Förekommer organiserad gang stalking?

Jag anser att det är den troligaste förklaringen, det har du helt rätt i. Dock skulle jag givetvis ändra åsikt direkt om det någonsin kom några relevanta bevis för att jag har fel.

Problemet kanske uppstår när ni anför bevis som enklast förklaras på det viset? Det är alltså dåliga bevis för en dålig teori som är problemet. Att ni framstår som kokosnötter är bara en bieffekt.

ok: (FB) Psykologin bakom att känna sig utsatt för gang stalking
välkommen att bidra

Häromkvällen när jag rastade hundarna på min vanliga kvällsrunda mötte jag en bil som körde med varselljus fast det var rätt så mörkt. Jag såg sedan att bilen gjorde en u-sväng, bytte till halvljus och körde förbi mig en andra gång. Jag reagerar slentrianmässigt på sånt och eftersom bilen svängde upp på den gata som jag brukar gå in på varje kväll så gjorde jag en tvärvändning och gick tillbaka hundra meter på den väg jag kommit ifrån och gick in på en parallellgata istället.

När jag svängde in på parallellgatan kom en annan bil från en korsande väg som jag hade tänkt svänga in på. Bilen stannade mitt i korsningen och nu var jag säker på att någonting var på gång. Med lite träning märker man när något är onormalt och för mig behövdes det inte mer än så. Jag går där varje kväll och inom loppet av någon minut inträffade två onormala händelser där det aldrig hänt något avvikande förut.

Efter en kort tvekan körde bilen åt mitt håll och stannade intill mig och frågade om jag sett en svart greyhound. Jag misstänker att den andra bilen också var ute och sökte efter samma bortsprungna hund. Faktum är att jag är nästan säker på det.

Så nog kan man lära sig att lägga märke till när det händer saker som bryter mot mönstret.

Men du inser väl att sådana saker som 'bryter mot mönstret' sker för alla, varje dag, hela tiden?
Det är snarare det vanliga mönstret. Kaos.

De flesta tänker inte på det. Att du tänker på det gör dig inte utsatt, bara observant och prenumerant på en teori som utnyttjar det.

Men intriger på arbetsplatser brukar väl inte resultera i mord eller så grov misshandel som att sticka ut ögonen på sina offer? Förnekar ni också intriger och negativ särbehandling på arbetsplatser?

Nej jag är inte utsatt för gangstalking nuförtiden. Har jag påstått det?

Ett stort problem med personer som reflexmässigt bekämpar åsikter om gangstalking och andra ej fullt vedertagna fenomen är att ni agerar i en värld av förutfattade meningar, halmgubbar och föreställningar som är fullständigt felaktiga. Det finns ingen kommunikationskanal till er.

Jag anser att mitt inlägg var allmängiltigt för alla så kallade TIs, men som vanligt föredrar den sortens människor att attackera person och kategorisera istället för att resonera kring argumenten.

"Nej, det inser jag inte och här är varför" eller "Ja, jag håller med" hade båda varit fullgoda svar, som vi hade kunnat resonera kring. I stället väljer du personlig offensiv. Mycket tråkigt.

Ja, det skulle ju kunna vara så att rosalotus har två vitt skilda personligheter varav den ena dricker kaffe ur plastmuggar medan den andra varken dricker kaffe eller använder plastmuggar. Och att den kaffedrickande personligheten är maniskt noggrann när det gäller att gömma undan plastmuggar, kaffepaket och kaffemaskiner på ställen där den personlighet som känner sig stalkad aldrig skulle leta. Det går nog inte helt att utesluta att det är så och därför blir NI kvar på ruta ett i den här diskussionen.

Den personliga offensiven finns bara i din föreställningsvärld. Jag bara beskrev min relation till er: det finns ingen kommunikation värd namnet.

Nej, vägrar man civiliserad kommunikation är det självklart att ingen sådan automagiskt uppstår..

Eller att hon helt enkelt är schizofren och inte minns att hon plockat med sig en plastmugg, eller att någon annan lämnat den hos henne, eller (ännu mer troligt för schizofrena vad jag förstått) helt enkelt har inbillat sig den kvarglömda muggen.