Har suttit en del här på förmiddagen under ledigheten och skummat en artikel angående identitet och tabun som är rätt intressant. Personligen kan jag inte bedöma de matematiska modellerna, men slutsatserna och texten är ju helt klart av visst intresse för att förklara en del aspekter av den svenska mediala låsningen och mekanismerna som upprätthåller den. Det är klart att det just nu sker en idékamp mellan olika fraktioner inom den svenska offentligheten, men det är nog också viktigt att tänka på att de politiska omvälvningarna nu också får konsekvensen att det sker en identitetskamp. Jag gör en del relevanta utdrag från den 50 sidor långa artikeln publicerad i Quarterly Econonomic Journal:
Citat:
We develop in this paper a “third-generation” theory of moral behaviour, based on a general model of identity management. The theory is cognitive, in that it explicitly models moral identity and similar concepts as beliefs about one’s deep “values” and emphasizes the self-inference process through which they operate. At the same time, the needs served by particular beliefs are linked to more basic aspects of preferences. This “demand side” can reflect a quest for affective benefits (hedonic value of self-esteem, or anticipatory utility from one’s economic and social assets), functional ones (a strong moral sense of self that helps resist temptations), or both. On the “supply side” of motivated beliefs, the pivotal role is played by imperfect memory or awareness, which naturally gives rise to identity investments as self-signals. Because people have better, more objective access to the record of their conduct than to the exact mix of motivations driving them, they are led to judge themselves by what they do. When contemplating choices, they then take into account what kind of a person each alternative would “make them” and the desirability of those self-views—a form of rational cognitive dissonance reduction.
Many puzzling aspects of (im)moral behaviour become much easier to understand from a self-reputational perspective. First, being linked to imperfect self-knowledge, identity-enhancing behaviours are more likely when objective information about deep preferences is scarce (true generosity, loyalty or faith) and they are easily affected by minor manipulations of salience such as cues, reminders and transparent veils of personal responsibility (see Section II). Most importantly, investments in one’s self-view are hill-shaped with respect to prior confidence in being a moral person.
Finally, our cognitive model naturally generates taboo trade-offs and an aversion to engage in even the mere contemplation of such choices. We show that upholding certain (endogenously) valuable beliefs or illusions concerning the “incommensurable” value of certain goods, or the things one “would never do” (various forms of selling out) can require shunning any evaluation, in act or in thought, that might reveal what terms of trade could be obtained or would be accepted. While prosocial behavior is the main focus of our paper, many other social phenomena involve beliefs which people treat as valuable assets. Religion is the most obvious one, but significant resources are similarly invested to build up and defend national, cultural and even professional identities
The model thus explains escalating commitments, in which someone who has built up enough of some economic or social asset—wealth, career, family, culture, etc.—continues to invest in it even when the marginal return no longer justifies it. Intuitively, a higher stock raises the stakes on viewing the asset as beneficial to one’s long-run welfare, and the way to reassure oneself of its value is to keep investing. This leads to excessive specialization (e.g., work versus family) and persistence in unproductive tasks. Most strikingly, one can even be made worse off by a higher capital stock, as the escalating-commitment mechanism leads to a treadmill effect in which increases in wealth, social status, or professional achievement induce a self-defeating pursuit of the belief that happiness lies in the accumulation of those same assets.
Jag tror att man måste ha med en identitetsaspekt och konsekvenserna för aktörernas upplevda godhet för att förstå utvecklingen under senare år, och varför det tar tid för många aktörer inom media att komma ut ur garderoben och bryta med det rådande paradigmet. Journalisterna har ju nämligen investerat mer kapital i att upprätthålla invandringsillusionen än din genomsnittliga skribent här på Flashback. Som vi varit inne på här i tråden finns det ju helt klart mycket aspekter av godhetskonsumtion i den svenska hållningen i invandringsfrågan, där många svenskar och inte minst etablissemanget investerat i självbilden av att vi är unikt humanitära, ett rumsrent uttryck att leva ut den där gamla hederliga svenska megalomanin. Alltså fick vi den humanitära stormakten och dess konsekvenser att leva med i flera generationer. Man har ju i praktiken tvingat andra mindre emotionellt investerade medborgare att finansiera sin egen godhetskonsumtion i och med att man valde att investera sin självbild i ett feel good projekt som är skattefinansierat. Ett par mer specifika utdrag ur artikeln:
Citat:
Taboos and sacred values are closely related to identity, in the sense of protecting certain beliefs (or illusions), deemed vital for the individual or for society, concerning things one “would never do” and the “incommensurable” value of certain goods. We distinguish two complementary ways in which they operate—ex ante and ex post. The first, internally enforced, aims to avoid dangerous (self-) knowledge that might surface from “cold” analytical contemplation of what short-run trade-offs might be available or expedient.
