Meningen med livet - samlingstråd

Nej, nej, vi skyddas inte av de existentiella frågorna, tvärtom. Vår vånda ökas genom att ställa dem, inte minst genom det ärliga svaret på dem. Djur, små barn och gravt utvecklingsstörda kan inte ställa sig existentiella frågor och känner på det sättet bara någon sorts förvåning och otillfredsställelse som de inte kan förklara för sig själva.

Vad är då meningen med existentiella tvivel ur en evolutionistisk synvinkel? Och hur bevisar du att det är ett ärligt svar och inte en personlig övertygelse?
Gravt utvecklingsstörning menar du down syndrom och autism gissar jag, och även dom bär på tankar runt denna filosofiska fråga. När det gäller djur inklusive vi själva så finns det ju bevisligen ett antal djur med ett självmedvetande. Och ingen vet väl igentligen utöver det hur hög kapacitet en elefant eller en val kan tänkas ha, men att elefanter har begravningsceremonier och kan känna förlust och saknad vet vi ju.

Alltså, hela den här grejen med religion alltså...

Varför måste den alltid pådyvlas alla som inte har en suck att värna sig (läs barn)? Tänk hur annorlunda världen kunde vara om den mänskliga organismen inte behövde så mycket falska trygghetsföreställningar för att leva sina liv. Kan någon av er t.ex. komma på ett enda djur som har en religion? Om inte, varför? Varför behöver vi människor en religion om ingen annan behöver det?

Nota bene: jag behöver det inte...

Evolutionen är blind. Visdomständer är t.ex. inget som en modern människa behöver, men de finns för att kroppen är kvar på den tid som det inte fanns tandborstar och tandkräm och födan var mycket svårtuggad och innehöll sand osv. Likaledes har evolutionen gjort hjärnan så avancerad att överlevnaden motverkas. Alla självmördare är bevis på att det är så.

Jag kan inte säga någon exakt gräns för var en människa har så låg intellektuell kapacitet att hon fattar detta med döden t.ex. Hur det är med djur vet jag inte. Vissa beteenden som de har kan feltolkas av oss som att de tänker mer likt oss än de faktisk gör, eftersom vi förblindas av vårt antropomorfa perspektiv.

Visdomständer är något rudimentärt, inte ens alla människor föds med dom. Men visdomständer har ju en logisk förklaring som sagt. "Det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet"Socrates" och det kan även jag skriva under på, kan du det?

Det är ingen ologisk förklaring att evolutionen är blind och därför kan leda in i återvändsgränder, som en hjärna som ifrågasätter varför man alls ska leva. Om inte evolutionen vore blind skulle man ju just behöva blanda in gudar och sådant trams.

Jag vet givetvis inget med absolut säkerhet i absolut mening. Det gör ingen. Jag utgår dock ifrån att min subjektiva upplevelse av världen är i stort sett korrekt åtminstone för mig, eftersom det inte nyttar något till utan bara krånglar till det att komma med funderingar som skulle komplicera detta sätt att se på saker. Jag lever liksom alla andra inne i min egen hjärna men antar att världen utanför denna på ett i stort sett korrekt sätt är avbildat i hjärnan.

Med olika instrument ser man ju betydligt mer än det du uppfattar som en korrekt verklighetsbild.
Funderingar krånglar till det? Så hade säkert människor sagt långt innan om funderingar att resa i luft och rymd också.

Jag tror dels det finns dem som rentutav ser frågan som en utmaning, men det vanligare är nog dem som söker syfte med sin egen existens. Båda grupper kan nog finna vad dem söker, men svaret på frågan, som sanning når dem nog inte.

Meningen med meningen med livet är ingenting. Meningen med livet är bara en grej som alla andra grejer. Meningen med meningen med livet också bara en grej. Dessa grejer har lika lite mening som vilken grej som helst. Vad är meningen med sand? Men det om mening..

Jag tror att alla har en intuition om att det finns mer att uthämta av livet, och en grupp väljer att söka detta extra i just frågor kring mening med livet. Det är nog inte svårare än så.

Jag tycker att sand och livet skiljer sig åt som grejer på ganska många sätt. Du kan fly sanden men inte livet, till exempel. Så länge du inte tar ditt liv det vill säga, men då har ingenting en mening för den personen längre. Att finna en mening med sitt liv har enligt mig ett större inflytande över ditt liv och din syn på omvärlden än exempelvis sand, då det genomsyrar det och kan vara en drivkraft för att fortsätta leva.

Sen kanske det inte säkert behöver finnas en mening för alla, eller så har man inte hittat en än, och då får det väl vara så. Det tycker jag inte att jag har rätt att säga något om. Vissa kanske finner en innerlig mening i sand också.

Det här med att du "tror att alla har en intuition om att det finns mer att uthämta av livet", vad innebär det för meningssökandet? Att alla någonstans är övertygande - eller har en intuition - om att det kan finnas en mening med livet? Är intuitionen ogrundad, och ett sökande efter ingenting?

Jadå, livet skiljer sig åt mycket, inte så jag menade. Jag jämförde meningen med livet till sand, då sand och meningen med livet har lika lite mening. Tråden heter meningen med meningen med livet, kanske blev snurrigt där

Ja den är ogrundad och ett sökande efter ingenting så till vida att man söker meningen med livet i syfte att utvinna något slags befrielse eller förlösning från det man eventuellt kan hitta. Sådant kan man inte söka med fler tankar, för där kommer bara fler frågor
Visst kan man få ut något utav det! Men den förlösning som intuitionen säger dig finns någonstans kommer inte komma ifrån att meningen med livet besvaras. 42 är right on the money i min mening

Annars, själva intuitionen ska man ha högsta aktning för som en mänsklig egenskap som är lika självklar som hunger eller kärlek tycker jag. Den ska man använda sig av, men rikta den åt ett annat håll än meningen med livet eller meningen med meningen med livet, det blir inte mindre absurt ju längre man går

Det var visst jag som missuppfattade. Oavsett så gäller ungefär samma resonemang jag förde med meningen med livet istället för livet, men inte utan att det blir rätt svårt att läsa:

Jag tycker att sand och meningen med livet skiljer sig åt som grejer på ganska många sätt. Du kan fly sanden men inte meningen med livet. Även om meningen med livet är att det inte är någon mening med livet, så kan du inte fly från faktumet. Meningen med livet anser jag är en anledning - om inte anledningen - att fortsätta leva. Om det inte finns någon mening i att ha en anledning till att fortsätta leva. Det vill säga om du inte finner någon mening med meningen med livet, betyder det då att du ställer dig dig likgiltig till din anledning att ha ett liv. Det sista förutsatt att meningen med livet är detsamma som anledningen att fortsätta leva.

Sen behöver man inte ta sitt liv bara för att man inte funnit någon mening att leva än, men i längden tror jag att det är outhärdligt och att man då hellre tar sitt liv. Att sedan finna en mening med en mening med sitt liv har enligt mig ett större inflytande över ditt liv och din syn på omvärlden än exempelvis sand, då det kan genomsyra anledningen till varför du lever. Synen på ditt eget livs mening.