Tid - samlingstråd

Fast världen är ju absurd. Ovanför kvantnivå gäller vissserligen determinismen, men världen är ju så att säga förvrängd/bakvänd, sedd ur en förnuftig synvinkel. Jag har druckit morgonkaffe, gjort i min Don Pedro. Efter det måste den övre kupan till Don Pedron sköljas ren från sump. En människa som inte funderar tycker att detta är självklart. Men det är ju ett visst obehag, hur litet det än är, att skölja ur kaffesump. Det finns folk som har tjänare och slipper sådant, men då får ju tjänarna göra det obehagliga istället. För att någon ska få göra något så enkelt som att dricka kaffe och få stimulans måste alltså samma person eller någon annan uppleva ett visst pyttelitet obehag genom att ta bort kaffesumpen. Det låter verkligen som en orkan i ett vattenglas, men det är ändå sant. Det finns inget som helst behagligt med att avlägsna kaffesump. Varför avlägsnar inte sumpen sig själv eller varför sker det inte baklänges, så att man avlägsnar sumpen först och sedan brygger kaffet, alltså att kausaliteten är omkastad, så att det obehagliga följs av det behagliga istället? Samma med en stor, god måltid. Inom ungefär 20 timmar är den piss och skit som bara ska ut ur kroppen - efter det ganska behagliga förtärandet av den. Detta är ju egentligen helt fel, men så fungerar världen.

Om du nu verkligen vill dig omaket att placera din klocka i "sant vakuum" så går det också bra. Du får släpa dit en väldigt stor ballong och fylla med vakuum. Sedan kan du stå på Jorden och mäta ballongens diameter med en sextant för att få veta vad klockan är. För är det något som expanderar med tiden så är det just vakuum i tomrummet mellan två galaxer.

Det bästa är att du kan ha hur tunna väggar som helst i ballongen då det är samma tryck från in och utsidan. Och skulle det gå hål finns det ändå inga partiklar som kan smita ut.

Desto märkligare att många människor ser en förklaring i att universum skulle vara oändligt gammalt eller återfödas i en cyklisk process. För det löser ju på inget sätt det kausala problemet, att någon händelse måste vara den första.

Nej, nej, det finns ju inget kausalt problem. Det felaktiga är just att tro att universum har uppstått kausalt. Det har antingen uppstått eller funnits för alltid. Det som gör att dessa modeller verkar obegripliga är just det felaktiga kausaltänkandet. Kausaltänkande är inte applicerbart på uppkomsten eller existensen av universum självt, eftersom universum självt är mediet för kausaliteten.

Jag inser att tiden som mått på takten för fysikaliska processer är intern i universum. Kausalitet ser jag däremot som ett logiskt begrepp oberoende av fysikens lagar.

Alla kausala händelser går logiskt att beskriva som noder i en acyklisk beroendegraf. Om något utanför orsakade vårt universums uppkomst så går det en pil från detta något till den första noden i vårt universum. Eller så har vårt universum uppstått spontant och utgör en isolerad ö jämte andra universum om sådana finns.

Nej, kausalitet är att först kommer orsak och sedan verkan. Det är inte något som är logiskt nödvändigt i alla tänkbara världar. Däremot ingår det i "hårdvaran" som jag nu har börjat kalla det, i denna värld. Om man inser att kausaliteten inte är nödvändig utan bara något som råkar finnas just i den värld som vi lever i, så inser man att det finns inget mystiskt alls med universums existens. "Mystiken" är bara ett mänskligt tankefel.

Detta anser jag vara uppenbart att det är mycket troligare att tiden vi existerar i är oändlig snarare än ändlig. Varför skulle den ta slut helt plötsligt? Varför skulle den starta helt plötsligt? Nej, tiden är oändlig, eller snarare den är utsatt för samma evolutionära utveckling som allt annat i universum. Den muterar från en form till en annan (över tid).

Alltså kan man konstatera att big bang är en felaktig hypotes.

Tid är en konstant. Lite svårt tema att bygga en tråd på.

Att vårt universum skapats genom Big Bang (från en mikrosopisk atom) är sant. Men hur kan det ske? Jo genom att det finns så många fler dimensioner än vi kan förstå (inkl vad jag kan förstå).

Det finns bara ett objekt nu och det är nu (även om kroppen upplever det egentliga nu som en fördröjning av nuet ur ett objektivt sätt).

Tid och rum är bara dimensioner på en underliggande nivå. Jag har tydligt förklarat i tidigare trådar att materia i ljusets hastighet (jag menar nära c) krymper rummet och "stänger av" tiden.
Jag är en medlem av Vetenskap och Folkbildning sedan 1987 och jag påstår inte att det jag säger är vetenskapligt bevisat. Men mina teorier, eg. spekulationer, då en teori (ur vetenskaplig synpunkt) är oftast godkänd och accepterad av andra instutioner för vetenskap.

Nu när universum expanderar på ett accelererande sätt tyder på att universum kommer att närma sig ljusets hastighet och förinta sig själv (sönderfall m.m.) när det närmar sig ljusets hastighet.

Då upphör detta universums tid och rum.

Det där är ingenting nytt, du är precis som en 20-åring som provat LSD första gången.

Nä men kan du förstå? Jag kan det! Jag bygger bara mina åsikter på vetenskapliga fakta. Jag hittar inte på detta, utan drar en logisk förklaring av forskning som andra gjort!

Ja, jag förstår. De flesta människor som har provat psykedeliska droger och reflekterat har kommit fram till det och mycket annat typ som att materia bara är vibrerande strängar.

Men det känns poänglöst att gå omkring och tänka på sånt här när man faktiskt lever och spelar livets "spel" - därför behöver man självdistans.

Finns en blogg du kommer uppskatta om du är ny till dessa tankar och fortfarande håller på att lära dig och bli upplyst. http://www.seilon.org/tag/dimensioner/