To simplify the problem, let pH be high enough and pL enough that, if an agent does ascertain the price (a0 = 0) he will always transact when p = pH, reducing A0 by one unit, and not transact when p = pL. Even in the latter case, he will later recall that he contemplated the possibility of a transaction and evaluated whether maintaining his identity or dignity was “worth it” or not. From this fact he will then have to draw (with probability 1 − λ) the appropriate inference about where his true values lie. Investing in moral identity (a0 = 1) thus consists here in upholding a rule never to place a price on certain goods—staying away from markets where such transactions occur, not entertaining for a second any “indecent proposal” one may receive, and forbidding oneself even mere thoughts of commensurability
Parallellen till den svenska debattens mantran om alla människors lika värde, det är människor det handlar om, vi ska hjälpa om vi kan och att man inte velat behandla invandringen som en kostnadsfråga borde väl vara uppenbar. Den tidigare klart mer vanliga myten om att vi tjänar på invandringen bör nog mer betraktas som ett sätt att rättfärdiga sin moraliska investering och en rituell handling för att visa att man tillhör den goda sidan och är en god medspelare. I verkligheten har ju den ekonomiska vinsten i stort setts som ett axiom snarare än något som man seriöst velat undersöka. Det är ju självklart att också t.ex. religiösa tror att deras egen religion är positiv. Invandringens nytta för samhället har ju aldrig varit baserad på faktisk data som, om den utfallit annorlunda, kunnat hota det här grundläggande axiomet. Istället har man ju hänvisat till slagord av typen mångfald berikar och så vidare.
Citat:
Escalating Commitment. The more identity-relevant capital they have, the more identity-affirming investment people will make, thereby raising the stock even further. Intuitively, someone with more A0 has a greater vested interest in viewing this asset as valuable, and further investment is the way to demonstrate such beliefs—in accordance with the psychology literature on self-justification. A manager will thus keep throwing good money after bad on a doomed project, as in the experiments of Staw (1976). A farmer faced with adverse market signals may obstinately refuse to quit rather than admit that his efforts and sacrifices (or those of his parents) have been in vain. Others will keep accumulating wealth, professional achievements, political or religious activism, not so much for the marginal product of the later investments but to preserve the perceived value of earlier ones— that is, to safe guard the belief, true or false, that these assets will bring happiness (or forestall misery) over the course of their lifetime, or a favorable fate in some hereafter.
Man skulle ju kunna se de senaste årens radikalisering i media som en reaktion på att verkligheten krupit fram och hotat den moraliska investeringens värde. Alltså har man varit tvungen att investera allt mer av sitt kapital i invandringsfrågan för att skjuta upp att ta konsekvensen att se sina tidigare investeringar gå upp i rök. Vid en omorientering av debatten kommer ju som sagt de här tidigare åsiktsdeklarationerna att bli en belastning i det nya paradigmet snarare än investering som ger dig feel-good poäng och socialt anseende. Av samma skäl är det givet att en hel del aktörer som bränt sina broar och kommer att göra en för stor mental förlust på att byta åsikt kommer att förskansa sig i en extremistbunker av modell ETC eftersom de inte har råd att byta åsikt, oavsett vad som händer i övriga samhället. Detsamma gör ju att det är rätt svårt att få någon professor att byta spår när de investerat hela sin karriär i en idé som visar sig vara fel, därav det gamla yttrandet om att en ny vetenskaplig idé vinner acceptans först när motståndarna dör bort eller går i pension snarare än av att de övertygas.
Referens är Bénabou och Tirole 2011
Identity, morals and taboos: Beliefs as Assets
www.princeton.edu/~rbenabou/QJE%202011.pdf
Jag har dock hört att många tyskar låtsades som att det aldrig hänt och undvek att prata om den tiden. Det var helt enkelt en stor skam. Och visst är mångkulturprojektet en stor skam, som vi alla varit delaktiga i i någon mån, men jag tror det finns en väldigt stor vilja och längtan hos många att få tala ut efteråt. För vi har levt under åsiktsförtryck och kommer inte hålla tyst om vår upplevelse. Man har en vilja att säga "jag hade rätt hela tiden!" Dessutom har vi internet. 