Meningen med livet - samlingstråd

Existentiella funderingar är något annat än konkreta funderingar. Att flyga i luften och i rymden är bara mer avancerade varianter av hur man gör upp eld och får ut metall ur malm. Det är samma sorts tänkande.

Vad hjälper det för den delen att kunna flyga i flygplan och rymdskepp? Man tar sig mycket fort mellan punkt A och punkt B men vad är egentligen meningen med att ta sig mellan två punkter? Ingen alls mer än en relativ.

Så en stenåldersmänniska som funderade på om det fanns något sätt för människor att flyga tänker mer konkret just då han funderade eller menar du att hans tanke i dag skulle vara konkret? Bägge tankarna har ju haft det gemensamt att det inte funnits nåt korrekt svar. Tror du ens att dom första som gjorde upp eld tänkte att det är en av länkarna till att flyga? Tror inte jag.

Dina handlingar kanske inte lönar sig på det sättet som du förväntar dig. Observera att jag gillar dig. Har aldrig träffat dig och vet inte så mycket om dig. Har dock läst många av dina inlägg (något du gjort) och gillat dem, samt fått ut något av dina dikter.

Som Tyler Durdan säger; we don't have a great war, a depression.
Livet är skit i ett hamsterhjuls driven samhälle, det behövs krig/svält och ett hårt liv så att man känner sig levande, däremot går de också emot vår natur att söka sig till lidande.

Det bästa hade varit om det blev ett total krig och människan fick börja om.

Det finns en risk att bli glad.

Det är faktiskt precis tvärtom, människan är i sin natur oerhört självdestruktiv.

Man kan ju tex tycka att den moderna människan egentligen borde vara rätt nöjd och tillfreds med tillvaron. Vi lever långa bekväma liv där vi slipper slita för överlevnad, samtidigt som vi får i princip allt serverat i knät. Dock går det emot människans natur att vara nöjd och vi vill alltid ha mer och mer, oavsett hur bra vi redan har det.

Samtidigt som detta varit otroligt gynnsamt för vår utveckling, har det blivit lite av en förbannelse för människan, som för alltid tycks vara dömd till ett liv av ständigt sökande efter nya mål.

perhaps, men det finns inga kontinenter att upptäcka eller hav som aldrig varit korsade.
Det finns inga äventyr, och Mars och annan sketen ''äventyr'' är inget för den smarte mannen.
Det finns helt enkelt inget o göra på denna jävla planet, förutom att all infrastruktur dör ut och allt får börja om.

Har du sett filmen The Road? lite så måste det vara, ett tragiskt och grått liv där man åtminstone inte behöver fråga sig själv vad är meningen med livet? och andra sådana frågor, för det finns ingen tid med såna frågor när det inte finns mat på bordet eller en revolver pipa är riktad mot en för ens resurser.
Typ så...

Nej men det finns aliens som inte blivit hittade än & kanske vice versa.

Efter the road vill man bara ta livet av sig.

Godhet är i sig självt belöningen: att lindra lidandet i världen är det enda som har ett värde - det enda som är ett självändamål. Det enda som ger tillfredsställelse för själen. Allt annat är tomhet. En distraktion från vad som är väsentligt.

Vad är den vises högsta önskan? Ingen värld. Vadan detta? För det finns lidande. Varje födsel är således en tragedi. Ett nytt skapande av en varelse som kommer uppleva smärta en tid och slutligen åter bliva fri. Varför fängslar vi oss själva? Varför är vi så blinda? För att vi ställt oss i vägen för sanningen om att vi redan är fullständiga och desperat handlar utifrån en disharmonisk betingning att söka tillfredsställelse utanför oss själva. Från ett uppvaknande från illusionen om separation kan det hela ses helt klart.

För att kunna leva detta meningslösa liv så måste man fylla det med egen mening så att säga.
Kan hålla med en av skribenterna här inne om det med navelsträngen
Försök se det roliga i allt. Det går om man tränar på det.
Annars är det bara att inse att livet är just inget annat än skiiit. Och en evig kamp mot sina egna lustar och behov.

Du ska leva ditt liv så här:

*Om du kan, skada ingen. Om du verkligen måste (du är själv inte herre över dina handlingar i högre grad än vad som är determinerat), skada bara i nödvärn eller vid extremt grova kränkningar. Tänk på att det trots allt bara är en stackars medfånge som beter sig som han gör för att han inte förstår bättre eller inte kan behärska sin förtvivlan.

*Om du har pengar i överflöd, tänk på att du står inför ett dilemma. Försök att använda så mycket av dem som möjligt till att främja antinatalism, så att detta släkte dör ut på ett fredligt sätt. Ge inte bort pengar så att släktet kan föröka sig, för då bidrar du ju till att öka lidandet.

*Vid slutet av varje dag, säg till dig själv: "Nu är denna dag till ända. Min befrielse är en dag närmre och det är också alla andra levande varelsers. Gott. Må alla levande varelser dö en smärtfri död. Må denna värld implodera in i i den rent fysiska intigheten, tunnas ut i en oändligt tunn partikelsoppa eller för all del finnas för evigt i tid och rum men utan biologiskt liv och därmed förhoppningsvis också utan allt lidande".

Dock måste ju inte allt vara grått å trist.

Ett stamliv i afrika där du inte har något annat att göra än att slåss mot konkurrerande stammar, jaga och knulla, funkar nog också.