte själv särskilt mycket framåt, men kan ge inspel och assist till anfallarna.
Il Corridore:
Tänk
Bonaventura. Kan ta löpningen mot mål, men söker sig inte mot kanterna. Inte heller en utpräglad passningsspelare som kan skapa för anfallsspelarna.
L’Attaccante:
Tänk
Vazquez. Som i princip fungerar som en anfallare.
Och jag vet att nummer 10 och trequartista inte är synonyma, men de överskuggar och flyter in i varandra. Låt oss se vad säsongen bjuder på. Men jag hoppas och tror att det kan bli en återfödelse av trequartista-rollen.